Stå alltså fasta

I Efesierbrevet 6:10 står det: Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

14 Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. 15 Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Ta dessutom✱ trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.

Som kristen är man inblandad i en andlig kamp, en troskamp, och jag tror att ju mer Ditt hjärta söker Herren, ju mer Du längtar efter att få vara med Jesus och tjäna Honom, ju mer Du vill vara i Jesu närhet och bli använd av Gud, desto hårdare kommer kampen att vara. Andlig kamp har vi kristna som en del av våra liv, under en del perioder mer och hårdare, under andra lite mindre, men den finns där för oss alla.

Vi behöver Andens kraft och Jesu Kristi kärlek inom oss mer än någonsin i denna tid och inför det som ligger framför. Se bara till att det är Guds Ande, för andra andar har klart och tydligt kommer in i vår kristenhet, både den liberala och den karismatiska, och en annan ande kan ge en väldig kraft, det vet jag själv eftersom jag i mitt gamla liv hade en annan ande starkt över mig och i mig, men andlig kraft, under och tecken är ingen garanti för att det är Guds Ande. Vi får ju också komma ihåg att  i 2 Tess 2 står det att Antikrist kommer att träda fram med stor kraft, tecken och under. Vi kan inte gå på sådant, utan Du måste även se på Andens frukt, för Jesus sa att vi ska känna igen dem på deras frukt. Frukten är inte ett framgångsrikt liv med helanden, rikedom och berömmelse, nej frukten är glädje, frid, tålamod och Jesu Kristi ljuvliga, gränslösa kärlek, i den personen och i atmosfären, och hur Guds Ord förkunnas. Det är vad Du ska avgöra på, Andens frukt och hur Guds Ord läggs fram, rent och klart eller snedvridet.

Andlig kamp och andligt motstånd är helt naturligt för en kristen att stöta på och i vissa fall kan vi även bli indragna i en andlig strid, detta anser jag vara ett faktum. Däremot är jag inte så förtjust i begreppet andlig krigföring, ett begrepp som inte finns i Bibeln och som jag ofta känner att det blir ett andligt obehag kring och friden ryker all världens väg när jag hör talas om det. En sak som känns grundläggande fel är att jag upplever att man följer strategier och program, men en Jesu lärjunge följer Jesus, en livs levande Person, med känslor och en egen vilja. Jag tycker att det verkar som att man går utanför Guds vilja, i köttet, och det blir aldrig bra.

Men när man talar om Jesus däremot, då blir det ett andligt välbehag i mig, och hos alla som älskar Hans Namn. Och vi som tillhör Jesus Kristus, vi har redan segrat. Jesus Kristus fullbordade på korset Guds seger över allt som binder och bryter ner människan. Vi behöver egentligen inte uppnå en seger, utan bara stå och gå i den seger som Jesus redan har vunnit. Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Visst får vi kämpa, men Jesus har vunnit och Han strider för oss, och vi ska vara stilla därvid. Och vi segrar! Stå fast i Kristus, förbli i Honom, håll Dig nära Honom och inget kan skada Dig. Den grund Du står på är säker och fast.

Vi följer Vägen, Jesus, och den Vägen leder till Klippan Kristus, och Jesu verk på Golgata.

Kristus är Klippan med stort ”K”, Petrus med litet ”k”. Kristus är den fasta stengrunden genom Jesu Kristi fullbordade verk på Golgata. Vår tro ska ha sitt fäste i det som redan har skett. Det är en realitet att Jesus Kristus har segrat och kommer att visa den också i den synliga världen en dag, bara genom kraften i Guds Ande och Ord, det är inget vi kristna åstadkommer, vilket man påstår i den sk Dominion teologin. Det är Gud som all ära ska ha, därför vill Jesus också göra hela jobbet.

Jag tror också att Herren ger oss mer kraft när våra hjärtan är efter Jesu Hjärta. När vi sätter Jesus först, och har omsorg om vår broder, så strömmar Guds kraft ner i oss, genom oss och ut till andra. Ju mer Du lyckas se bort från Dig själv, Din egen smärta och lyfta Din blick till Din broders nöd, Din broders lidande, desto mer lyftkraft kommer Du själv att få. Så paradoxalt är det i Guds Rike.

