Nåd och åter nåd

I Johannesevangeliet 1:16: står det: Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.

Vi som tillhör och tror på Jesus Kristus, vi som är i Kristus, vi har fått del av Guds nåd, och vi vet att Guds nåd är något ljuvligt, något helt underbart.

Guds Nåd är något så ofattbart stort så man kan aldrig upphöra att fascineras av den, aldrig upphöra att tala om den, aldrig upphöra att se nya sidor av den under sin vandring med Jesus Kristus. Guds nåd har ingen början, inget slut, den upphör aldrig. I himlen är det nåd, nåd och åter nåd, som vi kommer att bada i för Evigt, som i ett väldigt hav. Även här på jorden simmar Jesu lärjungar i Nådens Hav, men här suckar, stönar, kämpar och strider vi från tid till tid också, det är inte alltid vi känner den där ljuvliga nåden inom oss och runt oss, trots att den alltid är där. Guds nåd är ett objektivt tillstånd för oss, oavsett vad vi känner. Men vi får också ofta känna och erfara Guds ljuvliga nåd, hur vi liksom bara omfamnas av den, hur den bara strömmar mot oss och runt oss, inom oss och framför oss, och det är något ljuvligt. Men den finns alltid där, oavsett vad vi känner.

Det är inte så lätt att förklara vad Guds Nåd är för den som inte fått möta Jesus Kristus, men det är faktiskt inte så lätt att förklara Guds Nåd för oss kristna heller. Vi har fått smaka och erfara Guds Nåd, så vi vet att det är något ljuvligt, men ändå är det inte helt lätt att förklara Guds Nåd. Guds Nåd ligger nära Guds kärlek, men det är inte riktigt samma sak, även om de ligger nära varandra. Vi blir aldrig klara med varken Jesu kärlek eller Guds Nåd. Det finns en sång som jag tycker säger mycket om vad Guds Nåd är, hurdan den är, och den heter ”kärlek vid som oceaner”. Den går så här:

Guds nåd kommer till oss som en flod, som strömmar med levande vatten som ger liv till vårt inre.

Kärlek vid som oceaner,
nåd så väldig som en flod,
när vår Herre för oss alla offrar sig,
sitt dyra blod.

Vem kan avstå sådan kärlek,
motstå nådens verklighet?
Hjärtats sång om Jesu kärlek
sjungs var dag i evighet.

Ifrån korsets fot det flödar
fram en källa klar och ren.
Från Guds hjärtas djup den väller,
bär hans liv till var och en.

Nåd och kärlek strömmar alltid
ifrån höjden till var tid
Den vill fylla hela jorden,
kyssa den med Herrens frid.

Denna sång får mig att tänka på Guds nåd och får mig att känna i hela mig hur ljuvlig den är, hur den strömmar ner från himlen över oss och hur den vill kyssa oss med Herrens frid. Nåd och frid hör ihop.

Guds nåd får oss också att bli ödmjuka. För om allt är nåd och åter nåd, vad har jag då att berömma mig av? Vad kan jag skryta med, inför Gud eller inför människor? Svaret blir: ingenting! Jag kan då bara berömma mig av Guds Nåd, prisa Gud för Hans underbara, ljuvliga nåd, vilken helt och hållet kommit mig till del tack vare Jesus Kristus och Hans verk på Golgata. Då blir det som Paulus skriver: jag har inget att berömma mig av förutom Jesu Kristi kors. Korset där Jesus gav Sitt liv, det blir min glädje och min ära, som Pelle Karlsson sjöng. När vi ser att allt är nåd så får Gud och Lammet all ära, Jesus, som friköpt oss med Sitt dyrbara blod.

Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger Han nåd. Det finns ingen annan väg till att få nåd från Gud annat än genom att vi ödmjukar oss. Nåd är något man ber om i ödmjukhet, det är inget man kan kräva eller göra anspråk på som en slags rättighet. Nej, nåd är nåd. Oförtjänt. Gratis. Fritt och för intet, en gåva från ovan. Nåd är något man ber om, inte kräver, och något man tar emot i tacksamhet, inte tar ut i tro. Vi måste alla komma ihåg vad nåd är. Det är något vi får, något vi tar emot ur Guds Hand, helt utan vår förtjänst.

