Sex dagar därefter tog Jesus med Sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och Han förvandlades inför dem: Hans Ansikte lyste som solen och Hans kläder blev vita som ljuset.

Dessa Ord kommer från när Jesus förvandlas på Förklaringsberget och visar Sin Härlighet för tre av Sina lärjungar. Jesu Ansikte börjar lysa som solen, och lärjungarna blir alldeles förskräckta när de får se Jesu Härlighet och vet inte vad de ska säga. En del populära förkunnare idag, tex Bill Johnson, säger att Jesus på jorden inte var Guds Son, utan bara en vanlig, pånyttfödd och andedöpt människa med rätt relation till Gud Fadern, men det är inte vad Guds Ord säger. Jesus dolde Sin Härlighet under Sin vandring på jorden, utom vid detta tillfälle, men Jesus är Guds Son av Evighet, och kommer alltid att vara det. Han var det i Marias mage, Han var det under hela jordelivet och är det även idag efter Sin Uppståndelse och Himmelsfärd. Det säger Guds Ord tydligt och klart. Men på Förklaringsberget visar Jesus Sin Härlighet för Sina tre närmaste lärjungar så att de skulle tro och förstå att Jesus Är Messias, Guds Son.

Jesus säger i Johannes 11:40: Har Jag inte sagt Dig att om Du tror, skall Du få se Guds Härlighet. Dessa tre trodde, och de fick se Jesu Härlighet, precis som Mose fick i 2 Moseboken 33. Jag tror att vi alla har många olika saker vi längtar efter, och jag längtar mycket efter att få mer av Jesu kärlek, men de flesta av oss säger nog som Mose också: låt mig få se Din Härlighet. Vi längtar efter att få se Jesu Härlighet, Jesu Skönhet, och vi vill helst att den ska vara i oss och runt oss hela tiden. Det är längtan efter att få skåda Gud, och saliga är de renhjärtade, ty de ska se Gud.

I Matteus 13 säger Jesus: då ska de rättfärdiga lysa som solen i Sin Faders Rike. Dessa Ord gäller ju himlen, och då ska vi få se Jesus Ansikte mot ansikte, och Jesu Härlighet ska vara en sol över oss och i oss hela tiden, och då kommer våra ansikten att lysa som solen, precis som Jesu Ansikte, och vi kommer att vara helt fyllda av Jesu kärlek. Vilket ofattbart löfte, vilket hopp vi kristna har, det är ju obeskrivligt stort och rikt. Men vi kan också få mer och mer av Jesu Härlighet redan här på jorden.

Under min omvändelse 2005/06 ledde Herren mig till Klara kyrka i Sthlm, och så snart jag gick in i den kyrkan kände jag något som jag inte känt förut, jag kände Jesu Heliga Närvaro. Och jag såg något jag inte sett förut i mångas ansikten. Deras ansikten lyste som solen redan här på jorden. De hade en djup, stilla frid över dem. Deras ansikten och ögon lyste av kärlek och glädje och Andens frukt var stark över dem, och de hade mycket av Jesu kärlek inom dem, och Herrens Härlighet vilade över dem. Det var otroligt att se och jag fylldes med en stark inre önskan och längtan att få ta emot vad de hade fått, och jag förstod att det var Jesus som bodde i dem, att det inte berodde på dem, det var Jesus som givit dem detta. Och ännu idag har jag samma längtan: mer av Jesus, mer av Jesu kärlek men också mer av Jesu Härlighet, att få se Jesu Härlighet. Och Gud är alltid mer villig att ge än vi är att ta emot, glöm inte det. Hasse Hernberg på Klara sa ofta: be, så ska Ni få, och så är det, för det är ju Jesu Egna Ord.

Detta är en sak som Jesus vill göra i oss här på jorden, föra oss tillbaka till det barnaskap och Gudsrelation som Adam och Eva hade. Romarbrevet 3:23 säger: alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Innan Adam och Eva föll så hade de Guds härlighet runt sig. I det tillståndet såg de inte på sig själva, utan de såg på Herren Gud, och därför lyste deras ansikten och kroppar av Guds härlighet. Men när de syndade började de se på sig själva, och de förlorade både Guds närvaro runt sig och Guds härlighet över sig. Men Jesus, Guds Son, sändes av Gud Fadern för att föra oss tillbaka till ursprungsbilden och det tillstånd som var då.

