Navigation Menu+

Se, Din Konung kommer till Dig, ödmjuk, ridande på en åsna

Posted on 30 Dec, 2017 in Guds ord, Guds rike, Kärlek, Tro | 0 comments

 

Ladda ned ljudfilen

Se, Din Konung kommer till Dig, ödmjuk, ridande på en åsna

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2 och sade till dem: “Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. 3 Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem.”

4 Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: 5 Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. 6 Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7 De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.

8 Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9 Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! 10 Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: “Vem är han?” 11 Folket svarade: “Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus träder in i Jerusalem som Konung, men i ringhet och ödmjukhet.

Denna text anser jag är mycket viktig att läsa noga för vår kristenhet idag, i synnerhet den karismatiska delen av den. Den talar om hur vår Konung och Gud, Jesus Kristus, rider in i Jerusalem. Och Han kommer i ödmjukhet. Vi har förlorat mycket av vår andliga ödmjukhet och urskiljning i vår kristenhet idag.

Det är mycket som är anmärkningsvärt med denna text. För det första att Jesus från Nasaret, judarnas rättmätige Konung, kommer till Sin stad, Jerusalem, huvudstaden för Guds folk och land på jorden, judarna och Israel, och Han rider in i ödmjukhet. Och detta gör Han trots att Han är segerrik. Detta gör Jesus trots att Han är Konung och trots att Han är både Israels Gud och hela Universums Gud.

I Sakarja 9:9 står det en profetia om denna händelse, given ca 500 år f. Kr. Den lyder:

Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är Han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna✱, på en åsninnas föl.

Jesus Kristus är både rättfärdig och segerrik. Han vann en fullkomlig seger på Golgata kors över allt som vill tillintetgöra människan, såsom synden, döden och Den Onde. Jesus vann också seger över människans tendens att sätta sig själv på Guds plats, vilket är det främsta kännetecknet på den sk syndanaturen.

Synd vill vi inte tala om så mycket längre, och det är verkligen synd, för Bibeln lär att det är en verklighet, och min och många andra kristnas erfarenhet säger samma sak. Synden är ett stort problem för människan som hon inte kan bli fri ifrån genom egna ansträngningar. Synden är också orsaken till alla svårigheter och utmaningar som mänskligheten står inför: miljöförstöring, krig, terrorism, sexuella trakasserier, våld och mobbning, allt detta beror på synden som bor i alla människor, oavsett vem vi är.

Människan kan inte göra något åt synden på egen hand. Hon kan varken få syndernas förlåtelse, dvs få sin faktiska skuld gentemot Gud förlåten, utplånad, försonad, annat genom att ta emot Jesus och tro på Honom. Det är bara Jesus som kan betala priset för min skuld inför Gud och ge mig förlåtelse för mina synder.

Och det är något som Jesus redan har gjort för alla människor som levt och någonsin kommer att leva. Jesus har dött för oss alla på Golgata och utplånat all vår synd och skuld inför Gud. Ingen enda människa behöver gå förlorad.

Men det är också bara Jesus som kan befria mig från syndens makt över mitt hjärta och avsätta synden som herre i mitt liv. Det är därför som missbrukare kan kämpa i åratal i program och mänskliga försök att bli fri från narkotikans makt över dem, men när de tar emot Jesus blir de ofta fria på ett ögonblick. Ibland kan de få återfall, men när Jesus bor i deras hjärtan kommer det in en Konung som är starkare än alla andra krafter.

Men synden är inte främst vad vi gör, utan något vi är, vi är alla syndare inför en Helig Gud. Vi syndar eftersom vi är syndare. Synden är bara ett symtom och diagnosen är ”syndare”. Om vi har Jesus och är i Kristus så är vi benådade syndare, och utan Jesus är man en syndare på väg att gå förlorad. Någon tredje kategori människa finns inte. De som säger att en pånyttfödd kristen inte alls ska kallas syndare har fel. Vi är i oss själva syndare, men i Jesus Kristus heliga, rena, förklarade rättfärdiga och fläckfria.