Sven Reichmann sa en gång: vi har mer förmåga att bära andras bördor än våra egna. Så är det. Ju mer jag ägnar mig åt mitt eget lidande eller jobbar på mitt eget välbefinnande, desto sämre kommer jag att må, desto mindre andlig kraft och Kristi kärlek, som är utgivande till sin natur, kommer jag att ha inom mig. Självförglömmelse är en stor konst och mycket av dagens kristna förkunnelse inbjuder inte alls till det, utan spär tvärtom på vår självcentrerade gamla natur. Det handlar om hur jag ska förbättra mig själv och ha en enkel resa genom livet. Men vi följer ju inte Jesus för vad vi kan få, utan för vad vi kan ge, till Jesus och vår nästa. Detta är såklart inte alltid så lätt, men det är däremot alltid rätt.

Att det är så visar ju inte minst Jesus själv på korset. Jesus bar inte bara korset, Han bar Dina och mina synder, och Han bar Guds straff för synden. Han betalade priset för vad jag var skyldig Gud. Vad det innebär kan jag inte ens föreställa mig, men jag inser att det innebar att Jesus led ofattbart på korset. I Getsemane timmarna innan bad Jesus i ångest inför vad som väntade, och svetten rann som blod till marken. När Jesus Kristus, Guds Son, Herren Gud, alltid fylld av Guds frid, kärlek och glädje, om än ibland grumlad av saker Jesus fick möta, som mänskligt lidande och ondska, men detta som var så signifikant för Jesus var i Getsemane prövat till det yttersta. Men när Jesus hängde på korset tänkte Han på Sina fiender som hånade Honom och Han bad för dem. Han tänkte på Sin mor Maria och hennes framtida försörjning och trygghet. Så mötte Jesus Sitt lidande.

Jesus mötte Sitt lidande på det bästa sätt man kan göra det, och som vi som kristna är kallade att göra det: att bära det! Visst får och bör vi söka hjälp, i förbön eller ett tröstens ord, men vi är i mångt och mycket även kallade att bära det. Vi ska be vår broder lätta på vår börda, i förbön och genom att ge ett tröstens ord, sen får vi kasta resten av bördan på Herren och bära den börda som blir kvar och som läggs på oss. Och vi har störst förmåga att bära andras bördor, och när vi lättar på vår broders börda så lättar på något förunderligt sätt också vår egen.

Jag har också ett exempel på det från Sankta Klara kyrka där jag sökte Jesus hösten 2005 till april 2006. En broder var oerhört andligt attackerad, och jag hade aldrig sett honom så stukad någonsin förut. Han var normalt sett fylld av Jesu kärlek, härlighet, glädje och frid, men nu var han som en rykande veke. Tyvärr var jag en del av orsaken till det, om än ofrivilligt. Men mitt i detta kom han fram till mig och frågade: Konrad, hur är det? Han frågade med innerlighet, som om han var intresserad av svaret. Det är ett av de största och starkaste tecknen på Jesu Kristi kärlek jag någonsin sett och mött. Jag var förundrad och djupt berörd. I Galaterbrevet 6:2 står det: Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag. Så gjorde han, han bar min börda och tog den på sig, för även jag var illa däran just då.

Aposteln Paulus skriver i 2 Timoteusbrevet 2:10:

Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och född av Davids ätt enligt evangeliet jag predikar.

9 För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor! Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. Detta är ett ord att lita på. Har vi dött med honom, ska vi också leva med honom. Härdar vi ut, ska vi också regera med honom.