Det finns en strof i en sång som säger: jag ödmjukas av nåden. Så är det. Guds Nåd ödmjukar oss, gör oss ödmjuka, för vi inser att inget sker tack vare oss, allt är en fri och oförtjänt gåva från Gud. Tänk att allt vi har omkring oss har vi fått, som en gåva, det får våra hjärtan i förundran inför vår Himmelske Fars godhet och nåd. Guds godhet och nåd smälter våra hårda hjärtan som vax, och ju mer vi ser av Guds godhet och nåd, desto mer slipas och formas våra hjärtan till ödmjuka kärl som kan rymma Guds nåd, Guds eget liv i oss, som vi förvarar i bräckliga lerkärl.

Och ju mer vi lever i en ständig påminnelse om att allt är av nåd, desto gladare, friare och lyckligare blir vi också. Tänk att allt detta har jag fått av nåd! Tänk att allt det jag möter varje dag är av nåd, att hela tiden kommer Guds Nåd till mig, med strömmar av levande vatten. Guds Nåd, Guds fria, oförtjänta kärleksförklaring till människan, till Dig och mig, när vi börjar tänka på den så börjar det hända saker med oss, i vårt inre.

Tänk att varje dag ger Gud Dig, av bara nåd, mat på bordet. Du har inte åstadkommit det, det har Gud gjort. Du kan inte få potatis att växa, Du kan inte få vilda djuren att bli större och kunna bli mat en dag, Du har inte åstadkommit det, även det är Gud i Sin Nåd som gjort det. Tänk att varje dag låter Gud Dig, av Nåd, Sin kärlek, Sin frid, Sin nåd, komma till Dig som en ström från ovan. Tänk att varje dag låter Gud Sitt liv, som finns i Guds Son, i Jesus Kristus, bli en källa i Dig med levande vatten.

Så varje kväll kan Du lägga Dig ner och tänka igenom: vad gav Gud mig idag, i Sin Nåd? Och Du ska se, allt mera, att allt som kommit Dig till del var av nåd, och Du ska se Guds Ande allt mera fylla Dig. Tänk över detta, vad Guds Nåd mot Dig har givit Dig, vad Gud av Nåd ger Dig varje dag, och Du ska se glädjen växa i Ditt inre. Du ska se hur Du i Ditt hjärta alltmer kommer att lovsjunga Guds godhet och Nåd, hur Dina läppar knappt kan hålla sig från att prisa Gud för Hans ljuvliga nåd. Tänk för Ditt inre hur Guds Nåd ständigt flödar över Dig, hur Guds liv, Guds kärlek, strömmar över Dig, genom Dig och runt Dig varje sekund, och Du ska se hur livet förvandlas, dag för dag. Din inre människa kommer att förnyas allt mera, Du blir allt mera fylld av glädje och tacksamhet. Tänk vad Gud är god mot mig! Du kommer att fyllas med kärlek och barmhärtighet mot allt och alla när Du inser vilken Nåd Gud visat och visar Dig, varje dag. Förunderlig nåd. Gränslös nåd. Ofattbar nåd. Det blir en sång i Ditt hjärta, i Ditt inre.

Men för att verkligen kunna sätta värde på och uppskatta Guds Nåd måste Du först ha blivit dömd. Bara den som först har blivit dömd kan bli benådad. Om Du inte först känt Guds skrämmande dom över Dig, över Ditt liv, så kan nåden aldrig bli så där ljuvlig och underbar som den borde vara. Rosenius lärde ut att det är helt nödvändigt att en människa först ser sitt eget djupa fördärv, sin egen syndanatur, att hon känner sig helt och hopplöst förlorad och dömd för att kunna ta emot och förstå djupet i Guds Nåd. Det ligger en djup sanning i detta som mycket av vår kristenhet idag har tappat bort.

