Navigation Menu+

Allt är av nåd

Posted on 3 jan, 2019 in Bön | 0 comments

Allt är av nåd

Den fd biskopen Martin Lönnebo satt hos sin far när han låg på dödsbädden, och bland det allra sista han gjorde var att han såg på sin son och sa: kom ihåg det, min gosse: Allt är av nåd. 

Vilka underbara ord. Allt är av nåd. Och vilka sanna ord: allt är av nåd! En av Luthers deviser under reformationen var just: sola gratia, dvs Nåden allena. 

Frank Mangs, en av vårt lands allra största gudsmän genom tiderna, han hade ett enkelt budskap som kanske kan sammanfattas i synden och nåden. Nåden hör vi nog om idag, Men vi talar ganska så lite om synden i vår kristenhet idag, och om man får skoja till det lite, så kan man säga att det är lite synd, för synden är en realitet, den är en verklighet, och det är en dödlig sjukdom. Och om en sjuk patient kommer till en läkare så måste rätt diagnos ställas för att man ska kunna ge rätt medicin, och om en förlorad syndare kommer till Guds hus så måste hon få upp ögonen och inse att hon är just en förlorad syndare för att hon ska kunna få rätt medicin. Och rätt medicin för en syndare är Frälsaren Jesus Kristus och att bli förklarad rättfärdig inför Gud av nåd genom tron. 

För bara den som har syndat vill be om förlåtelse, bara en syndare vill höra om nåden, och bara den som är förlorad söker räddning, dvs frälsning. Bara den som känner sig räddningslöst förlorad ropar efter en Någon som kan rädda mig, dvs en Frälsare, och bara den som blivit dömd längtar efter och ber om att få bli benådad och frikänd. 

Och för den som en gång känt Guds dom över sin själ och sitt liv kan detta ords djup och ljuvlighet knappast beskrivas. Nåd. Jag fann nåd hos Gud. Nåd! För det är underbart att vara frikänd, det är ofattbart stort att få vara benådad, och det är underbart att vara frälst, att vara härligt löst och fri från syndens slaveri. Det kristna budskapet är ett underbart och frigörande budskap, det är ett budskap om nåd, glädje, förlåtelse och befrielse, för den som Sonen gör fri, han blir verkligen fri. Det finns nåd att få, underbar, överflödande nåd, för alla människor som så vill och önskar. För nåden, den är fri! Det är en gåva Gud ger till dem som ber om nåd. Och att vara benådad innebär att man är helt igenom älskad. 

Men det finns ett nålsöga att gå igenom innan Du kan få erfara och uppleva Guds ljuvliga nåd. Du måste få upp ögonen för Din ställning inför Gud. I Romarbrevet 3:23 står det: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol,✱ att tas emot genom tron. 

Alla har syndat. Jag, Du och alla andra människor har syndat, åtminstone vid något tillfälle, även om det är andlig blindhet att tro att man bara syndat en enstaka gång. Men även om Du bara skulle ha syndat en enda gång i Ditt liv och brutit mot ett enda bud, så är Du ändå därmed en syndare och har brutit mot alla bud. Och en syndare är förlorad inför Gud om hon inte har en Frälsare. Det är vad Guds Ord säger. 

Är det då inte förskräckligt att säga att man är en syndare? Ja, det tycker den gamla människan, för då är man ju under Guds dom, och det låter såklart hemskt, men det är faktiskt sant, så är Din ställning inför Gud om Du inte har Jesus Kristus, och det behöver Du inse. En syndare har två slags framtid: fortsätta på nuvarande väg och gå förlorad, eller vända om och be Gud om Nåd och få bli frälst, dvs räddad. Något tredje alternativ finns inte. Jag rekommenderar Dig att be Gud om Nåd, och det är vad Gud längtar efter att få ge Dig. Gud vill ge Dig nåd. Men Guds Nåd är bara för EFS, dvs Endast För Syndare. 