Så tänker även jag i min bönevrå ibland när jag får kämpa och lida, vilket för mig är i betydelsen andlig kamp. Jag tänker: Konrad, tänk på alla Dina älskade syskon som kanske behöver Din röst, behöver Din bön, behöver ett ord av uppmuntran och tröst! Tänk på att uthärda allt för deras skull. De kan behöva uppmuntran, andlig kraft och inspiration, glädje i Herren förmedlad genom mig, kärlek från Jesus Kristus, och kanske någon som är villig att kämpa trons goda kamp för deras skull. Tänk på alla Jesu lärjungar i Byske och Sverige som kanske kan behöva mitt vittnesbörd? Håll ut för deras skull. Kämpa trons goda kamp för dem! Kanske någon av dem kan nå himlen om jag härdar ut?

Visst, jag vet att jag bara är en person, jag vet att jag ingenting är, jag vet att jag påverkar en mycket liten del av vår kristenhet, men jag vet att Herren har givit mig en uppgift och lagt ner saker i mig som de som jag står i kontakt med kan behöva få tröst och hjälp av. Vi behöver alla varandra, ingen är överflödig. Jag vet hur små meddelanden från ett syskon på Facebook har lyft mig, ett SMS, eller ett vänligt ord med tröst. Kristus ger oss av Sin kärleks kraft, och den ska vi ge ut till andra.

I 2 Tim 2:3 står det: lid också Du som en god Jesu Kristi soldat. Jag tänker på mina många år, ca 15 år, inom Fallskärmsjägarna, i synnerhet på den extremt krävande 15 månader långa grundutbildningen. Man fick lida mycket, kämpa mycket och påfrestningarna både fysiskt och psykiskt var ofta oerhört stora, man var allt som oftast trott, blöt och hungrig, men ständigt gällde det att lida tappert, att kämpa på, inte klaga, inte ge upp, för att inte påverka de andra negativt, inte sänka modet på dem.

Så tror jag att det är även för oss kristna. Vi behöver varandra, och vi får lyfta blicken och ibland tänka: ok, jag lider nu, men genom att stå fast, genom att tappert uthärda det som jag får möta, kan andra få tröst, bli styrkta och inspirerade i tron, få andlig kraft och uppmuntran. Men då, på FJS, kämpade vi i egen kraft, medans vi nu har Jesus Kristus som lyfter och bär oss med Sin ofattbara kraft. Det är en helt avgörande skillnad.

För Jesus Kristus är Gud. Han blir inte trött, Han mattas inte, Han bär upp allt med kraften i Sitt Ord. Han håller Universum i Sin Hand. Och Jesus har segrat. Fullständigt. Det är fullbordat.

Men det förkunnas inte så mycket idag om kamp, lidande, självuppoffring och prövningar som en naturlig del av det kristna livet. Mycket av den kristna förkunnelse som finns idag lämnar de kristna oförberedda och inte rustade för de prövningar som väntar inte bara vårt land utan stora delar av världen, och utan tvekan större delen av hela västvärlden. Vår tro kommer ganska så snart att prövas i grunden, och har Du en felaktig bild av livet i Jesu efterföljelse så riskerar Du att stå handfallen, utan verklig andlig kraft. Jag förstår att denna förkunnelse är lockande, eftersom den är så positiv, men vad hjälper det om den är positiv om den inte är sann? Då bygger man på sand, och inte på klippan, och det blir inte en fast grund, som Jesus säger i Matteus 7.

Jag måste få säga några ord till Dig, från djupet av mitt hjärta, ett hjärta berört av Jesu kärlek, ett ord från en som bryr sig om Dig, och det gäller det man kan kalla lyckokristendom, som förutsades i profetian i Valdres från 60-talet och som fått sådan spridning i vår karismatiska kristenhet idag.

Vi står inför en stor, svår kommande prövning för vårt land. Vi kristna kommer inte att stå oberörda. Ja, Gud kommer att vara med oss, Jesus kommer att ge oss kraft och tröst, men det blir svårt även för oss, och om Du då fått förkunnelse som givit Dig en bild av att Du ska slippa sådant så tror jag att risken är stor att Du står mycket mindre stadigt när detta kommer. Du är inte rustad. Jag säger det av omsorg om Dig. Det kommer att bli svårt för oss alla, och Du behöver få veta det redan nu.