Om vi inte alls talar om Lagen, Mose Lag, dvs Guds Bud, vad Gud säger är rätt och fel, gott och ont, då blir det oerhört svårt för en människa att se att hon är en helt förlorad syndare om inte Gud ger henne nåd. Guds Ande kan nog upplysa en människas hjärta om det på något sätt ändå, men det är oerhört viktigt att detta finns med i vår förkunnelse, för bara en syndare behöver förlåtelse för sina synder, bara den som är förlorad behöver bli räddad, bli frälst, bara den som ser en dom komma henne till del kommer på tanken att be om nåd. När vi ser, svart på vitt, vad Gud kallar för synd och att vi ser detta både i våra liv och i våra hjärtan, och när vi ser svart på vitt vad Gud säger att vårt slut då måste bli, då inser vi hur hopplöst vårt läge är och då ropar vi efter en Frälsare, efter Guds Nåd.

Och då ger Gud den mer än gärna. Gud älskar att få benåda människor. Det är Guds största önskan. Gud vill inte att någon enda ska gå förlorad, Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Gud vill ge Nåd.

Så här var det också för mig. I mitt gamla liv levde jag bara för mina egna syften, bara efter min egen vilja, och jag ville inte höra talas om att jag skulle vara en syndare. Det påståendet gjorde mig upprörd, indignerad. Hur skulle någon kunna ha fräckheten att påstå det om mig? Men 2005 kraschade mitt liv totalt och jag började söka efter något hållbart, någon mening i livet, jag sökte efter livet självt. Jag kämpade i desperation men inget skedde. En kväll lade jag mig i sängen, tittade upp i taket och sa bara så här: här är jag! Jag ser ingen framtid, inget ljus, inget liv, bara mörker, men här är jag. Samma natt hade jag en dröm där en röst sa: här är mycket liv på gång!

När jag vaknade nästa morgon grät jag oavbrutet i cirka två timmar. Jag kom ihåg hur min familj varit på husvagnssemester i Danmark i slutet på 70-talet och hur jag och min ett år yngre bror Andreas hade fått två indianfjädrar på Legoland i Danmark. Vi hade stannat på en rastplats med bilen och av någon anledning hade jag blivit avundsjuk på min bror och jag gömde hans fjäder bakom en sten. Medvetet eller omedvetet glömde jag sedan bort att ta fram den och efter någon mils körning så insåg vi att den var borta och min bror grät. Denna lilla episod från så många år tillbaka kom jag att tänka på nästa dag, och jag grät och grät. Jag grät över min egen ondska och själviskhet.

Idag skulle nog en del säga att det var Åklagaren som var på mig, men det var det inte. Det var Guds Ande som hade fått en liten lucka in i mitt hjärta efter bönen kvällen innan och som nu arbetade i mitt inre och uppenbarade för mig mitt hjärtas syndanatur, min egen fördärvade natur, och som därmed började driva mig till Kristus. Guds Ande arbetar med oss, i våra hjärtan, med att leda och föra oss till Kristus. Wilkerson höll en predikan om absurda manifestationer av Den Helige Ande, och sa: om Ni vill se en manifestation av Den Helige Ande, så kom till TSC när någon kommer fram i syndanöd och gråter framme vid altaret här i kyrkan, det är en manifestation av Guds Ande. Till det säger jag Amen och Amen.

Men Guds Ande gör detta för att driva oss till Kristus och för att Gud nu vill ge oss nåd. Guds Ande har bevekat Ditt hjärta så att Du nu vill ta emot Guds Nåd. Och detta är det allra ljuvligaste som kan hända Dig, och jag skulle vilja påstå att ju mer förlorad Du varit i Dina egna ögon, desto mer nåd kan Du ta emot. Gud vill ge alla människor lika mycket nåd, Gud älskar alla människor lika mycket, men Gud behöver ofta göra oss villiga att ta emot, och det hjärta som ropar efter nåd, det får nåd.

Natten innan mitt livs starkaste möte med Jesus Kristus bad jag hela natten. Jag sov inte en sekund, jag var desperat efter att få ta emot Guds Nåd i Kristus Jesus, jag var desperat att få finna min Frälsare. Hela natten igenom bad jag, dock utan att säga ett enda ord. Det enda jag gjorde var att liksom vända hela mitt hjärta, hela mitt väsen, hela min själ, till Jesus och de ord jag tänkte på var rövarens från korset: Jesus, när Du kommer med Ditt Rike, tänk på mig! Och hela jag var ett rop, ett rop om nåd, nåd och nåd. Och jag fick nåd från Gud. Jag blev bönhörd. Guds nåd kom mig till mötes nästa dag som en flod.