Vi talar mycket om kärlek i vår kristenhet idag, och det är inte fel, men att bara tala om kärlek för inte en människa till sann omvändelse och pånyttfödelse. Du måste bli överbevisad om synd. Bara en syndare kan få nåd hos Gud, och bara en syndare skulle komma på tanken att be Gud om nåd. 

För det är ju då Du insett att Du är en syndare som Guds Evangelium kommer in, som handlar om Jesus. Det kristna budskapet stannar inte vid att Du är en syndare. Ja, det är diagnosen, men sen kommer det underbara läkemedlet in; glädjebudskapet om Jesus Kristus. Evangelium riktar sig till syndare. Du kan bli frikänd! Du kan bli förlåten! Du kan bli benådad! Jesus har redan ordnat det för Dig! Allt Du behöver göra är att ta emot det genom tron! Du behöver bara komma till Jesus och ta emot Guds förlåtelse, kärlek och ljuvliga nåd! 

Men det är svårt för Gud att få en människa att inse att hon är en syndare, och så var det även för mig. Under min omvändelse 2005/06 på Sankta Klara kyrka så var jag, som de flesta icke pånyttfödda människor, mycket ovillig att inse att jag i mig själv var en syndare. Detta visste såklart Guds Ande om, och försökte uppenbara det för mig vid några tillfällen. 

Mamma skickade ett sms: även Du Konrad måste inse att Du är en syndare, helt förlorad utan Guds nåd. Och en annan gång hade jag samtal med min andlige vägledare, Hasse Hernberg, en underbar broder med mycket smörjelse och andlig urskiljning, och jag tror att det var Guds Ande som fick honom att säga vid ett samtal: för se syndare är Du! 

Då tyckte jag det var oerhört upprörande om någon skulle kalla mig för en syndare. Idag tycker jag att det är ljuvligt att få vara en benådad syndare, där nyckelordet är just benådad. När jag säger orden: jag är en benådad syndare, då fylls jag av glädje och frid, dvs Andens frukt, som därmed bekräftar i mitt hjärta att det är sant. Luther lärde att den som är i Kristus är både rättfärdig och syndare på samma gång. En del lär annorlunda idag, men Guds Ord ger Luther rätt. Paulus, som kanske var den störste och heligaste av apostlarna, om än samtidigt liten, svag och het beroende av Herren och Guds Nåd, han kallade mot slutet av sitt liv sig själv för den störste syndaren av alla, och då tror jag att vi alla får acceptera titeln ”benådad syndare”.  Jag brukar skoja lite ibland och säga att Paulus kallade sig för den störste syndaren av alla, och jag vill inte gå i polemik med Paulus och Guds Ord, men jag har nog en bra chans på andraplatsen i alla fall… Lite andlig humor. Men en kristen blir aldrig syndfri här på jorden.

Men ändå ser Gud på Dig, och på mig, som i Sefanja 3:17. Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” Gud Fadern ser på Jesus Kristus när Han ser på Dig, därför Du är i Jesus Kristus. När Gud Fadern ser på Dig så ser Han Dig i Sonen, och Gud ser inger fel, ingen fläck eller skrynkla hos Sin Son. Därför ser Gud på Dig med välbehag, kärlek och glädje. Du är helt övertäckt av Guds Nåd i Jesus Kristus, Du är benådad. I Kristus är Du alltid helig, ren och rättfärdig. 

(A + B) 

Men i Dig själv är Du alltid en syndare, om än benådad. Vi som tror på Jesus Kommer aldrig att bli syndfria på denna sida av Evigheten, utan vi kommer alltid att vara beroende av Guds kärlek, nåd och förlåtelse. Om vi försöker göra oss oberoende av Guds nåd och förlåtelse och säga: tack Gud att Du i Kristus förlät mina synder när jag kom till tro, men nu klarar jag mig själv, då gör vi oss oberoende av Guds Nåd, av Gud själv. Vi blev frälsta av nåd och vi behöver Guds Nåd varje dag under vår vandring till Löfteslandet. Och det är underbart stort att alltid få vara beroende av Guds Nåd. 

I 1 Tim 1:15 säger Paulus: Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste.

