Vill Gud alltid hela?

Jag läser ur Jesaja 53:5:

Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom Hans sår är vi helade.

Det finns idag ett väldigt stort fokus på kroppsligt helande i vår karismatiska kristenhet och man lär ut att Gud alltid vill hela, och om man inte blir helad så säger man att det beror på att man inte kan ta emot helande, har för lite tro eller kanske inte vill, eller något liknande. Jag vill idag försöka besvara denna fråga utifrån Guds Ord, men även kristen erfarenhet och andra argument, bland annat lite teologi och enkel logik. Jag kommer som sig bör att utgå från Guds Ord, och ha det andra som komplement. Jag vill försöka tala om detta i ödmjukhet, men i en strävan att sanningen ska komma fram. Jag hoppas att det ska bli till välsignelse och andlig vägledning för Dig som lyssnar och kanske till tröst för någon vars familj eller Du själv drabbats av sjukdom.

Jag vill inleda med att säga att det är något bra när Herren helar. Det är underbart, ger glädje för den som drabbats och dennes familj, styrker vår tro och kan också vittna för dem som inte tror om Herrens existens och allmakt.

Det finns dock många exempel på hur mirakulösa helanden haft nästintill ingen påverkan på omgivningen. Sven Reichman led under lång tid av så svåra smärtor att han inte kunde sova på natten eller jobba på dagen, och detta kände alla på hans arbetsplats till. En kväll helade Herren honom i ett enda ögonblick på en gudstjänst. Nästa dag kom han till jobbet och inom bara någon timme kände alla på hans jobb till detta, ca 30-40 personer, och de förundrades, men bortförklaringarna kom snabbt och ingen kom till tro. Många år senare stötte Sven på en kvinna från kliniken som omvänt sig till kristen tro och hon sa att Svens helande hade bidragit.

Bibeln säger att tron kommer i predikan, tron skapas i en människas hjärta när hon hör Ordet om Jesus Kristus, Guds Evangelium. Jag tror att vittnesbörd och helanden kan bidra, men av dessa två tror jag att det personliga vittnesbördet om hur Jesus förvandlat våra liv är betydligt starkare faktor till att människor omvänder sig och kommer till tro. Jag tror att vi är inne på helt fel väg när helande, under och tecken ska vara det som för människor till omvändelse och tro på Kristus.

Helande är också något jag personligen är helt övertygad om att Gud kan göra, för Guds Ord säger det och vår erfarenhet säger samma sak. Gud kan få ett ben att växa ut, en obotlig cancer att försvinna på ett ögonblick eller uppväcka en död, allt detta ligger i Guds makt. Men frågan måste ändå bli: stämmer det som man ofta idag påstår att Gud alltid vill hela? Är det sant? Vad säger Guds Ord?

Det man oftast citerar är de ord som jag inledde med ur Jesaja och då ”och i Hans sår är vi helade”. Orden i Jesaja 53 som ofta citeras och som jag läste i inledningen är helt missförstådda. De handlar absolut inte om att den kristne äger någon slags rätt till hälsa eller ständig tillgång till fysiskt helande, utan om vi läser dem i dess sammanhang och försöker tränga in i dess egentliga betydelse så framgår det att det handlar om hur Jesus helat den skada som synden orsakat på vår gudsrelation. Det är människans allra svåraste och mest allvarliga sjukdom, synden och den brutna relationen till Gud, och den är både dödlig och obotlig för människan. Många andra sjukdomar kan människan ”rå på själv”, inom citationstecken, men synden rår vi inte på. Därför är detta helande det som är allra viktigast och som omtalas i dessa verser, och det är bara i Jesu sår, i tron på Jesu lidande, död och uppståndelse, som detta helande sker.

I 1 Petrusbrevet 2:24 står det: Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare✱.✱

Detta skriftställe talar även det just om hur Jesus burit våra synder för att vi skulle leva för rättfärdigheten och genom Sina sår helat syndens skada på vår gudsrelation. Jesu sår har fått oss att vända om till våra själars Herde. Det är vad dessa ord säger. De handlar inte om någon slags garanti för att en kristen alltid ska vara frisk eller att Gud alltid vill hela på vår beställning eller på vår befallning.