Och Guds Nåd och frälsning står bara att finna i Jesus Kristus. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.”, står det i Apostlagärningarna 4:12, och det måste vi komma ihåg. Vi kan inte tala om att människor ska få del av Guds Nåd om de inte först tagit emot Jesus Kristus, för det är bara där den återfinns. Bara Jesus kan ge nåd och förlåtelse för våra synder.

Men även idag, långt efter våra frälsande möten med Jesus Kristus, så är allt Nåd, och det gör oss alla gott att påminna oss om det. Vi är ännu helt beroende av Guds Nåd och allt som kommer oss till del beror på Guds Nåd. I Guds Rike beror allt på Guds Nåd. En del säger att vi kristna har en massa rättigheter som vi kan göra anspråk på, men det är helt fel. Guds Rike är byggt på nåd, inte på rätt. Om Guds Rike vore byggt på vad vi hade rätt till så skulle vi alla gått evigt förlorade, för det var vad vi alla hade rätt till, det var var vi alla hade förtjänat. Vi hade alla förtjänat Guds Dom, alla och envar. Men istället gav Gud oss Sin nåd. Och eftersom vi alla kom in i Guds Rike genom Guds Nåd, och eftersom hela Guds Rike är byggt på Nåd, så är Nåd den princip som gäller för dem som tillhör detta Rike även efter de fått tillträde till Guds Rike och fått del av Guds Nåd. Vi har inget att komma med, allt är av nåd.

Men nåd är något som man ropar efter som en tiggare. Man ber om nåd. Man vädjar. Man ropar om nåd. Att be om nåd är något man kan tänka på som en man som står inför sina fiender, besegrad, på sina knän och med huvudet nerböjt för att ta emot svärdshugget över sin nacke. Då ropar man om nåd! Ge mig nåd! Visa mig nåd!

Och när man får nåd så byts det desperata tiggandet om nåd ut i en tacksägelse: tack att jag fick nåd! Tack att jag blev benådad! Det blir en lättnad, en befrielse. Man har känt domen hänga över sig och när man sedan fått ta emot Guds Nåd så är det enda man kan tänka på är ordet tack! När vi påminner oss om Guds Nåd, att Gud givit oss nåd, så fylls vi av tacksamhet. Tänk att jag fick nåd från Gud! Ingen av oss kan fullt ut inse hur stort det är, men när vi tänker på saken så blir det allt klarare för oss hur stort det är.

Men det finns perspektiv av Guds nåd som ofta glöms bort idag. Det sägs att vi kan få Nåden att lida för Kristi skull och i Apostlagärningarna sägs det att några av Jesu lärjungar som just blivit pryglade gick därifrån glada över att ha befunnits värdiga att förödmjukas för Namnets skull. Detta glömmer vi ofta bort i vår förkunnelse idag. Även detta är nåd från Gud, ja, stor nåd.

Jesus säger i Matteusevangeliet 5:10:

Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Jesus säger alltså att vi är saliga, dvs riktigt lyckligt lottade, när detta händer med oss för Hans Namns skull. Vi borde då göra som i Apostlagärningarna och glädja oss över att befinnas värdiga att få ta emot smälek för Jesu Namns skull, för när vi delar Kristi lidande så har vi ett löfte om att även få dela Jesu Kristi härlighet.

På många håll i kristenheten i västvärlden idag förkunnar man ett evangelium utan lidande, utan prövningar, utan allt det säger man kommer från Den Onde och därför ska man slippa det om man har en rätt tro. Men det är ett helt vilseledande budskap som dessutom gör Guds tjänare svaga och kraftlösa när prövningen kommer. Istället tror man att något är fel på min tro, eller så hamnar man i gudsbesvikelse och kanske lämnar Gud. Denna förkunnelse är till stor skada för den som börjar tro på den, för en dag kommer prövningen, lidandet, motgången, och då står man där mer eller mindre handfallen, oförberedd på att detta kunde hända även mig. Ja, än värre, man kan få höra ord från sina trossyskon om att detta inte borde hända Dig om Du hade en rätt tro, och så slår man ännu mer undan benen på den som prövas, som då istället skulle behöva tröst, uppmuntran, förbön och medkänsla från sina syskon.