Paulus betyder ju ”den lille”, medan Saulus betydde ”den store”. Detta skrev Paulus mot slutet av sitt liv, långt efter sin frälsning, men han hade kvar sin självkännedom, han visste hurdan han var i sig själv. Just denna insikt om sin egen svaghet och att han i sig själv var en syndare bevarade Paulus ödmjuk och gjorde att Guds nåd blev så stor för honom och att Gud kunde använda honom så mäktigt. Alla stora gudsmän genom tiderna, tex Luther, Rosenius och Frank Mangs, hade en djup insikt om sin egen svaghet och en djup syndakännedom, som gjorde Guds Nåd så stor för dem, som gav dem en sådan gripenhet, innerlighet, passion och glöd, därför det finns ingen som värdesätter Guds Nåd mer än den som inser att hon är helt beroende av den. För allt är av nåd. 

I Efesierbrevet 2:8 står det: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Vad betyder detta? Vi kan ta en bild för att åskådliggöra det. 

En man har dömts till döden av kungen i sitt land för grova brott. Han sitter i fängelset och väntar med tunga suckar på sin dödsdom. Då kommer en av Kungens tjänare och säger: Kungens Son har tagit hela Ditt straff på Sig! Du är benådad och frikänd, fängelsedörren är olåst! Detta är nåden, och nu kommer tron, eller otron, in. Otron sitter kvar och säger: det där tror jag inte på! Eller så säger den: vem bryr sig om att bli frikänd? Jag har det bra här! Då sitter man kvar och tjurar, i väntan på domen. Men tron säger: tänk om detta är sant? Den går fram och känner på dörren, som ju är olåst, den går ut i full frihet och jublar över sin frälsning och benådning. Så funkar Guds Nåd. Av nåd är Ni frälsta genom tro. Det är Guds Nåd som frälser oss, men det är genom tron som vi tar emot Guds Nåd. 

Vad är då tron? Vi människor vill lätt prestera saker, och vi gör lätt tron till en slags ny gärning jag måste göra åt Gud, en prestation, eller något jag själv ska arbeta upp. Men Nej, vi ska tro som ett barn. Tro är i mångt och mycket ett emottagande. Jag tar emot Jesus, jag tar emot frälsningen, jag tar emot Guds Nåd, jag tar emot Helig Ande och i Apostlagärningarna står det, efter Petri pingstpredikan, att de som tog emot hans ord döptes. 

Tron är den kanal genom vilken jag tar emot Guds Nåd. Jag måste tro på Guds kärleksförklaring för att den ska bli verklig i mitt liv. Om Gud säger till mig: Konrad, Jag älskar Dig, men jag inte tror på det, då kommer Guds kärlek inte att bli verklig för mig. Min otro kommer att stoppa kanalen för Guds kärlek som vill strömma in i mig. 

Men om Gud säger: Konrad, Jag älskar Dig, och jag tror på det, då kommer Guds kärlek och nåd att strömma in i mig och fylla mig, då blir den verklig. Då blir Guds kärlek en levande realitet för mig, något jag kan känna inom mig, något jag gläds över och Guds Nåd något som bär mig. 

Och när Guds kärlek blir levande och verklig för mig och Guds nåd får strömma igenom mig och jag känner hur älskad jag är av Jesus, då blir det en drivande kraft i mitt liv. Paulus skriver att Kristi kärlek lämnar mig inget val. När jag känner Guds kärlek till mig, då blir det omöjligt att inte också älska mina medmänniskor. I ”O helga natt” sjunger vi: uti envar Du ser en älskad broder och se Din ovän ska bli Dig så kär. Så är det för den som drabbats av Jesu Kristi kärlek. Jesus och Dina medmänniskor blir Dig så kära och dyrbara. 