Synden innebär många saker, men den första och största synden är att människan har satt sig på Guds plats, på tronen i sina hjärtan. Människan vill själv bestämma över sitt liv, skilja mellan rätt och fel och egentligen ytterst vara Gud. Detta är något som fördärvar våra liv och Jesus kom för att besegra även detta och vill sätta sig på tronen i alla människors hjärtan som frivilligt tar emot Honom. Och bara hos dem som frivilligt tar emot Honom. Gud tvingar ingen.

Men trots att Jesus rider in som segerrik Konung, så rider Han in i ödmjukhet, för Han är ödmjuk. I en lovsång kallas Jesus för Ödmjukhetens Konung, och det är också vad Han är. Jesus är Konung i Guds Rike, där Han regerar i nåd över dem som frivilligt valt det, och därför regerar Han i ödmjukhet.

Jag har sett många filmer om Jesus, men min absoluta favorit är ”The Bible”, som kom ut bara för något år sedan. Det är många bibelställen som den levandegör på ett helt fantastiskt och trovärdigt sätt, och detta är ett av dem.

För det första visar den på ett mycket trovärdigt sätt hur Jesus rider in i Jerusalem. Jesus gör inga stora åthävor. Jesus har den där tysta, stilla tilliten till Gud Fadern som vi skulle behöva i vår kristenhet idag. Han sitter stilla, full av frid, av nåd och sanning, och ler ett varmt leende med ett ansikte fyllt av kärlek mot folket. Jesus är Fridsfursten.

Och allra viktigast, som texten säger, Jesus kommer i ödmjukhet. Ödmjuk är Han och seger är Honom given. Jesus vet redan fullt och fast att Han är Segerherre, att Han Israels Konung och Guds Son, men ändå är Han full av ödmjukhet.

Vi kristna, inte minst i den karismatiska delen av vår kristenhet, har så mycket att lära av hur Jesus träder in i Jerusalem. Hans fulla tillit till att Gud Fadern har allt i Sin Hand. Jesus behöver inte göra en massa stora åthävor, behöver inte skrika och domdera. Han överlåter i full tillit allt till Gud Fadern, och har som enda önskan att göra Faderns vilja och att fullborda Hans verk. Och Jesus utstrålar total ödmjukhet. Han rider in i ringhet, trots att Han är Guds Son, Guds Messias, Världens Frälsare och inte bara judarnas Konung, utan hela världens Herre.

Och även om Jesus har all makt så är Han inte som denna världens herrar, och Guds Rike är inte av denna världen, inte som denna världens riken, utan av ett annat slag.
Guds Rike är byggt på nåd, frid och barmhärtighet med de svaga. Och Konungen i Guds Rike, Jesus Kristus, regerar inte genom makt och styrka, utan i nåd och sanning. Ja, Jesus har både makt och styrka, men Han brukar den inte som denna världens mäktiga män gör, utan Han regerar genom Sin Nåd och rättfärdighet.

Vi får aldrig glömma att vi ska söka kärlek, inte makt. Vi ska söka ödmjukhet, inte upphöjdhet. Vi ska ska bli tjänare, inte herrar.

Natten innan mitt frälsande möte med Jesus Kristus talade Herren för mig helt oförglömliga ord till min mamma. Ett av dem var: i världen gäller makt, styrka och mod, men i Guds Rike gäller nåd, frid och barmhärtighet med de svaga”. Vi har börjat tappa vår andliga ödmjukhet och den bör vi verkligen slå vakt om, för det understryker Bibeln gång på gång. Böj Er alltså ödmjukt under Guds starka Hand, och Han ska upphöja Er när tiden är inne. Vi måste först ödmjuka oss för att Herren ska kunna upphöja oss. Och ju mer Gud använder oss och upphöjer oss, desto mer måste vi ödmjuka oss. Den ödmjuke vinner ära, står det i Ordspråksboken 29:23.