På Klara kyrka såg de på Jesus, talade om Jesus, inte ofta om sig själva eller om Den Onde, utan de talade om Jesus, såg på Jesus, och talade Guds Ord. När vi ser på Jesus och följer Honom så förvandlas vi till Kristuslikhet, utan att vi tänker på det.

Men att lysa som solen av Jesu Härlighet, det är inte något Du kan lära Dig, utan det kommer av en levande relation med Jesus där Du ser på Honom och förvandlas till Hans avbild. Jag har hört talas om projekt där man ska utbildas och lära sig vara ett ljus i vardagen, men jag känner: nej, detta blir helt fel! Detta kommer inte av att man lär sig hur man gör, utan av att man umgås med Honom som lyser som solen, i Ordet och bönen, då sker detta utan att Du ens tänker på det. Det finns inga metoder, manualer eller tekniker i Guds Rike.

Paulus säger i 2 Kor att vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens Härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från Härlighet till Härlighet. Det sker genom Herren, Anden. Här säger Paulus att detta är något som sker genom Herren, Anden, när vi ser på Jesus och vandrar med Honom.

När vi lyser som solen så beror det inte på något annat än att Jesus Kristus bor i oss och lyser i oss. Det beror bara på Guds Nåd, på att Jesu Ansikte lyser över oss och att Han är oss nådig. Det beror på att vi älskar Jesus och söker Honom av våra hjärtan, och vi har inget sken i oss själva, och vill inte ha det heller, vi vill inte sysselsätta oss med oss själva eller se på oss själva, utan vi vill hela tiden se på Jesus, tänka på och tala om Jesus och älska Honom. Vi vill sätta Jesus i centrum för allt.

Det finns kyrkor som heter saker i stil med karisma, och då slår Guds Ande ofta bakut inom mig, för då blir det så lätt min utstrålning det börjar handla om. Nej, när vi utstrålar Jesus Kristus så tror jag att vi är ganska så omedvetna om det, för då varken ser vi eller tänker på oss själva, nej vår blick, vårt hjärta, vårt sinne, är vänt till Jesus Kristus och Guds härlighet vilar över oss, och då blir det som i Edens Lustgård. Adam och Eva såg ej på sig själva, de såg bara på Herren Gud och omgavs av Guds härlighet, därför såg de inte att de var nakna.

Akta Dig för andliga sammanhang där människan börjar hamna i centrum, oavsett om det är i form av utstrålning, kraftgärningar, profetiska ord eller något annat. Allt detta är iofs gott när det står i Guds tjänst, men se till att det då verkligen är Jesus som står i centrum, och inte människan. Luther sa att det finns inget farligare för kyrkan än när människan börjar hamna i centrum, och han hade helt rätt.

Och att se efter Jesu Härlighet är ett sätt att urskilja andarna, för Jesus säger i Matteus kapitel 7 och även 24 att i den sista tiden ska många träda fram, i Jesu Namn, och ändå vara bedragare. De gör tecken, under och mirakler, i Jesu Namn, men Jesus själv säger att Han inte ens känner dem, för Jesus finns inte i dem, Han bor inte i dem, och det kan man ofta se, om än vi främst urskiljer med vad som sägs, i andra hand genom att lyssna till Andens signaler inom oss, men i tredje hand kan vi se på deras ansikten.

Om hade en apostel framför mig och såg in i ansiktet på Paulus, Johannes eller Petrus, då skulle det kännas som om jag nästan såg in i Jesu Ansikte. Jag skulle se en strålglans runt dem, som man ofta målar dem, en gloria runt dem, och jag skulle fyllas av Jesu kärlek till dem, eftersom Jesus bodde så starkt inom dem, jag skulle dras till dem. Överallt i den tidiga kyrkan ser man hur stark den inbördes kärleken var, och jag tror att det beror på yttre press, tex förföljelse, som fick dem att så ivrigt söka Jesus, och de var då så fyllda av Jesus och Hans kärlek att de också älskade varandra så innerligt, något jag älskar att läsa om.

Jag vill inte upphöja människor, men jag vill ge exempel för att visa hur det ser ut när Guds Härlighet vilar över en människa, enbart av Nåd. Ett exempel är Wilkerson, där man ser Guds Härlighet runt honom och känner Guds Ande vila över honom, och jag dras till honom. Men idag finns en mängd apostlar i USA som borde ha ungefär samma mängd av Jesus inom sig som den första kyrkans apostlar, men när jag ser på deras ansikten ser jag ingen strålglans alls, jag känner mig inte dragen till dem, utan tvärtom, det är som om Guds Ande signalerade: Konrad, spring åt andra hållet!