Många kristna runt omkring i vår värld får betala ett högt pris för sin tro på Jesus Kristus, och om vi förkunnar livet som kristen som en räkmacka, som att vi ska “rule and reign” med Kristus här och nu, inte i det kommande Riket, då kan risken bli att man avfaller och väljer en annan Kristus när man inte är beredd på att få betala ett pris för att följa Jesus. Det var nog så Den Onde frestade Johannes Döparen i fängelset. Om Du verkligen förkunnade Kristus, varför sitter Du då i fängelse? Varför kommer inte Guds Rike mer mäktigt redan här och nu? Därför sände Johannes den frågan till Jesus, trots att han borde veta: är Du den som skulle komma, eller ska vi vänta på någon annan? Trots att Johannes Döparen var större än en profet så vacklade även han ett ögonblick i tron på om han verkligen pekat på rätt Kristus, trots alla andliga tilltal och bekräftelser på att det var så, eftersom även Johannes hade förväntningar kring Messias som inte stämde. När vår bild av vad som ska ske inte stämmer med verkligheten så vacklar vi så mycket lättare när vår tro måste möta just verkligheten.

Det finns också idag förkunnelse som tummar på att Gud är Allsmäktig. Man ser sjukdomar, olyckor och prövningar som attacker från Den Onde. Jag tror att ett sådant perspektiv gör oss så mycket svagare i att klara svåra prövningar, istället för att lita på att Gud är Allsmäktig och har allt i Sin Hand, både lidande, glädje, sjukdom och död. Än mer, Guds Ord säger tydligt och klart att det perspektivet inte är sant.

Man ger idag ofta en ytlig förkunnelse där man utlovar ett liv som kristen utan prövningar, sjukdomar och lidande, och därmed sviker man de som lyssnar, eftersom de då riskerar att stå utan de djupa rötter i tron på Kristus som krävs och utan förståelsen av de prövningar som den som vill tillhöra Gud alltid får, och riskerar därmed att stå utan resurser och kraft när stormen kommer. När prövningen kommer står de både oförstående och oförberedda. Det är ett svek, både mot Herren och dem som lyssnar. Det är lurendrejeri.

Men även om detta är tydligast i USA så finns det även där undantag, tack gode Gud. Det finns platser där man säger som det är. På Times Square Church i New York förbereder man sin församling för de prövningar som väntar. Förkunnelsen är fylld av Guds Ande, med kärlek, glädje och frid, men man ger även tron stadiga rötter och man ger profetisk inblick i att svåra tider väntar och uppmanar Guds folk att göra sig redo. Där säger man inte vad folk skulle önska att få höra, utan vad de behöver höra för att klara stormen. Där talar man om tron på Kristus på ett sätt som är förankrat i verkligheten. Jag anser att de får höra sanningen förkunnad i kärlek.

En sann och god herde säger vad fåren behöver höra, ger dem den mat som är nyttig för dem så att de ska kunna klara sig och varnar dem när de ser vargen komma. Många förkunnare i både USA och i vårt land idag har inte en sann omsorg om sina får. Man saknar profetisk klarsyn och känner inte sin tid. Ja, jag skulle vilja påstå att man inte känner Guds Ord, vad det faktiskt säger.

Charles Spurgeon sa profetiskt: den tid kommer när det inte längre kommer att vara herdar som föder fåren, utan clowner som underhåller getterna. Det är ju minst sagt skrämmande pricksäkert och tyvärr sant idag. Precis som profetian i Valdres från 1968 förutsäger så är Guds hus idag fyllt av underhållning och ibland verkar det som att man gått på stå-upp-komik, folk ligger på golvet, i drivor, och skrattar, raglar, helt obehärskat och helt onaturligt, konstlat, som om de helt förlorat förståndet.

