Navigation Menu+

Jesus tänk på mig när Du kommer till Ditt Rike

Posted on 25 jan, 2019 in Bön | 1 comment

Jesus, tänk på mig när Du kommer till Ditt Rike

I Lukas 23:39 står det: En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: “Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men Han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: “Jesus, tänk på mig, när Du kommer till Ditt rike.” 43 Jesus svarade: “Amen säger Jag dig: I dag skall du vara med Mig i paradiset.”

Denna predikan är avsedd att ge tröst, hopp och mod till de troende som förlorat en närstående på ett hastigt och oväntat sätt, i en olycka, överdos eller självmord utan att veta hur deras ställning inför Gud var, eller med andra ord, hade de tagit emot frälsningen i Jesus Kristus eller ej? 

Det är också en uppmuntran att tala om Frälsaren med närstående som inte tagit emot Honom, och då tala om Jesus som Frälsaren, som kan och vill hjälpa när man ropar till Honom, och om Jesu Nåd, godhet och vilja att förlåta dem som vänder om till Honom. Om det fröet är sått i en människas hjärta så är det nog nära till hands att man ropar på Jesus när man ställts inför en svår situation som man inte kan hantera själv. 

Nej, vi ska inte tvinga Jesus på någon, varken vår familj eller andra. För det första är det fel, all sann kärlek bygger på fri vilja, för det andra går det inte. Med tvång kanske Du kan få fram en läpparnas bekännelse, men hjärtats frälsande tro kan Du inte föda fram på det sättet. 

Nej, det ska vi inte försöka göra, även om vi alla kan luras in till övertalning mm, men däremot ska vi så ut Namnet Jesus i vår familj och vänner, för även om de inte tar emot det nu, kan det komma en dag när tomheten eller nöden får dem att tänka på våra ord om Jesus som kan och vill hjälpa. 

Så var det för mig 2005. Jag var i livskris och hade ingenstans att ta Vägen, det kändes som att mitt liv var slut, men mamma och pappa hade sått ett frö om Gud och om Jesus, så då vände jag mig till mamma och Jesus för hjälp, och för Gud är allting möjligt, Jesus kan alltid hjälpa en människa som söker Honom. 

Den text ur Lukasevangeliet jag läste är bland de starkaste berättelserna om Jesu ofattbara nåd, godhet och barmhärtighet som finns i hela Bibeln. Det handlar om en man som levt ett liv i synd, i brottslighet och inte älskat vare sig Gud eller människor och inte lytt Guds bud. Men när han möter sin sista stund så vänder han sig till Jesus, Guds Son, och han får både förlåtelse och ett löfte om Evigt liv med Jesus i paradiset, och det till och med samma dag. Det är mer eller mindre ofattbart, det är nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser. Jesu förmåga att frälsa en människa övergår vårt förstånd och förnuft. 

Det visar också på Guds natur, Guds väsen, och då talar jag om Jesus, Adonaj, Israels Gud, och ingen annan Gud, Han som också är den Ende Sanne Guden. Det enda som krävs av en människa är att hon inser, ångrar och bekänner sin synd, vilket rövaren först gör när han tillrättavisar den andre rövaren och säger att de bara får vad de förtjänat efter sina gärningar, vilket är insikt om synd och bekännelse av synd. 

Sedan kommer omvändelsen. Det är när människan i sin nöd och ångest vänder sig till Frälsaren, Jesus Kristus, bekänner hur det är ställt med henne själv och ber om nåd. Och om detta är äkta, kommer från hjärtat, så ger Gud nåd, oavsett hur Du levt Ditt liv. Det enda som behövs eller krävs är att Du vänder om till Gud, att Ditt hjärta börjar söka sig tillbaka till Din Himmelske Fader som Du lämnat, precis som den förlorade sonen i Jesu liknelse. Gud Fadern tar emot alla syndare som vänder om hem till Sin Far. En gång fick jag orden från Herren om frälsningen till ett syskonbarn som frågade vilka som får komma till himlen? Herren lade på mitt hjärta: alla som vill får komma. Så är det. Guds nåd, barmhärtighet och godhet är stor, ofattbart stor. 

Berättelsen om rövaren visar också på detta livs realitet. Förr eller senare ställs alla människor inför det oundvikliga, det som denna världens människor ofta uppfattar som slutet, men som bara är en dörr till en annan tillvaro, en annan existens, och vi kallar den för döden. När vi ställs inför döden reagerar många med ödmjukhet, som den ene rövaren gjorde, men en del reagerar som den andre rövaren, med hårdhet, oförsonlighet, uppror mot Gud själv. 