Ju mer vi vinnlägger oss om ödmjukhet, desto mer mjuka och formbara blir vi efter Guds vilja. Ju mer vi ödmjukar oss, desto mer kan Gud forma oss och finna Guds välbehag i oss. Ju mer ödmjuka vi är, desto mer lyhörda blir vi för Guds Ande, Sanningens Ande. För att verkligen lyssna till sanningen behöver vi ödmjuka oss, annars hör vi den inte. Ju mer vi ödmjukar oss, desto mer kan Gud välsigna oss, inte minst med de himmelska, andliga skatterna, som är långt mer dyrbara än allt denna världen kan erbjuda oss.

Och vi både kan och bör be att Gud gör oss ödmjuka, att Gud gör oss mjuka och formbara, som en mjuk och formbar lerklump i Mästarens Händer. Vi kan be Gud forma oss efter Hans vilja.

Vi talar idag mycket om andlig auktoritet, och jag känner ofta att det görs på ett sätt som inte gör oss mjuka och ödmjuka, utan styvsinta och stolta. För mig blir det även ofta på ett sätt som doftar av makt, inte nåd, inte kärlek. Sven Reichmann sa en gång: om auktoriteten inte åtföljs av svaghet så är det inte kärlek utan makt. Till det säger jag Amen. Och idag stöter jag allt oftare på andlig auktoritet som utövas med makt, styrka och mod, inte med nåd, frid och barmhärtighet med de svaga, dvs det hör inte Guds Rike till. Det utövas inte med kärlek.

Vi ska sträva efter att bli lika Jesus Kristus, och ett av Jesu mest utmärkande drag är Hans Ödmjukhet. Jesus är den allra mest ödmjuka person som någonsin har vandrat på denna jord. Mycket av den ljuvlighet som finns hos Jesus, i att få vara med Honom, ligger i Hans ödmjukhet. Hans brist på prestige. Hans nåd och frid. Hans brist på önskan att förhäva sig och visa sig på styva linan. Där har vi alla mycket att lära.

Och vi ska söka att bli lika Jesus även i Hans kärlek. Paulus säger att vi ska sträva ivrigt efter kärleken. Och då talar han om Jesu Kristi ödmjuka, milda och tålmodiga kärlek. Vi ska sträva efter att lära känna Jesu Kristi kärlek som är ofattbart stor och djup. Visst kan en kram och en omfamning vara ett tecken på kärlek, men det kan också vara falskt, utan verklig substans och utan verklig kärlek bakom. Vi ska sträva efter att vara sanna. Låt er kärlek vara uppriktig står det i Romarbrevet 12:9, dvs den ska vara äkta, oförfalskad och sann, inte spelad.

I den gamla sången ”Pärleporten” heter det: Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig djup och klar, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu Hjärta bor.

Det finns ingen kärlek som är så ljuvlig som den Jesus har. En källa, rik och mäktig, djup och klar, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor. Det finns inget ljuvligare än att få kasta sig i Jesu Famn, att få möta Jesus och Hans outgrundliga kärlek. Och Jesu kärlek är också grundad på sanningen, vilket gör den fast och oföränderlig. En kärlek som inte grundas på sanning blir konturlös, substanslös och inte hållbar för prövningar och svårigheter. En kärlek som grundas enbart på känslor kommer att svika när det gäller som mest, men Jesu kärlek består. Den fallerar inte, den består, den är fast och hållbar, därför att den är sann och äkta.

Men inte bara när det gäller kärlek bör vi lära oss av Jesus, utan även av Jesu Ödmjukhet. Jag har ju tidigare vid flera tillfällen talat om den ödmjukhet som bor i Jesu Hjärta. Jesus är en person som är så ödmjuk, så ödmjuk, så hur vi än anstränger oss så kommer vi aldrig nära Honom i det. Men det är ändå det vi ska sträva efter. Guds Ord säger: ödmjukhet är vägen till ära. Och Jesus sa: den som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Vi kan som Jesu lärjungar inte nog betona att sträva efter ödmjukhet. Vi ska sträva efter att bli lika Jesus, full av nåd och sanning. Full av kärlek, barmhärtighet, medlidande, ömhet och ödmjukhet.

Och här blir vi aldrig färdiga. Vi måste på nytt och på nytt lära oss vad ödmjukhet är och vad kärlek är. Och om Gud i Sin Nåd börjar använda oss måste vi vinnlägga oss ännu mer om ödmjukhet, för då kommer Frestaren att vara där, det kan Du lita på.