När jag ser det så vill jag bara falla i gråt. Det är ett andligt förfall. Det är andlig blindhet. Carter Conlon säger att den sk skrattväckelsen var Guds dom över Sitt eget hus, innan domen går över nationen, eftersom domen börjar med Guds hus, och jag tror att Conlon har rätt. Jag skulle önska att han hade fel, men jag tror att han har rätt, och det är djupt smärtsamt för mig att se och säga. Jag vill bara falla i gråt och får en sådan nöd på mitt hjärta för mina älskade syskon, medmänniskor och för Jesu Namns skull, eftersom jag älskar Jesus, och mina syskon. Men kom ihåg: Jesus vill ge Dig förlåtelse, nåden att omvända Dig till Honom och den sunda läran och använda Dig på nytt till Guds Ära. Jesus älskar Dig ännu.

Alla gudsmän rakt genom hela Bibeln har fått gå igenom många och svåra prövningar och varken jag eller Du kommer att kunna komma till himlen utan prövningar. Jag tror att en svår tid närmar sig även vårt land, och Guds folk behöver stå stadigt och inse att vi också kommer att prövas. Vi behöver stå fasta i Kristus. Vi behöver ikläda oss Guds rustning och förbereda oss på svåra tider. Vi behöver redan nu lyfta blicken och se upp till Herren och be Honom ge oss av Den Helige Andes kärlek och kraft. Vi behöver bli starka i Herren.

Vi är alla en enda kropp. Vi är alla lemmar i Jesu Kristi kropp. När en lem lider, så lider de andra med den. När en lem gläder sig, så jublar de andra tillsammans med den. Ju mer vi tänker på oss själva som lemmar i Jesu Kristi kropp, så får vi många anledningar att glädja oss, att be, att tacka Gud. Vi får andlig inspiration och vägledning. Och vi får fler att visa omsorg om, att be för, att kämpa för, vilket ger mening. Ett liv i självupptagenhet är i grunden meningslöst och utan verklig andlig kraft. Vi får fler tillfällen att ge uttryck för Jesu Kristi kärlek, ge ett vänligt ord, ett varmt leende eller en tröstande och uppmuntrande kram. Ju mer vi ser oss som en kropp, desto starkare och gladare blir vi. Ju mer vi ger ut av vår kärlek till vår nästa, desto mer kommer Herren att fylla på. Ge ut av det goda Du fått, av Guds kärlek, glädje och välsignelse, sprid det och Du ska se vad som sker inom Dig. Kanske inte dag ett, men steg för steg. Gud kommer att ge Dig mer av Sitt goda, ty den som ger, han får.

Och glöm inte bort: mitt i det svåra som vi får möta ibland så står Han där. Jesus, Guds Son, är vid vår sida. Han omsluter oss och ger oss av Sin dyrbara kärlek ner i vår själ, Han smörjer vårt huvud med olja. Han ger oss Sin ljuvliga nåd ner i vår själ, fyller oss med Guds dyrbara frid. Han ser ner på oss från himlen med ett varmt leende och säger: Mitt Älskade barn, Jag är Din skatt. Snart är vi tillsammans igen för alltid. Snart ska inget stå i vägen, snart ska vi vara tillsammans för alltid, aldrig mer skiljas åt.

Min älskade bror eller syster. Var tålmodig i Ditt lidande, i Din prövning, och lyft blicken. Du kämpar inte bara för Dig själv, Du kämpar för alla andra också. Din syster och Din bror behöver Dig, jag behöver Dig. Vi behöver Din röst som säger: var stark! Håll ut! Vi behöver Din röst som säger: Du kommer att klara Dig igenom. Rusta Dig redan nu bland annat genom att visa omsorg om andra, och Du ska se att Gud kommer att fylla Dig med mer och mer av Guds kärlek, kraft och glädje. Trösta andra. Lyssna på andra. Dela deras börda.

Men låt mig bara säga att det är inget fel med att be för sina egna behov. Främst våra andliga behov både får och bör vi be om. Det är helt rätt att göra så. Men att ägna timmar åt att be om en ny skoter och löneförhöjning kanske kan ge Dig ett bönesvar så småningom, ty Gud är god, men det får Dig INTE att växa i Kristus, det bär INGEN frukt för Evigheten och det hjälper INTE Din broder att nå himlen, och det gör Dig INTE rustad för kommande prövningar.