Jag vet ju inte säkert eftersom jag inte var där, bara Gud vet, men jag kan tänka mig att många av Hitlers och Stalins hejdukar mötte döden med hårdhet, så mötte nog även dessa två herrar själva döden, men jag tror att det även fanns de som insåg sin synd, hur fel de hade handlat och bad Gud om förlåtelse och nåd, och jag tror av allt mitt hjärta att de som gjorde så, de fick nåd. Jag tror att om Hitler och Stalin omvänt sig på dödsbädden så hade även de fått nåd från Gud, så ofattbart stort och mäktigt är det som Jesus gjorde på korset. Så stor är Guds Nåd för den som omvänder sig. 

Nej, det står inte i Bibeln att alla människor blir frälsta, men vad jag tror, och min egen erfarenhet säger samma sak, så är det att om man vuxit upp i ett kristet hem och fått höra föräldrarna tala om Namnet Jesus, då ligger det nära till hands att man åkallar det Namnet i nöden. 

I Psaltaren 166 står det. 

Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade Herrens namn: ”O, Herre, rädda min själ!”

Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. Herren bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig.

Här ser vi nog hur väldigt många reagerar när dödsrikets ångest griper oss. När vi ställs inför döden känner många ett behov av att rannsaka sig själva och sitt liv, kanske för att vi känner på oss att det väntar någon form av dom för oss alla, och det säger Bibeln, Guds Ord, att det också gör. Vi ska en Dag alla ställas inför Kristi domstol, för Jesus säger att Fadern inte dömer någon utan har överlåtit hela domen åt Sonen. Jesus ska en Dag stå på vår jord igen och döma mellan levande och döda. 

Idag har vi nästan avskaffat allt tal om att Gud ska döma, men Bibeln och Jesus själv säger det klart och tydligt. Vi har börjat anpassa Gud efter hur vi önskar att Han skulle vara, istället för att lära känna den Gud som existerar. Hur mycket vi än slutar tala om Jesu Återkomst och Guds slutgiltiga dom så kommer Jesus ändå tillbaka och denna gång för att döma. Så är det, och ingen människa kan ändra på det, och de flesta människor som ställs inför döden känner nog någonstans inom sig på sig att så är det, vilket kan leda till omvändelse på ”dödsbädden”.

Många svenskar, även kristna, vill inte höra talas om att Gud en dag ska döma dem. Men jag skulle vilja säga: tack gode Gud att det är Gud som ska döma mig, och inte människor. Och inte vilken Gud som helst, inte andra religioners gudar, utan vår älskade Frälsare Jesus Kristus. En mer mild Domare än Jesus får Du leta efter. Om Du undrar hur det gått för någon av Dina nära och kära, tänk på att det är vår broder Jesus som ska döma. En mänsklig domstol som visste allt jag sagt, tänkt och gjort i mitt liv skulle jag aldrig våga träda fram inför, men även om knäna nog kommer att vara ganska mjuka när jag en Dag ska träda fram inför Jesus, så vet jag att Jesus ser med andra Ögon på oss, med Ögon fulla av kärlek. 

En annan känsla eller tillstånd som många upplever när de ställs inför döden är nog  hjälplöshet. Reichman säger att den sanna bönen kommer ur ett tillstånd av hjälplöshet, och min egen erfarenhet säger amen, de starkaste och snabbaste bönesvaren har jag fått när jag i min nöd och hjälplöshet ropat till Gud. Därför att när det gäller både liv och död, ja i allt, är vi ytterst sett hjälplösa utan Gud, och när man ställs inför döden ser man nog detta tydligare än när vardagen lunkar på. Man inser att man ingenstans har att ta Vägen, och jag tror att många greppar efter ett halmstrå, finns det någon som kan rädda mig undan döden? Och när man söker räddning, dvs frälsning, då ropar man efter någon som kan frälsa mig, och då kommer Frälsaren, Jesus Kristus i våra tankar. Vi söker då efter ett hopp, och någon som kan ge mig ett hopp efter döden, och många ropar då: Jesus, fräls mig! 

När man ska möta döden ropar många på en Frälsare, och då blir det Jesus för många. Detta tror jag särskilt gäller dem som vuxit upp i en kristen familj och fått höra om Jesus, om Frälsaren, så även om Dina barn inte vill bli kristna ännu, så ändå ut ett Ord om Jesus då och då, ledd av Guds Ande, och det kan ligga och gro på djup som vi inte ser eller känner till och bära frukt i nöden: Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.”, eller i en annan översättning: åkalla Mig i nöden. Det är ofta i nöden, när vi inser vår hjälplöshet, som vi ropar till Gud. 