Men, säger någon, bar inte Jesus alla våra sjukdomar? Står inte det i Jesaja 53:4: Men det var våra sjukdomar Han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg Honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.✱

Ja, så står det och det gjorde Han, men besegrade inte Kristus också döden på korset? Ja. Dör då inte en kristen? Ja, det gör han. Och besegrade inte Jesus Den Onde på korset? Utan tvekan, men menar Du då att Den Onde inte är verksam i världen och även i den kristnes liv, främst i Ditt tankeliv? Svaret är ja. Han är där med tvivel, frestelser, förförelse och vilseledning. Bar och utplånade inte Jesus all vår synd? Ja. Syndar inte den kristne då och då, i både tal och tanke, och ibland även i handling? Ja. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss, 1 Johannesbrevet 1:8.

Förvirringen här beror på att vi inte påminner oss om att allt det Jesus Kristus har vunnit för oss, det väntar på oss i himlen, i Evigheten. Det Kristus vunnit för oss får vi en försmak av då och då genom Den Helige Ande här i vårt jordiska liv, med glädje, kärlek, helande och syndens och Den Ondes makt över oss och våra liv bruten, men inte i dess fullhet. Vi blir sjuka, dör, syndar och blir anfäktade av Den Onde. Löftena i Guds Ord om en tillvaro utan tårar, död, Djävul, synd och sjukdom tillhör nästa liv, och inte detta. Vi får en försmak här, men i sin fullhet tillhör det den kommande verkligheten, vilket tex slutet av Uppenbarelseboken visar.

Paulus säger i Filipperbrevet 2: Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus✱ till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.

Epafroditus har varit svårt sjuk och Paulus antyder inte på minsta lilla vis att han tyckte att det var något konstigt med det. Han säger istället att Gud förbarmade sig över Epafroditus, och verkar inte alls ta det som något självklart eller en slags rättighet. Paulus skriver inte heller att ”precis som väntat så gjorde Gud sitt jobb och helade honom”. Nej, med en viss nöd på sitt hjärta så skriver han att Gud förbarmade Sig över honom och över Paulus, som om det var en stor nåd från Gud, och ingen slags självklar rättighet. I Guds Rike är allt av nåd, inte byggt på rättigheter, annars vore inte nåden just nåd.

Paulus hade själv samma erfarenhet. Han kämpade med en törntagg i köttet som han inte fick bukt med, trots bön till Herren. Herren sa, när Paulus bad att få bli fri ifrån den, att ”Min Nåd är Dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet”. Bland det allra farligaste en människa kan drabbas av är högmod, och andligt högmod är ännu farligare, och Paulus sa att en ängel från Satan slog honom i ansiktet för att han inte skulle bli högmodig för de väldiga uppenbarelsernas skull. Vem hade detta i Sin makt? Jo, det var Gud. Det var Satan som slog, men Gud hade tillåtit det, och detta enligt Guds Ord för att Paulus skulle bevaras liten, ödmjuk och svag och därmed bevaras nära Herren i totalt beroende Honom. Guds vishet är högre och djupare än vår.

De som lär ut att Gud alltid vill hela säger också att all sjukdom kommer från Den Onde och därför vill Gud alltid hela. Men vad säger Guds Ord? Kommer all sjukdom från Den Onde? Och har Den Onde makten att sända sjukdom på en människa utan att Gud tillåter det? Vad säger Guds Ord?

Jeremia profeterade dom över Jerusalem, men väldigt få lyssnade. Domen kom och en del av de kvarvarande sökte upp Jeremia och bad om ett ord från Herren för deras framtida vägval. Herren sa att de skulle stanna i Israel på det att det skulle gå dem väl, och sen tillade Herren:

13 Men om ni säger: ”Vi vill inte stanna i detta land”, och om ni inte lyder Herren er Guds röst, 14 utan säger: ”Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo”, 15 hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, 16 då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. 17 Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som Jag ska låta drabba dem.