För vår tro kommer snart att prövas, och bara den tro som är byggd på Kristus och Jesu Ord kommer att stå stadigt. Jag vet inte hur jag kommer att klara det, men jag vet hur man ska bygga. Bygg inte på något hos Dig själv, bry Dig inte ens så mycket om Din egen tro, utan bygg bara på Jesus och på HANS Trofasthet. Det är principen för den tro som kommer att hålla och bestå provet. Bygg på vad Jesus Kristus gjort för Dig på Golgata. Det är en grund som står stadigt, det är en grund som Gud planerade redan innan världens grund var lagd, den är så säker, så fast så att inget kan rubba den. Ha fästet för Din tro på Golgata, inte i vad som sker inom Dig eller runtomkring Dig, i samhället. Ja, det är underbart när man ser Jesus förvandla oss inifrån och ut, och det är oerhört viktigt och uppmuntrande, men vad Jesus gjort för Dig på Golgata står fast även när Du har inre öken eller prövning. Fäst Din tro vid Golgata kors.

Vi ska också stå fasta på Ordets säkra grund. På många håll i Svenska kyrkan sätter man Guds Ord helt ur spel på många håll där man säger något helt annat än vad som står, ofta helt tvärt emot. Men det finns varningstecken även inom den karismatiska kristenheten där man söker känslor, upplevelser eller atmosfärer och där det finns stor andlig kraft, tecken och under, men där Guds Ord börjar få en allt mer undanskymd plats. Guds Ande kan göra alla möjliga och omöjliga saker och har större kraft än alla andra andar, utan minsta tvekan, Jesu Kristi Ande driver alla andra andar på flykten när helst Herren så önskar och vill, men Gud låter ibland de onda andarna hållas och till och med komma in i Kristi kropp och de kan också ge starka känslor och upplevelser och komma med stor kraft. Vi kan inte avgöra på det, då kan vi lätt ledas vilse. Vi måste vara fast grundade i Guds Ord.

Vi syskon i Kristus kommer att behöva varandra och få kraft och stöd av varandra. Så många andra människor utanför Kristus kommer att stå nästan ensamma, men vi har varandra och vi har Jesus. Låt oss kämpa för varandra. Låt oss uppmuntra de svaga, ge kraft åt dem som vacklar, och tillrättavisa de som svänger av åt fel håll. Fäst blicken på målet. Ha Ditt hjärta, Ditt mål, Din blick fäst vid Jesus och målet: himlen. Kämpa trons goda kamp. Se målsnöret vara nära, att vi snart når målet för vår tro. Låt oss hjälpas åt att vägleda varandra andligen. Låt oss ha som motto som inom amerikanska specialförband, färgad som jag är av min militära bakgrund: no one gets left behind! Ingen ska överges, alla ska med! Visst, en del kanske lämnar tron när prövningen kommer, men ha det hjärtat, det sinnet: så många som möjligt att mina bröder ska med, hem till himlen!

Men vi kämpar inte i egen kraft, som vi gjorde på fallskärmsjägarna! Glöm inte bort att Du har Gud Allsmäktig på Din sida, vid Din sida och inom Dig. Om vi kristna stannade upp och besinnade vilken stor Gud vi har, som klöv Röda Havet mitt itu, som genom två åttioåriga farbröder, Moses och Aron, befriade och förde ut hela Israels folk ut ur Egypten, hur de med bara Herren Gud, ingen egen kraft alls, utmanade och besegrade den tidens överlägset starkaste armé, om vi besinnade det lite då och då tills det gick upp för oss, då skulle vi få kraft för vår vandring och vår fruktan skulle försvinna.

Kom också ihåg Pelle Karlssons sång: Jesus har makt, Han har all makt, Han vunnit seger där på Golgata. Inget kan hindra Dig från att få segerkransen en dag om Du håller fast vid Honom, för Jesus har all makt och en dag, snart, snart, ska allt, allt, läggas under Jesu Fötter.