Ett svenskt exempel är Owe Lindeskär. Dels vilar en djup nåd och frid över honom, ett Guds välbehag, men runt hans ansikte finns också en stark strålglans. När jag ser Owe Lindeskär fylls jag av kärlek till Jesus och honom, jag dras till honom, fylld av syskonkärlek. Sen finns det såklart många andra i Sverige som har detta, men han är ett bra exempel på detta. Sen finns det andra som liksom inte har något alls, mitt hjärta berörs inte alls, och sen finns det någon till och med mycket känd förkunnare i Sverige där jag ser en hårdhet i ansiktet och jag reagerar som på de amerikanska: jag vill fly därifrån. Detta finns även i svensk kristenhet. Vi urskiljer främst på vad de säger, samt på att lyssna till andliga signaler i vårt inre, men att se på ansiktet och ögonen är också en ledtråd till hur det står till i hjärtat. jag har även “vanliga” vänner på Facebook som har ansikten som lyser av Jesus. Men jag menar inte att man är falsk om man inte har samma strålglans som Lindeskär, för det är långt ifrån alla som har, men om Du ser en hårdhet i ansiktet och inte ser ögon som lyser av inre liv, kärlek och glädje, Andens frukt, och dessutom vrider på Guds Ords egentliga innebörd eller inte ens förkunnar Guds Ord, då ska Du bli vaksam. Men, som sagt, vi ska inte upphöja människor, inte se på dem, utan på Jesus, men detta säger jag som exempel där man kan se och jämföra.

För det är Jesus vi älskar, det är Jesus vi följer, det är Jesus vi ser på, det är Jesus vi talar om och upphöjer, och vi ska allt mera glömma bort oss själva, dö från allt eget och bli allt mera uppfyllda av Jesus Kristus. För när vi ser på Jesus, tänker på Jesus, då kommer vi att glömma bort oss själva, och då kommer mer av barnaskapets glädje inom oss, och vi förvandlas till Sonens avbild, och Guds Härlighet ges oss, enbart av nåd.

Ordet säger: Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet. Paulus jämför i 2 Kor 3 fördömelsens ämbete, dvs Mose Lags, och säger att det var sådan strålglans kring Mose ansikte att Israels barn inte kunde se på hans ansikte, hur mycket större härlighet ska då inte Andens ämbete ha.

Det finns en obeskrivlig Härlighet och Strålglans kring Jesus i himlen, och en dag har alla Jesu lärjungar fått ett löfte av Gud att inre bara se Jesu Härlighet, vilket vore nog lön i sig, utan få dela Jesu Härlighet. Och inte för en vecka eller ett år, utan för Evigt. Men vi har också en längtan att få se Jesu Härlighet här på jorden.

Uppb 1 säger Johannes att ur Jesu Mun gick ett tveeggat, skarpt Svärd, och Hans Ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft. Svärdet som går ut från Jesu Mun tror jag är Guds Ord, som är just ett tveeggat, skarpt svärd.

Sen säger Johannes: när jag såg Honom föll jag ner som död för Hans Fötter, och Han lade Sin Högra Hand på mig och sade: var inte förskräckt!

Jesu Kristi Härlighet är så stark att Hans Ansikte lyser som solen, och så att Johannes, som kände Jesus väl och hade följt Honom under ca tre år på jorden och i Andens ämbete som apostel i många år, föll ner som död för Jesu Fötter. Men även om Jesu Härlighet och Makt är stor, vilket vi kristna bör få upp ögonen för, så får vi ej heller glömma bort Jesu Mildhet, Godhet, Ödmjukhet.

Och om Mose ansikte hade denna strålglans, så kan vi ana apostlarnas strålglans, och när vi ser strålglansen kring förkunnare som Wilkerson och Lindeskär, så skulle man kunna förvänta sig iaf någon strålglans från ansiktena på moderna apostlar. Ja, den borde komma nära Mose och Paulus, men om än inte så stor så skulle man iaf förvänta sig åtminstone någon strålglans, något ljussken över deras ansikten, men i så många fall ser iaf jag inget alls.