Tydligare än så här kan det ju inte sägas, och detta är ju Guds Ord, inte mina. Gud är god och kärleksfull, men om vi inte vandrar Guds vägar så finns det konsekvenser, det visar Bibeln från första sidan till sista sidan.

Men i NT är inte Gud sådan, säger en del. Låt oss se efter om det stämmer. I Uppenbarelseboken 2:20 står det: Men Jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel✱, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder Mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. 21 Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. 22 Nu lägger Jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. 23 Jag ska döda hennes barn✱, och alla församlingarna ska inse att Jag är den som rannsakar hjärtan och njurar✱. Och Jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar.

Här ser vi tydligt och klart hur Gud sänder inte bara en svår sjukdom utan även ska döda hennes barn. Det är kanske Den Onde som får uppdraget att utföra det, men Gud har bestämt det och tillåtit det, i Sin Allmakt och Vishet. I vår kristenhet idag har vi gjort oss en lite mysig, kärleksfull Gud som aldrig tillrättavisar och aldrig dömer eller låter vår synd få konsekvenser. En del säger att sådan var Gud i GT, men i det Nya Förbundet gör Gud inte så. Det stämmer inte alls med vad Guds Ord säger. Jesus Kristus är densamme, igår, idag och i Evighet. Gud förändras inte.

I Apostlagärningarna slår Herren Gud Ananias och Safira döda ner till marken eftersom de ljugit och bedragit Den Helige Ande, och det var till och med två kristna. Det borde sätta punkt för all diskussion om att Gud inte kan straffa och tillrättavisa under det Nya Förbundet. Här är också en kvinna i församlingen i Uppenbarelseboken 2:20 som Herren ska låta insjukna, troligen både för att försöka föra henne till omvändelse, men också för att visa att Herren Gud är helig och att vi ska frukta Hans Namn. Detta glömmer vi ofta bort idag. Ja, Herren är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, det är det vi ska sätta allra främst i vår Gudsbild. Men Guds Ord säger tydligt och klart att Herren gud också är en helig och rättfärdig domare. Vi måste även ha det i åtanke. Vi måste ha alla sidor av Guds Väsen och karaktär klar för oss. Gud förlåter, ja, men det är när vi omvänder oss och ber om förlåtelse.

I exemplet Job är det iofs Den Onde som sänder sjukdomarna, men det är först efter att Gud givit sin tillåtelse och Gud ger tydliga instruktioner för vad Den Onde får och inte får göra. Först ta allt ifrån Job men inte röra honom. I steg två göra vad han vill med Job, utom att ta Jobs liv. Gud bestämmer vad som får ske och vi kan inte lära Honom vishet eller rättfärdighet. Job säger också att vi tar emot allt ur Guds Hand, både det goda och det onda. Bibeln säger klart och tydligt att det inte var något fel på Jobs tro eller rättfärdighet, tvärtom, Herren säger att på hela jorden fanns ingen som Hans tjänare Job. Vi kan ibland förklara lidande och sjukdom med synd eller otro, det säger Bibeln, men det är långt ifrån alltid så, vilket Bibeln också säger.

Men, säger en del, När Jesus gick på jorden, då helade Han ju alla som bad om det och ville det! Ja, det är sant, men då glömmer vi bort att en del av Jesu uppdrag var att visa hurdant Guds Rike är när det kommer i dess fullhet, i Ord och handling. I Jesus Kristus var Guds Rike fullt ut närvarande på jorden, och då fick människor Ord från Gud, mat, under, tecken och blev friska och demoner flydde. Och Guds Rike är här på jorden idag hos dem som är döpta i Guds Ande och vi ser detta här på jorden då och då, i Andens frukt inom oss, som dock skiftar från stund till stund, men även i tex helanden. Men Guds Rike är inte här i sin fullhet idag. Det säger Guds Ord och det ser vi ju omkring oss. Allt lidande är inte borta, all sjukdom och död inte besegrad och Den Onde är inte bunden. Det tillhör nästa tidsepok, efter Jesu Återkomst.