Om vi besinnade att Jesus har all makt i himlen och på jorden, att Han sitter i himlen och manar gott för oss, att Han har berett plats åt oss för Evigheten, där vi ska stå jublande inför Tronen, att Han lovat att vara med oss alla dagar tills tidens slut, då skulle vi ha kraft för vår vandring, se ljust på framtiden, vad som än möter oss, och vi skulle prisa Jesu Namn och kunna tacka Honom under livets alla förhållanden, för vi skulle inse att även om jag lider och prövas nu så är detta bara tillfälligt, härligheten väntar ännu på oss.

Om vi insåg och besinnade att Jesus uppehåller allt med kraften i Guds Ord, vilken källa till kraft, inspiration, inre liv ovh andlig vägledning som finns i Guds Ord, då skulle vi ägna mer tid där. Om vi insåg detta, då skulle vi ha en sång, mitt i lidande och prövningar, som inte handlar om oss, utan en sång som handlar om Jesus, om Lammet som dog för oss, om den kommande härligheten, om jublet som en dag ska bli vårt för Evigt.

Och Guds kraft kommer i rörelse när vi ber. Himmelens Gud hör vår bön och Guds Allsmäktiga Hand börjar verka. Då händer det saker, det kan jag lova Dig, ty för Gud är allting möjligt.

När vi återigen tänker efter vad som händer, vilken befrielse och förändring som sker när Jesus säger ett enda Ord. Gång på gång ser vi i Evangelierna hur Jesus säger ett Ord: gå hem, Din son lever! Eller: ”Lazarus, kom ut! Jesus talar ett enda Ord från Sin Mun och saker sker. Det är den makt Jesus har i Sina Ord. Inget kan hejda de Ord Jesus har talat. Den insikten är tro.

Men denna kraft, makt och auktoritet finns hos Jesus Kristus. Idag känner jag att man inom den karismatiska kristenheten allt mer börjar söka kraften inom oss, ser på vilka resurser som bor i oss. Jag tror att det blir fel.

Ja, vi kan få stor andlig auktoritet, och vi har Guds Ande inom oss, men den måste fyllas på och källan är Jesus Kristus och vi måste inse att vi är helt beroende av Honom. Utan Mig kan Ni ingenting göra. Till och med Paulus, med all hans auktoritet och myndighet, sa i 2 Kor 3:7 att denna skatt har vi i lerkärl så att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Inte ens Paulus hade denna kraft i sig själv eller i sina ord.

Men Jesus har denna makt i Sina Ord. Jesus sa: Lazarus, kom ut, och Lazarus kom ut, livs levande. Jesus sa till de onda andarna i den demonbesatte mannen i Lukasevangeliet: far ut ur honom, och de for in i svinen, och kort senare satt den oregerlige mannen vid Jesu Fötter, klädd och vid sina sinnen. Jesu Ord har makt att befria, förändra, hela och frälsa.

Gud har talat mycket till mig i drömmar det senaste året, och jag fick ett sms från en syster just när det började som sa att Herren bekräftar att de drömmar Du får verkligen är från Honom. Häromnatten kom följande i en dröm: Ännu en liten tid, och Han som ska komma, kommer. Jag vet såklart inte när, men jag ser och känner att det inte är långt kvar. Lev därför med en ständig förväntan om Jesu Återkomst. Det är inte långt kvar. Och när Jesus befriar Sitt folk blir det jubel, både i Israel, Jerusalem och bland Jesu lärjungar. Äntligen fria, äntligen hemma!

Stå därför fasta. Låt oss tro att Jesus Kristus har all den kraft, all den nåd, all den vishet, all den trofasthet, all den kärlek som behövs för att föra oss ända hem, rakt genom kommande stormar och prövningar, för så är det. Jesus är Trofast och Sann, Han sviker Dig aldrig, Han bär och leder Sina lamm ända hem till fårfållan. Jesus bär upp allt skapat med kraften i Sitt Ord och Herren Gud blir aldrig trött, Han mattas inte. Lita helt på Jesus. Han har alla de resurser som behövs för att bära Dig ända hem, in i Guds Eviga Rike. Amen.