För det är Guds godhet och nåd som förvandlar oss inifrån, och som får oss att se på och bemöta våra medmänniskor på ett nytt sätt. Ju mer vi får syn på Guds nåd, godhet och kärlek till oss, desto mer kommer vi att älska Gud och vår nästa. Religion är människans väg att förändra oss utifrån och in, men Jesus är Guds Väg för att förändra människan inifrån och ut. Religion går ut på att vi själva ändrar vårt yttre beteende genom regler och bud för att göra oss goda, och Bibeln lär att om Du ”lyckas riktigt bra” med det så blir Du en farisé, och då säger Jesus att Din inre människa är värre än någonsin. 

Men samma Bibel säger att om Du misslyckas med religion så blir Du en tullindrivare eller en prostituerad, dvs utåt sett helt misslyckad, och då säger Jesus, då är Du närmare Guds Rike än fariséerna, för då börjar Du inse: jag är en syndare i behov av nåd, och då kan Jesus komma med Sin oförtjänta nåd och förvandla Dig inifrån. 

Och då förändras Ditt yttre liv, eftersom Ditt inre har förvandlats. Då vill Du lämna droger, prostitution och annat elände bakom Dig, då vill Du börja leva efter Guds vilja och bud, göra gott, sprida Guds kärlek och strö ut goda ord till andra, för Guds Nåd i Jesus Kristus har helt förvandlat Ditt inre. Du får ett nytt inre liv. Och när Du får ta emot Guds nåd och kärlek till Dig, så sätts Ditt hjärta i brand av kärlek till Jesus och Dina medmänniskor. Guds godhet och nåd flödar genom Dig ut till Dina medmänniskor, av sig självt, bara genom att Jesus genom Guds Ande bor och verkar i Dig. 

Och Nåden är en förlösande kraft i våra liv. Vi Slipper bära på syndabördan, vi slipper träldomsoket, dvs vi slipper uppfylla Mose Lag i egen kraft. Nåden Förlöser och förvandlar oss och föder i oss glädje och tacksamhet. Detta ger den kristne en kraft som andra inte har. 

Och när Gud har fått benåda Dig, då vill Gud få välsigna Dig. Det kan variera lite från person till person, men lita på att Gud både vet och vill Ditt bästa, Gud vill välsigna Dig, men vi ska söka främst de andliga välsignelserna som finns i Jesus Kristus, då söker vi först Guds Rike, och ska få allt annat vi behöver för vår färd också. Jesus sa: Sök först Guds Rike och Hans rättfärdighet, så ska Ni få allt det andra också. Det innebär att sätta Jesus på första platsen i sitt liv. 

Och glöm aldrig: Guds Nåd står bara att finna hos Jesus Kristus. Apostlagärningarna säger att ”hos ingen annan finns frälsningen”. Det är bara genom Jesus som Gud kan ge oss Sin förlåtelse och Sin nåd. Guds nåd som jag talar om idag, den bygger bara på vad Jesus Kristus gjorde för oss på Golgata kors. Det är Jesus allena som kan ge Dig Nåd, syndernas förlåtelse och Evigt liv. Tro inte på något annat Evangelium. Bara Jesus frälser. 

Guds nåd är ju Guds kärleksförklaring till Dig och det innebär ett slags frieri, en önskan hos Jesus om att ingå äktenskap med Dig och ett utväljande. Egentligen är alla människor kallade till frälsning i Kristus, för Gud vill att alla människor ska bli frälsta, men de flesta svarar inte ja på Guds kallelse och utväljande. Gud inbjuder Dig till äktenskap med Sin Son, Jesus Kristus, men det blir inget äktenskap om Du inte svarar ja. 

Men vi som svarat ja, vi är trolovade med Kristus och är därmed Guds utvalda. Inte för att vi skulle vara bättre än andra eller för att vi skulle ha gjort oss förtjänta av det, för då vore det inte av nåd. Vi har fått nåden som en fri och oförtjänt gåva av Gud, och när vi inser hur ofattbart stort det är så väcks vår kärlek till Gud till liv och vår tacksamhet. Tänk att ha fått nåd från Gud! Vi kanske inte alltid KÄNNER oss utvalda, och vi kanske inte alltid känner Guds Nåd inom oss, men vi ÄR alltid utvalda och Guds Nåd och kärlek är utgjuten över oss. Det är ett objektivt faktum och beror inte på våra känslor. 