Och det är inte så som man säger inom den sk Dominion teologin som företräds av tex Bethel Church att vi kristna ska ta över herraväldet över jorden så att Jesus kan komma tillbaka. Guds Ord säger tydligt och klart att Jesu Återkomst ska föregås av ett avfall från tron och jorden ska vara i händerna, med några få undantag, på Jesu Kristi fiende Antikrist. Det är en teologi som är helt och hållet ute på villovägar. Vi kristna är inte här för att ta herraväldet på jorden, det är Guds uppgift och det gör Jesus i ett enda ögonblick när Han uppenbarar sig vid sin Ankomst. Nej, vår uppgift är att vittna om Honom och vinna själar för Guds Rike och himlen.

Jag har också läst en hel del Klassisk kristen teologi, kyrkohistoria och äldre, kristen uppbyggelselitteratur, från stora och av tiden beprövade Gudsmän som Rosenius, Frank Mangs, Moody, Torrey, Bonhoeffer och Stanley Jones och där har jag aldrig stött på att man lärt ut att Gud alltid vill hela, inte heller har jag sett att man haft det starka fokus på fysiskt helande som finns idag, utan det som stått i fokus är Ordets förkunnelse och själens frälsning. Det är min fulla övertygelse att just detta också ska vara i fokus och att inget annat får ta dess plats, inte heller helande.

Detta påstående att Gud alltid vill hela kom med framgångsteologin och bygger i sin tur på den sk JDS-läran. Många har idag tagit avstånd från JDS-läran, och det är bra, för den strider helt mot Guds Ord, men problemet är att man behållit se slutsatser och konsekvenser som Hagin kom med som bygger på JDS. Utifrån JDS drog Hagin slutsatsen att eftersom en kristen nu blivit så helt ett med Kristus att hon i praktiken är ett slags mini-Gud, så har hon rätt till hälsa, framgång, rikedom, att undslippa lidande och kunna befalla i andevärlden och allehanda sjukdomar. Om man avvisar JDS-läran måste man också avvisa de konsekvenser som Hagin drog på basis av den läran.

Jag ska också berätta en del vittnesbörd för Er. Ett kristet pastorspar från USA var med i Ungdom med Uppgift och jag mötte dem på Sankta Klara kyrka vintern 2006. De var hemma i USA och längtade att få åka ut och tjäna Herren. De sa i bön: Herre, vi vill åka ut på mission. Herren svarade: bra! Vänta! Lite senare sa de igen: Herre, vi vill åka ut på mission! Herren svarade med samma ord: bra! Vänta! En tid senare blev hustrun sjuk, och då sa Herren: nu kan Ni åka, för nu är Ni helt beroende av Mig. Här handlade Herren i Sin vishet och lät en sjukdom göra att pastorsparet drogs närmare Herren för att därmed kunna bära mer frukt under sitt missionsuppdrag.

Det finns en mängd andra exempel. Frank Mangs, en av de största gudsmännen i svensk historia, led av manodepressivitet hela sitt liv, och periodvis var han helt sängliggande och bara stirrade i taket, ofta efter mycket framgångsrika väckelsemöten, och det tillståndet kunde vara i både dagar och veckor, och det var sannerligen inget fel på hans tro. Få svenskar har levt så nära Herren Jesus som Mangs gjorde. Mangs var mäktigt använd mitt i sin egen svaghet och sjukdom. Och även här skulle jag tro att en av orsakerna kan ha varit att Mangs skulle vara beroende av Herren.

Ett annat exempel är David Wilkerson och hans fru Gwen. Gwen fick diagnosen cancer 23 gånger i sitt liv, och de tog det som en prövning från Gud, och inte någon slags attack från Den Onde. Var det något fel på deras tro? Wilkerson hade mer tro än de allra flesta i modern tid har haft och var mäktigt använd av Gud och grundade bland annat TSC, vilket jag skulle påstå är den mest levande av alla sk megakyrkor i USA. De flesta av de andra sk megakyrkorna i USA är ljumma, men TSC är “on fire” för Jesus.