Och Jesus hör, det vet jag själv! Jag var trängd och illa ute i april 2006, jag mådde oerhört dåligt och trodde på fullt allvar att mitt liv, både här på jorden, men främst för Evigheten var slut. Jag vet inte om jag någonsin i hela mitt liv känt mig så utlämnad, så svag och hjälplös. Jag låg i fosterställning och ropade till Gud från det allra innersta av mitt hjärta hela natten. Jag sa inte ett enda ord, men hela mitt hjärta, hela mitt väsen, var vänt till Jesus Kristus och de ord som jag bar på inombords var: Jesus, tänk på mig när Du kommer med Ditt Rike. Jag visste redan då att Jesu Återkomst inte var långt borta, och visste att jag var förlorad om inte Jesus gav mig nåd. Och Jesus hörde min bön. Dagen efter fick jag möta Jesus på ett underbart sätt. Jag sa bara två gånger Han Namn, ”Jesus, Jesus” och Han hörde och drog mig upp ur fördärvets grop. 

När jag kom till Klara Kyrka i Stockholm hösten 2005 så stötte jag på Inga Pagreus, diakonissa som arbetade på ett fantastiskt sätt med missbrukare. Vi satt och samtalade i ett litet rum och hon berättade att hon brukade säga till missbrukarna: om Du tror att Du tagit en överdos så bara säg ”Jesus” innan Du förlorar medvetandet. Jag minns att jag tänkte, helt spontant, ”så naivt”, för jag var inte frälst då, men på väg, och Guds Ande uppfattade såklart detta och Inga sa direkt, ledd av Guds Ande: en del kanske tycker att det är naivt, men jag tror att det kan räcka. Och idag tror jag det också. 

Men dessa har ju knappt någon tro på Jesus, säger Du, hur ska de då kunna bli frälsta? För det första: det är inte Din stora tro som frälser Dig, det är Guds stora nåd och barmhärtighet. Guds väsen är barmhärtighet. Ja, Herren Gud är också en Helig och Rättfärdig Domare, något vi nästan helt glömt bort i vår kristenhet idag, men Guds barmhärtighet, Jesu förmåga att leva sig in i andras inre värld, i deras kamp och tårar och vilja att hjälpa och förbarma Sig över oss är stor, mycket stor. Det är inte vår stora tro som frälser oss, det är Guds stora barmhärtighet. 

För det andra: bara det faktum att Du ropar på Jesus visar att Du faktiskt har en tro. Hade Du ingen tro alls skulle Du inte ens ropa Namnet, inte ens vända Dig till Gud och ropa om nåd och räddning. Och att Du vänder Dig till Gud visar att Du innerst inne tror att Gud finns, hör och är Barmhärtighetens Fader och all trösts Gud. 

För det tredje: var och en som åkallar Herrens Namn ska bli frälst. Namnet Jesus, på hebreiska Yeshua, betyder Frälsare, och när Du ropar ”Jesus” så är det också ett rop på frälsning, och en sak har jag lärt mig: när en människa i djup nöd ropar på Jesus för att få frälsning, räddning, då hör Jesus. 

Jag tror att det finns människor som inte varit bekännande kristna under sitt liv och kanske levt som denne rövare, men som, ställd inför döden, i dödsögonblicket, kommer till sans, vänder sig till Gud och säger: Jesus, tänk på mig i Ditt Rike, och som ett ögonblick senare träder in i Evigheten, frälst och salig, som helt plötsligt ser Jesus framför sig och som säger: välkommen hem, Mitt barn. Jag ske ge några vittnesbörd om detta. 

Det var ett äldre par som var djupt troende på Jesus Kristus. De hade en son som inte ville bli frälst, och de bad och bad för honom, men han ville inte ta emot Jesus. En dag körde han traktor på isen för att skotta undan snön för de timmerlastbilar som körde på den tiden över Finska Viken. Isen vek och traktorn åkte till botten och deras son dog. Föräldrarna var förtvivlade. Deras son hade dött utan att ha tagit emot frälsningen, och de grät och ropade till Himmelens Gud. Sedan bärgades traktorn, och när man drog upp den så satt deras son i hytten med knäppta händer. Föräldrarna fick tröst, och jag vet vad jag tror: Gud hörde hans bön. Vad Gud förmår göra när en människa, i synnerhet ett sk bönebarn, står öga mot öga med döden, det övergår vårt förstånd, ty vår Gud är mäktig att göra det människor ej förmår. 