Och när vi har Herrens Härlighet över oss och Jesu Kärlek så är det ett skydd för oss. Vi ser att världen, inte minst Västvärlden, blir allt mera ond och gudsfrånvänd, och Guds Ord säger att det ska fortsätta så tills Jesus kommer tillbaka och ställer allt till rätta. Men ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte fått makt över det, kan inte gripa tag i det, och när Guds Härlighet vilar över oss och vi har Jesu Närvaro, så är det något som skapar gudsfruktan i omgivningen. Jag tycker inte om att tala så mycket om auktoritet, men det finns en stor auktoritet hos Jesus Kristus och de som följer Honom, och Guds Härlighet över en människa kan skapa både längtan och fruktan hos andra, så var det för mig på Klara kyrka. Jag längtade efter det de hade fått, men fylldes också av gudsfruktan, främst pga att jag själv inte tillhörde Jesus då.

Det gör oss dock inte odödliga. Alla apostlar hade detta över sig, men elva av tolv fick ge sina liv för Jesus. Men på samma sätt som de flera gånger försökte röra och stena Jesus men inte kunde, för Hans tid var inte inne, så är jag helt övertygad om att varken Den Onde eller människor kan göra Dig något som inte Gud har tillåtit bör Du har Guds Ande, som Petrus kallar “Härlighetens Ande”, över Dig. Och om de tillåts döda Dig, så beror det på att Jesus kallar Dig hem för att dela Jesu Kristi Härlighet, så det är en seger för Dig ändå.

Men Härlighetens Ande är inte bara ett skydd, ett sigill på att vi tillhör Gud, utan också en källa till både tröst och kraft. Kolosserbrevet säger: Hans Härlighets makt skall då styrka Er och ge Er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. Tröstaren, Hjälparen, är en person som både kan torka tårar och fylla oss med mod och kraft att möta svårigheter och prövningar, och eftersom jag tror att prövningar väntar vårt land, så det är klokt att redan nu be om mer av Jesus i oss, mer av Den Helige Ande, mer av Jesu Närvaro runt oss. Det blir oss till nytta.

Psalm 5 säger: men låt alla som flyr till Dig få glädja sig. I Evighet ska de jubla, ty Du beskyddar dem. I Dig ska de fröjdas som älskar Ditt Namn. Ty Du, Herre, välsignar den rättfärdige, Du omger honom med nåd som med en sköld. Guds nåd, trofasthet och närvaro i våra liv är en sköld, en skärm, ett beskydd.

Det var en man jag försökte hjälpa en gång som hade stora problem, men efter ett tag började jag märka att något var fel med honom. En gång såg han på mig med ett sådant hat i sina ögon som jag inte sett förut i hela mitt liv, och det såg ut som om han ville slå mig, och han var mycket större än mig, och även om jag var Fallskärmsjägare i 15 år i mitt gamla liv, så har Jesus förvandlat mig så pass mycket med Sin kärlek att jag är tveksam till om jag hade slagit tillbaka, jag tror ärligt talat inte det. Men jag såg honom rakt i ögonen tillbaka, fylld av Jesu kärlek, och jag såg hur en slags fruktan kom in i hans ögon och ansikte, och han gick därifrån, och jag tror att det var gudsfruktan. Som Wilkerson säger i en predikan: när Du vandrar i Jesu Dyrbara och Heliga Närvaro, så är det en skräckinjagande sak för dem som inte älskar och fruktar Gud. Ja, Gud är Allsmäktig och kan injaga gudsfruktan hos de som vill Dig illa. Jag tror att Jesu Dyrbara Närvaro och Guds Härlighet i våra liv blir än viktigare när tiderna blir svåra, för Jesus är världens ljus, Han och ingen annan, och det kommer att bli allt tydligare framöver. Bara de som har Jesus kommer att ha ett sant beskydd, ett hopp, en framtid och vara ett ljus som lyser.

Jag tror att de som tillhör Jesus allt mera kommer att vara ljus som lyser och att Jesus kommer att dra oss allt närmare sig, och att våra ansikten allt mera kommer att lysa som solen, allt genom Guds Nåd och vår längtan.