Det var heller inget fel på Davids frus Gwens tro. Nej, Gwen bar sjukdomen på ett sätt som visar på en stor tro. Personer i hennes omgivning vittnade om att hon alltid var glad, kärleksfull och vid gott mod. De sista dagarna i sitt liv gav hon ett mäktigt vittnesbörd. Hon sa: Gud har varit så god mot mig, så god. Det är tro, det är trohet  mot sin Herre och Gud.

Jag skulle tro att Guds syfte med denna sjukdom var liknande: att behålla David ödmjuk och beroende av Herren trots de väldiga profetiska syner han fick ta emot av Gud. Han erkände själv i en predikan att han ett tag fick tankar på att det var något särskilt med honom, att han visste saker som andra inte visste, och kanske att dessa prövningar bidrog till att få honom ödmjuk igen. Bland det allra svåraste för Gud när Han använder någon mäktigt är att bevara denne ödmjuk och i Herrens närhet, och sjukdom är ett sätt att råda bot på det, som vi sett i Guds Ord med Paulus och i praktiska exempel. Varför handlar Gud så med Sina tjänare? Troligen för att bevara Sina mäktiga redskap ödmjuka, svaga och beroende av Honom, vilket Paulus också själv säger i samma avsnitt om törntaggen.

Men Gud kan använda sjukdom även på andra sätt. Carter Conlon vid TSC hade en  pappa var envis som en mulåsna och gjorde stenhårt motstånd mot Evangelium. Carter bad för honom, vittnade och hans pappa kunde se hans förvandlade liv, men han ville inte ta emot Jesus. Men i en predikan sa Conlon: genom Guds Nåd fick han på sin ålderdom en mycket svårartad cancer. En del hajar till när jag sa dessa ord till dem, hur skulle Gud kunna handla så, men jag förstod direkt vad Conlon menade. Gud såg att åratal av vittnesbörd inte fört till omvändelse, och för Gud är Evigheten långt viktigare än här och nu och Gud gör allt Han kan för att frälsa oss, allt utom att tvinga oss, men Han kan i Sin vishet, kärlek och trofasthet föra oss in i en situation som gör oss lite mer ödmjuka så att vi tar emot Evangelium.

Carter besökte sin far, tvättade och rengjorde hans kateter som stank fruktansvärt, och hans pappas ansikte mjuknade när han såg Carters tjänande kärlek, för han visste att han stank och alla sjuksköterskor använde mask när de vårdade honom. När Carter var klar sa han: pappa, jag ska berätta ännu en gång för Dig vad det innebär att vara en kristen. Vill Du lyssna? Hans pappa nickade. Carter berättade kortfattat och gick.

Någon vecka senare var Carter tillbaka och så fort han kom in rummet frågade han: pappa, har Du bett sen vi sågs? Min son, jag har bett oavbrutet! Vill Du ta emot Jesus? Hans pappa ss ja. Conlon ledde honom i en lång frälsningsbön för han ville inte att pappa skulle missa himlen och så fort han tagit emot Jesus så fick Conlon höra ord från sin pappa som han inte hört i sitt vuxna liv: Carter, I love you! Sedan hade de det mest ljuvliga samtal under hela deras liv, och när de började tala om himlen så sa hans pappa: when you get there, I’ll be waiting for you, son! Bör Carter gått föll hans pappa kort senare i koma och dog.

När jag hörde detta gripande vittnesbörd fylldes mina ögon av tårar. Det är en berättelse om kärlek mellan far och son och Guds kärlek och trofasthet mot alla människor men särskilt mot Sina tjänare, vilket Conlon är. Och detta exempel visar hur Gud använder en sjukdom för att ödmjuka en människa till att ta emot Jesus och få Evigt liv, och Guds syfte var inte alls att hela honom, utan att ta hem honom efter frälsningen.