Om vi dessutom läser Guds Ord så ser vi ju klart och tydligt att det inte finns någon enda av Herrens tjänare i Bibeln som inte blivit prövad, och ofta hårt prövad. Jesus säger ju också själv att den gren som bär frukt rensar Han, eller ansar, dvs beskär, för att den ska börja bära mer frukt. När vi gått igenom prövningen är vår tro starkare, vår relation till Herren mer nära, förtrolig och kärleksfull, och vi kan bära mer frukt. Även detta är nåd, och åter nåd.

I Psalmen ”oändlig nåd” står det: Guds Nåd, jag skälvde inför den, men sedan gav den ro. Guds Nåd är dyrbar, en dyrbar gåva för den kostade Guds Son livet. Men hos Dig finns förlåtelse på det att man må frukta Dig. Guds Nåd är väldig och bör göra att vi skälver till inför den, för Guds Nåd är ren, vit, dyrbart köpt av Jesus Kristus, av Lammets blod, så Guds Nåd bör även få oss att skälva till en aning. Det är inte vilken gåva som helst. Men sedan bör den ge ro, vila, trygghet, ja, även glädje och fröjd, fylla oss med lovprisning till Gud. Vi får aldrig glömma bort hur dyrbar Guds Nåd är, hur dyrköpt den var för Gud, eftersom den kostade Guds Son livet. Men den bör också ge oss ro och sällhet. Tänk att jag, att Du, fått ta del av Guds gränslösa, ofattbara nåd. Tänk att vi, Du och jag, har funnit Nåd inför Gud, inför Guds Ögon. Tänk att vi fått nåden att ha Jesus Kristus som en dyrbar skatt i våra hjärtan, en himmelsk skatt, vars värde bara blir ännu större i himlen, eller kanske rättare sagt, vars ofattbara värde blir synlig, uppenbar för oss i himlen. Det är nåd, ljuvlig nåd.

Oändlig nåd mig Herren gav och än idag mig ger. Guds Nåd är Oändlig, den tar aldrig slut, den har heller ingen början. Jesus var full av nåd och sanning, och sådan Jesus var, är och förblir Han, Han är densamme. Jesus gav mig och Dig Sin nåd en dag, Och än idag ger Gud mig Sin nåd. Allt är nåd ännu idag, och för Evigt. I Guds Rike bygger allt på nåd och inte förtjänst. Vi får gång på gång komma tillbaka till detta: allt är nåd! Och ju mer vi inser det, desto lyckligare, desto saligare, blir vi.

Så än idag är ropet i mitt hjärta: Nåd, nåd, ge mig mera nåd! Jag vill ha mer av Jesus, mer av Jesu kärlek, och mer av Guds Nåd och frid i mitt hjärta, och den som ber, han får. Och när man själv fått nåd från Gud, själv fått befrielsen i Kristus, blivit löst från all dom, så önskar man så gärna att alla andra skulle få del av den. Samma nåd som visats mig önskar jag Dig. Man vill inte behålla Guds Nåd för sig själv, det är en så ljuvlig gåva att man vill att alla ska få den, få del av den.

Därför vill vi Jesu lärjungar att alla andra ska få del av samma nåd som vi. Det var inget speciellt med oss, vi hade inte förtjänat det, utan vi fick det som en Guds gåva, av bara nåd, och därför jublar våra hjärtan av glädje och tacksamhet. Men vi ser och förstår då också att alla andra kan få del av Guds Nåd, för Jesus har ju dött för alla. Inte bara för mig och Dig, utan för alla.

Låt Därför sången flöda fram ur våra hjärtan:

Ifrån korsets fot det flödar
fram en källa klar och ren.
Från Guds hjärtas djup den väller,
bär hans liv till var och en.

Nåd och kärlek strömmar alltid
ifrån höjden till var tid
Den vill fylla hela jorden,
kyssa den med Herrens frid.

Guds nåd och Guds kärlek strömmar ner till vår jord, den vill fylla hela jorden och kyssa den med Herrens frid. Amen.