För i prövningen är Gud Trofast, precis som i de goda tiderna, för Jesus är Evigt Trofast. 1 Petrus 5:10 säger: all Nåds Gud som har kallat Er till Sin Eviga Härlighet i Kristus, Han ska upprätta, stödja, styrka och befästa Er, sedan Ni en kort tid har lidit. När prövningar kommer, då är Guds Trofasthet och Nåd vårt stöd, för Jesus styrker oss och strider för oss, och hoppet om den kommande Härligheten är det som lyfter oss och fyller oss med glädje och längtan. För Jesu lärjungar har en framtid, alltid, oavsett vad som sker runtomkring, och ett hopp, som både består och som är obeskrivligt, ofattbart stort och skönt och underbart.

Och det hoppet är Jesu Återkomst och himlen, en plats så ofattbart skön, underbar, ljuvlig, och med en Härlighet och jublande himmelsk glädje som vi bara kan ana lite av idag. Och då ska vi fullt ut få dela Jesu Kristi Härlighet. Kol 3:4 säger: när Kristus träder fram, Han som är vårt liv, då skall också Ni träda fram i Härlighet tillsammans med Honom. Jesu Återkomst är inte långt borta, och vi kristna har ett underbart hopp, ett oförgängligt arv i himlen, ett hopp ingen kan ta ifrån oss. De kan ta min bil, mitt hus, men detta kan de inte ha, och detta hopp kan få oss att jubla.

För Rom 5 säger: då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom Honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om den kommande Härligheten. Vi längtar efter mer av Jesus redan nu, att få se Jesu Härlighet, men det är ändå himlen som är vårt arv, vårt hem.

Och Paulus går vidare: men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom Den Helige Ande som Han har gett oss. Vi kan jubla mitt i våra lidanden, för vårt hopp kommer inte på skam, det bedrar oss inte. Jesu Återkomst och himlen kommer allt närmare, vi behöver bara hålla ut ett kort ögonblick till. Vi delar Kristi lidanden för att också få dela Hans Härlighet, det är ju ett ofattbart stort ord och löfte till oss.

Kolosserbrevet 1:27 säger: för dem ville Gud göra känt vilken rikedom på Härlighet hedningarna har i denna hemlighet: Kristus i Er, Härlighetens hopp. Jesus Kristus bor i oss med Sin Helige Ande, och det är ett förskott på arvet som väntar i himlen, en Härlighet bortom alla ord och beskrivning.

Psalm 26 säger: jag älskar Din boning, den plats där Din Härlighet bor. Denna plats är såklart främst himlen, där Jesu Härlighet bor till fullo, men I GT var det Templet i Jerusalem, men idag är det våra hjärtan, där Guds Ande bor. Men redan nu längtar vi efter att få vara närmare Jesus, vi längtar efter mer av Jesus och Guds Härlighet, och det ges oss endast av Nåd. Jesus säger i Johannes 17:22: och den Härlighet som Du har gett Mig har Jag gett dem. Det är något som Jesus ger oss, som svar på vår längtan och bön.

Och att Herrens Ansikte lyser över oss, det är ett utslag för Guds Nåd och välsignelse över våra liv, en ofattbart stor gåva på jorden, och än mer i himlen. Vi ber ju: Herren välsigne Dig och bevare Dig, Herren låte Sitt Ansikte lysa över Dig och vare Dig nådig, Herren vände Sitt Ansikte till Dig och give Dig frid.

Och här är orden nåd och “låt”, dvs vi lägger ner våra egna ansträngningar och bara låter Jesus få forma oss, låter Herrens Ansikte få lysa över oss, vi bara tar emot det som en nåd från Gud och tackar och prisar Honom för det. Det kan kanske bero på vår egen längtan och bön, ty Gud lönar den som söker Honom, men inte på våra prestationer.

Vi kristna har en längtan att allt mer bli allt mer lika Jesus i vår personlighet, att få förvandlas till Kristuslikhet, att få mer av Jesus redan här på jorden. Men här blir det aldrig klart, men Då har vi hoppet och löftet, att en dag ska våra ansikten lysa som solen Faderns Rike, vid Jesu Återkomst eller vår död. Härligt sången där ska brusa, stark som dånet av en vattuflod. Där blir det inget slut på jubelrop och lovsång, där finns det ingen ände på Härligheten. Uppb 22:4 säger: de ska se Hans Ansikte och Hans Namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt ska inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud ska lysa över dem, och de ska regera som kungar i evigheternas evigheter. Då ska våra ansikten lysa som solen i vår Faders Rike. Amen.