Jesus säger i Johannes 15:1: Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 Varje gren i Mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Att rensa kan också översättas ansa eller kanske ”klippa lite i”. Jag tror att dessa ord gäller prövningar och även kan gälla sjukdom och har flera exempel där jag sett hur Gud låtit Kristus ta ännu mer gestalt i en människa under sjukdom, tex min mormor. Hon kämpade tio år med cancer och den sista tiden formligen lyste hennes ansikte av Kristus.

Conlon sa en gång: Jag är ingen ”lidande-fanatiker”, men de svåra tiderna gör något med min inre människa, med min inre karaktär, som de goda tiderna inte gör.” Till detta säger jag amen! Han led av svår astma under många år som läkarna sa var obotlig och kunde ibland inte gå ett kvarter utan att nästan svimma. En gång stannade han och frågade Herren: Herre, är detta nödvändigt? Han sa det utan att anklaga, men Herren svarade: ja! Då gick Conlon vidare och accepterade Guds vilja. Kanske at Jesus kunde ha sagt: vad Jag gör förstår Du inte nu, men längre fram ska Du förstå det. Senare helade dock Herren Conlon fullständigt i ett enda ögonblick, ironiskt nog när han spelade in en skiva med underbara låtar som han spelade in under sjukdomen. Många har börjat bära mer frukt för Kristus och Guds Rike under och efter sjukdom.

Vi har i västvärlden fått en lite ytlig förkunnelse som inte riktigt vill lära känna Herren på djupet och som fokuserar för mycket på jordiska välsignelser. Vi vill alla bli välsignade och det är en stor, stor välsignelse att få vara i Kristus, men den viktigaste välsignelsen är den andliga välsignelsen och det verk Herren utför i den inre människan, och för att arbeta där behöver vi också gå igenom prövningar och lidande, varav sjukdom kan vara en. Visst kan en kristen ibland också få stora jordiska välsignelser, och det är inget fel i det, men det får inte bli det viktiga för oss för då kan det dra vårt hjärta bort från Herren.

Det tydligaste exemplet på det är kung Salomo som vid Templets invigning hade en smörjelse från Herren Sebaot av sällan skådat slag, men mot slutet av sitt liv hade vin, kvinnor, hästar, guld och rikedom lett till ett stort avfall och han som invigde Templet åt Israels Gud byggde mot slutet av sitt liv tempel åt avgudar.

Vi måste ju också fundera hur denna förkunnelse påverkar den som prövas och är sjuk. De är ju sköra, svaga och utsatta, och om de behöver något så är det tröst, kärlek och uppmuntran. Men ofta får de möta motsatsen. Dottern Debbie i Wilkersons familj hade fått cancer och lagts in på sjukhus. David satt vid sängen och vakade. En kristen broder kom in genom dörren och sa: jag vill veta vilken synd som finns i Era liv eftersom detta kunde hända? David svarade: det finns en dörr därborta, jag skulle uppskatta om Du använde den nu.

Wilkerson och många, många andra har fått erfara denna frukt av sådan här förkunnelse, och jag har själv sett folk i min omgivning få ta emot det. Jag vill bara fråga om detta är kärlek? Är det att ställa sig på de svagas och utsattas sida? Och är det att ställa sig på sanningens sida, på Guds Ords sida, om Du läser det i sin helhet, tex Jobs bok? Svaret kan bara bli nej. Jag tänker ställa mig på de svagas sida, på kärlekens och sanningens sida och då måste jag avvisa denna förkunnelse.

Tiffany, ett barnbarn till David Wilkerson, fick en svårartad cancer i tidiga tonåren. En dag under det att hon bad så kom Jesus till henne och sa: “Jag tänker ta hem Dig”. Tiffany bad hela församlingen, dvs Times Square Church, att inte be för helande utan bara att Guds vilja skulle få ske och att Herren skulle styrka henne under hennes tid på sjukhus. Hon fick en äkta längtan hem till himlen för att vara med Jesus för all framtid.

Alla i hennes omgivning, såsom pastorerna Wilkerson och Conlon, kände att detta verkligen var Guds vilja. Under sin sjukdom så styrkte och bar Jesus henne på ett förunderligt sätt och det paradoxala var att det blev hon, dvs Tiffany, som fick bli till stor välsignelse för sin familj och församling. Hon gav tröstande och styrkande ord till alla hela tiden, och när hon till sist blev så dålig att hon inte längre kunde tala så gav hon tummen upp och varma leenden till alla som hon mötte. Herren bar henne på ett förunderligt sätt.