Sen finns det ju människor som tar sitt liv, en del var bekännande kristna, andra inte. Även här finns det hopp, det tror jag av allt mitt hjärta, för Gud är god. Jag vet flera kristna som haft närstående som tagit sitt liv, och de har svävat i ovisshet, men som sett fått se en syn, en dröm eller fått ett kunskapens ord från en broder i Kristus som sagt: Herren har talat till mig, den Du sörjer är hemma. 

Erik Bernspång, pastor inom EFS, kallades ibland för självmordspastorn, då han hade en telefontid dit man kunde ringa när någon tagit sitt liv. Han sa ungefär att den som tar sitt liv är sjuk och desperat, och det vet Gud om och dömer inte som vi människor. Jag tror att han har en poäng. Det är såklart inte så i alla fall, men i en del fall tror jag att det är så, och jag ska ge några vittnesbörd om det. 

Jag vet en man som inte lever idag som jag lärde känna 2007, och som hade en nära och kär vän. Hans vän var bekännande kristen, men hade levt som homosexuell i flera år, tills han insåg att det var fel, omvände sig och började leva ett nytt liv. Men han hade stora psykiska problem, och en dag tog han livet av sig. Mannen, låt oss kalla honom Gustav, var orolig för sin väns själ. Ett halvår senare gick han ut på en promenad med hunden och Herrens Röst kom som en susning: Gustav, var inte orolig för hans själ, han är hemma hos Mig. 

En annan kvinna hade en son som tog livet av sig, men hon fick se honom i en dröm där han satt i kyrkan och var så glad, och hon förstod hälsningen från Herren: Din son är hemma hos Mig. 

Vi vet inte, vi får inte alltid svar, men vi vet att vi har en Gud som är stor i nåd, rik på kärlek och sen till vrede, som är Trofast och Sann och vars godhet, nåd och barmhärtighet vi får hoppas på även när vi svävar i ovisshet. Ty för Gud är allt möjligt. Gud kan ha frälst denne i dödsögonblicket, det är Han mäktig att göra, för när människan nalkas det sista viskar många till Frälsaren: ”Jesus”, man bara säger Herrens Namn, och Jesus hör en viskning, en hjärtats lilla suck i hjälplöshet, minst lika bra som väldiga andliga proklamationer. Ja, jag tror att Jesus föredrar den lilla, ödmjuka bönen, för den kommer rakt från hjärtat, och sägs som ett hjälplöst barn till Sin Barmhärtige Far. 

Var och en som åkallar Herrens Namn ska bli frälst, det säger Guds Ord. Min egen erfarenhet säger samma sak: det är små, enkla ord, sagda i vår svaghet, utsatthet och hjälplöshet, som oftast når Gud på ett särskilt omedelbart sätt, som om de går rätt upp till himlen, och det är ord som berör själva Guds innersta väsen, för Gud älskar att förbarma sig över det som är litet och svagt, för då kan Han vara Gud. 

Till Dig som har en när eller kär som gått bort, i synnerhet om det skedde hastigt, och där Du inte är säker på hur dennes ställning var inför Gud, så vill jag säga: Det finns hopp, stort hopp! Förtrösta och hoppas på Herren alltid. Vi har en Gud som är så barmhärtig och god för vilken allt är möjligt, och en liten bön från hjärtat inför döden: Jesus, tänk på mig när Du kommer med Ditt Rike, för en människa rakt in i himlen för Evigheten, oavsett hur hennes liv sett ut innan, ateist, muslim eller brottsling, Vägen är öppen för alla som vill komma in i Guds Rike genom Jesus Kristus. Var vid gott mod min syster eller bror, för vi har en Gud som gör det omöjliga. 

Och även om jag fullt ut förstår att ovissheten kan vara svår att leva med så finns det hopp, för dessa ord är så ofattbart ödmjuka, sagda i hjälplöshet, och jag tror att de berör det allra innersta i Jesu Hjärta, som är barmhärtighet mot det som är svagt, utsatt, skadat och litet. Jesus, tänk på mig när Du kommer med Ditt Rike, sagda eller tänkta innan dödsögonblicket, det är ord som jag tror, eller vet, kan räcka ända in i himlen, för det säger Guds Eget Ord. Amen. 

1 Comment

  1. Tack Konrad!

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This