Ett exempel på det hämtar jag ur Frank Mangs liv. Han skulle gå och lägga sig och sova efter en mötesserie där många blivit frälsta. När han slöt ögonen fick han inre bilder från mötena. Han såg människors ansikten, deras intensiva uppmärksamhet som var riktad mot honom, och frestelsen bestod nog i att vara i centrum för uppmärksamheten, att ta åt sig äran för det som skedde.

Men Mangs var vad Rosenius kallar för en vaken kristen. Han insåg vad som höll på att hända och ropade: nej Du, Gamle Orm, Frank Mangs ska inte ta åt sig äran för det som Gud gör! Och bilden försvann. På detta sätt bör vi absolut handla, men endast i enstaka fall. Vi får inte börja ägna oss åt vad Den Onde gör, för den man ser på, den blir man lik.

Den som är ödmjuk kommer också att bli allt mer och mer lyhörd för Herrens röst och lyhörd för sanningen. Det är viktigt att vi älskar sanningen, att den är välkommen. Sven Reichmann sa en gång: den som älskar sanningen tar emot den även när den är smärtsam eller gör ont, bara för att det är just sanningen.

Och älskar man sanningen tar man emot den även när den kommer presenterad på ett felaktigt sätt. Vi kan tex ta en familj och ett äktenskap där den ena parten under några dagar gått och irriterat sig på något hos den andre. Till slut brister den andre ut i ett mindre utbrott och man får då höra ett och annat som kanske inte läggs fram på rätt sätt, men som ändå är sant, och då bör vi ta emot det. Det är viktigt att vi eftersträvar att lyssna till sanningen och älska den.

Jag tar som avslutning upp hur scenen i ”the Bible” med Jesu intåg i Jerusalem i triumf och värdighet fortsätter. Jesus rider raka Vägen till Templet. Han stannar nedanför det. Han kliver av åsnan. Han kastar en blick upp mot Templet, den Heligaste platsen på vår jord på denna tid. Jesu blick är nu fylld även av allvar, om än också med mildhet och djup kärlek. Han vänder sig om till Petrus och ger honom betslet till åsnan.

Sedan ser Herren återigen upp mot Templet, och Petrus kastar också en blick ditåt. Jesus börjar gå uppför stentrappan, med tyngd, visst allvar och Majestät i Sina steg. Det är en scen som fyller mig med vördnad inför Guds Helighet. Det är Konungarnas Konung som går upp till Sin Faders hus.

Men sedan kommer Jesus in i Templet på förgården där penningväxlarna sitter och växlar mynt och säljer djur till att offras. Jesus ser Sig omkring och Hans Ansikte förvandlas. Det fylls med sorg, smärta och en viss vrede. Han ser Sig allt mer oroligt omkring och sedan börjar Han välta omkull borden där de satt och växlade pengar. Detta berättas det även tydligt och klart om i Evangelierna. Jesus gjorde verkligen detta.

En del beskriver en Jesus som är nästan mesig och mjäkig. Det är en person som bara stryker medhårs och accepterar vad som helst, även i Guds Hus. Men det är inte den bild som Bibeln ger av Jesus.

Jesus är Herren, dvs Israels Gud, som även i GT kallas för Israels Helige. Gud är kärleksfull, nådig och barmhärtig, men Han är också en rättfärdig och helig domare. Jesus kan inte acceptera vad som helst i Guds hus. Vi har i kristenheten idag släppt in total dårskap i Guds Hus. De ofrälsta ser att det är dårskap, men vi har blivit blinda för det. Säger någon bara orden ”i Jesu Namn” så tar vi emot vad som helst och kallar det för Guds Ande. Det är något vi inte får släppa in i Guds Hus!