Vid hennes begravning så var det såklart en naturlig och äkta sorg bland de som var där. Men efter ett tag så stämde de upp en sång som Conlon själv skrev när han var svårt sjuk, med en text som bland annat löd: God is good, God is so good to me. Det är en sång som bara kan sjungas vid ett sådant tillfälle genom Den Helige Ande.

Dessa ord fick jag i en dröm medan jag skrev på denna predikan och jag är övertygad om att de var från Herren. Orden var: ”Herrens vishet, kärlek och tankar är så oerhört högt över våra. Ibland säger Herren i Sin outsägliga kärlek till ett litet barn i sina tidiga barnaår: nu tar Jag hem Dig, Mitt älskade, dyrbara barn, för att vara med Mig i himlen för Evigt. Du ska få skutta, dansa och jubla inför Min tron för Evigt, och Du kommer aldrig någonsin att anklaga Mig för att ha varit orättvis och inte för ett enda ögonblick önska att Du fått vara kvar på jorden. Mitt val att ta hem Dig kommer också, i enlighet med Min vishet, att påverka Din kvarvarande familj efter Min plan, och några av dem som var på väg bort från mig, ut i världen, kommer att stanna upp och tänka igenom hur flyktigt detta liv är, och vända sig till Mig och leva för Mig. Det i sin tur kommer att påverka andra som de möter under sina liv, och ge ringar på vattnet, och leda till frälsning för många.”

Vi begränsar Herrens planer och vishet så oerhört i dagens förkunnelse på detta område, och gör detta livet så mycket viktigare än vad det egentligen är. Vi måste ibland böja oss för att Herrens vishet är så mycket större än vår, Hans kärlek så mycket djupare, och vi får inte heller glömma att Gud är Allsmäktig.

En dag ska vi alla dö, och om Gud alltid ville hela oss skulle vi bli nästan odödliga. En dag blir vi också det, men inte här i detta livet.

Jag skulle kunna säga mycket, mycket mer i detta ämne, men avslutar med att det också strider mot sunt förnuft. Alla ska dö en dag, och en kristen dör, precis som de allra flesta människor, av någon form av sjukdom. Det är en lära som inte håller för en prövning mot Guds Ord, mot kyrkans förkunnelse genom historien, mot mängder av personliga vittnesbörd eller sunt förnuft.

En del kommer att tycka att det jag säger i denna predikan inte är ett lika positivt budskap som de kommer med som utlovar helande åt alla, och utan att överdriva så kan jag säga att jag är iaf tillräckligt intelligent för att förstå det. Men det viktiga är inte om en lära är positiv och att den kliar Dig i öronen, dvs säger vad Du vill höra, utan om den är sann, om den håller. Det jag har sagt idag håller, vad de andra säger håller inte, och tiden kommer att visa att det är så.

Gud är kärleksfull och god. Vad Du än får gå igenom är Gud god, kärleksfull och trofast, och på ett eller annat sätt samverkar allt till det bästa för den som älskar Gud och håller fast vid Honom, och de orden ska först och främst ses ur ett Evighetsperspektiv. Här på jorden kan det se ut som en förlust, men i Evigheten kan det vara en stor vinst. Välj därför att lita helt på Herren Gud, på Hans godhet och trofasthet. Be för helande, det är rätt, sant, bibliskt och gott, men överlåt resultatet och handlandet till Gud, i Jesu Sårmärkta och Ömsinta Händer, som vet och vill vårt Eviga väl.

Som avslutning läser jag Ur Jesaja 53 igen: Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom Hans sår är vi helade.

Jesus blev genomborrad för Dig och mig, straffet var lagt på Honom, och genom Jesu sår är vår skada, syndens skada, på vår relation till Gud Fadern helad. Det är vad denna vers betyder. Amen.