Och Guds Nåd är faktiskt, om vi förstår den rätt, något som gör oss ödmjuka och tacksamma. För det är ju något helt oförtjänt, bara en underbar Guds gåva, och då finns det ingen orsak att se sig själv som bättre än andra. 

Men Att vara föremål för Guds nåd får oss ofta att känna oss utvalda. Att vara älskad av någon är ju ganska så mycket att känna sig utvald, känna sig sedd och speciell. Och så är det ju med Guds kärlek också. Det fanns en Hood-tröja när jag gick på Johannelund med en text som jag älskar: Jesus – alltid sedd, alltid älskad. Guds nåd innebär ju just det, att Gud i Sin stora nåd ser ned på just Dig, med en ofattbar och obeskrivlig kärlek. Den innebär att just Du är utvald, sedd och älskad, inte för något som Du gjort eller ens för att Du skulle vara så bra, nej, det är bara genom Guds Nåd, dvs helt oförtjänt, bara en Guds gåva att tas emot genom tron. 

Och ju större Guds Nåd blir för oss, desto bättre är det för oss. Jag Vandrade hem innan nyår från Byskeby och vissa sträckor hade inga gatljus, så stjärnhimlen var ovanligt klar och synlig och framstod i all sin skönhet, prakt och storhet. Jag blickade upp och tänkte ”wow, detta har Du skapat! Detta håller Du i Din Mäktiga Hand!” Jag blev hänförd.

Sen kom jag att tänka på hur ofattbart liten och obetydlig jag är i jämförelse med Gud, och då slog det mig hur stort det är att jag får vara älskad, sedd och utvald av Gud, trots alla mina fel och brister, och hur ofattbart stort det är att Gud, som uppehåller Universum, har valt att bo i mig med Sin Helige Ande, trots att jag ingenting är. Detta är något som vi bör tacka Gud för, därför det är bara av Nåd och det är sannerligen ingen liten nåd, utan det är ofattbart stort. 

Och detta är ju på två sätt. Å ena sidan är vi ju bara som grässtrån i jämförelse med Gud, som sandkorn. Men å andra sidan är vi oändligt dyrbara, älskade och aktade i Guds Ögon, som det står i Jesaja 43. Vi är som ädelstenar i Guds Ögon. 

Men den gamle Adam bor i oss, högmodig och stolt, så för de allra flesta människor behövs Förkrosselse innan vi vill ta emot Guds godhet, nåd, kärlek och förlåtelse, och Jag tror att ju mer tillintetgjord Du en gång har blivit, desto mer kan Guds nåd, glädje och kärlek fylla Dig och bli levande för Dig. Paulus är ett exempel på det, helt tillintetgjord på vägen till Damaskus, då han fick möta Jesus, i färd med att förfölja Den Levande Gudens egen församling, den Gud han trodde sig tjäna. Detta gjorde Paulus förkrossad i grunden för resten av hans liv. 

Och när vi tänker på Guds Nåd, hur ofattbart stort det är att vi har funnit nåd hos Gud, att Gud bor i oss, att Jesus älskar oss, då fylls vi av inre glädje. Tänk hur ofattbart stort det är att Jesus älskar Dig, och att Jesus älskar mig, för Jesus älskar inte den ene mer än den andre. I Guds Ögon är Du så älskad, så ofattbart dyrbar, trots att vi är så små och obetydliga i jämförelse med Gud. Och just det som är litet, obetydligt, det kan och vill Gud ösa Sin nåd och Sin kärlek över. Gud har svårt att visa oss Sin kärlek när vi blir stora och starka i våra egna ögon, men när vi inser hur små och svaga vi är, då visar Gud oss all Sin kärlek och ömhet. 

Tänk att Du och jag får vara Guds älskade barn. Tänk att Gud ser ner från himlen, ner på Dig och mig, i stor kärlek, i stor ömhet, och kallar Dig för ”Mitt barn”. Och kom ihåg det, min syster och min bror, allt är av nåd. Allt är av nåd. Amen. 

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This