Jag tror att på samma sätt som Jesus vredgades över vad Han såg pågick i Hans Faders Hus, i Guds Tempel, så tror jag att Jesu Hjärta är fyllt både av sorg, smärta och viss vrede över en hel del saker som pågår i kristenheten i västvärlden idag. Jag tänker på när man i Guds Hus ligger och vrider sig i hejdlöst skratt på golvet eller säger att Jesus manifesterar Sig som ett djur genom Guds Ande. Jag tror att Jesus idag skulle ha blivit både ledsen och sorgsen, men även arg och upprörd om Han synligt skulle vara mitt i det som sker. Jag tror att Han skulle ha sagt: ta bort det här! Gör inte Min Faders hus till ett gyckel och ett skådespel!

I västvärlden idag behöver vi återigen påminna oss, alla och envar, så även jag, om att Gud är helig. Vi får återigen be Gud ge oss den där känslan av förundran inför vem Han Är, hurdan Han Är och att när vi är i Guds hus eller träder fram inför Herren i bön så är det någon som är mycket, mycket helig som vi närmar oss. Ja, någon som älskar oss, vill oss bara väl och som är både vår Fader och Vän, men som också står över oss och som är helig. Det får vi inte glömma.

Men när Jesus rider in i Jerusalem så är det också en uppmaning att glädja sig. I Sakarja stod det: fröjda Dig storligen, Du Sions dotter! Höj jubelrop Du Jerusalems dotter.

Så står det även: i Sefanja 3:14-17:

Jubla, dotter Sion, ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, dotter Jerusalem!

15 Herren har tagit bort straffdomarna från dig och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig. Du ska aldrig mer frukta något ont.

16 På den dagen ska det sägas till Jerusalem: ”Var inte rädd, Sion, låt inte dina händer sjunka.

17 Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, Han tiger stilla✱ i sin kärlek, Han fröjdas över dig med jubel.”

När Jesus kommer in i en stad, ett hjärta, en människas liv eller när vi får gå in i Guds hus, då får vi glädja oss. Jesus kommer som Segrare, men i mildhet mot dem som frivilligt accepterar Honom som Konung. Då blir det jubel, befrielse och fest när Jesus kommer.

För när Jesus kommer till ett hjärta, ett hem eller en församling där Han känner Sig älskad och välkommen, då blir det fest. När Jesus kommer till en plats där man älskar Honom,  då blir det jubel. Då är det befrielse. Då är det glädje. Då är det triumf. Och när Jesus kommer flyr all fruktan. Jesus säger: var inte rädd. Du ska aldrig mer frukta något ont.

Budskapet att vår Konung, Jesus Kristus, kommer till oss är något att glädjas över. Och vi får glädjas över att vi, genom Guds Nåd, har fått låta vår Konung, Jesus, få komma till oss, in i våra hjärtan och liv. Det är sannerligen inte lite att glädja sig över!

Och vi får glädja oss att vår Konung kommer tillbaka, och denna gång för att upprätta Sitt Rike och befria och rädda Sitt folk, både det judiska folket och alla kristna, alla Jesu lärjungar.

En dag kommer Vår Konung tillbaka. Den Dagen närmar sig med hast. Jesus är snart tillbaka på vår jord, till glädje, befrielse och triumf för alla som älskar Hans Ankomst.

Så därför: Älska Jesus. Bekänn Honom som Din Konung och Frälsare. Se upp mot skyarna för snart öppnas himlen på vid gavel. Håll fast vid Jesus och låt ingen få ta ifrån Dig Segerkransen. Även denna gång kommer Jesus i ödmjukhet, för Jesus är ödmjuk, men denna gång kommer Han på en vit häst och både som Frälsare och Rättfärdig Domare. Denna gång kommer Han inte för att korsfästas, utan för besegra Sina motståndare och upprätta Guds Rike på jorden. Då följer en lång tid av nåd, frid och Guds välsignelser över vår jord, om jag inte helt har missuppfattat det sk Fridsriket eller Tusenårsriket.

I uppenbarelseboken 1:7 står det: Se, Han kommer med molnen och varje öga ska se Honom. Snart kommer Jesus tillbaka, det är inte länge kvar nu. Håll fast vid Jesus, för Din Konung kommer snart, ödmjuk, ja, men även Segerrik, och ridande på en vit häst. Amen.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This