I Jesu Närhet

En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.

Det finns en underbar känsla och atmosfär kring Jesus. Där Jesus är känner man: här är det gott att vara. Här finner jag vila. Här finner jag ro. Här vill jag stanna kvar. Vi vill göra som Johannes som i just Johannesevangeliet lutade sitt huvud mot Jesu bröstkorg. Det är så vilsamt att få luta sig mot Jesus.

Det är också så ljuvligt att vara i Jesu närhet att man dras till Honom. Så var det när Jesus vandrade här på jorden och så är det ännu idag. Inte alla drogs till Jesus, inte de som såg sig själva som rättfärdiga, framför allt fariséerna, utan de tog anstöt av Honom och stod inte ut med att vara i Jesu Närhet, inte heller med att lyssna på Jesu Ord.

Men syndarna, de enkla fiskarna, tullindrivare och horor, de drogs till Jesus som en magnet. De tyckte att det var underbart att få vara hos Honom och få lyssna till Jesu Ord.

Denna berättelse ur Lukasevangeliet visar just detta. Synderskan kommer, säkert förtvivlad över sitt liv, både det inre och det yttre. Hon känner nog både skuld och skam, och kommer till Jesus helt hjälplös. Och hon väter Jesu Fötter med sina tårar och kysser dem. Varför det? För hon känner att hon har funnit en plats där hon kan få förlåtelse. En plats, eller en person, som ser på henne med kärlek, medömkan, mildhet och godhet. En person som vill ge henne en ny start, ett nytt liv. Så är det att få komma till Jesus.

Synderskan vätte Jesu Fötter med sina tårar och kysste dem för att hon äntligen funnit någon som inte såg på henne med förakt. Hon fylldes av kärlek till Jesus och tacksamhet. Hon kände att Jesus såg på henne som om hon hade ett okränkbart värde, bara för att hon var en människa, skapad till Guds avbild. Jesus såg på henne som en dyrbar ädelsten, en juvel i Guds Ögon.

Men om vi läser vidare så ser vi att farisén hade något helt annat i sitt hjärta. Han föraktade och förkastade henne. Att vara i fariséernas närhet var inte vilsamt utan fyllt av krav och de var fulla av egenrättfärdighet, dvs de såg sig själva som om de inte var syndare utan felfria och såg ner på alla andra.

Jonas Gardell däremot får detta till att Jesus accepterade hennes livsstil. Det är helt fel. Jesus accepterade henne, men inte hennes livsstil. Och Jesus accepterade henne inte minst eftersom Han kände hennes hjärta. Han kände hennes förkrosselse, hennes sorg, hennes känsla av att inte vara något värd.

När en människa kommer till Jesus i detta tillstånd, bedrövad över sin synd, i djup förkrosselse, då kommer Jesus bara med nåd, förlåtelse och mildhet. Jesus är mild och god, men inte mjäkig. Jesus tar emot syndare, men detta för att ge dem ett nytt liv, där de inte längre vill leva i sina synder. Nej, man blir inte syndfri, men man får en vilja att inte synda mer.

I Jesu Närhet är det också en frihet. Där Herrens Ande är, där är frihet. Vad innebär det? Många saker, men jag ska försöka sätta ord på några av dem.

I Jesu Närhet finner själen vila.

I Jesu sällskap, i Jesu Närhet, där känner man sig accepterad precis som man är. Man behöver inte anstränga sig eller göra sig till. Man kan bara sitta ner vid Jesu Fötter och vila i Hans sällskap. Där finns inga krav, ingen prestation, bara läkedom, frihet och vila.

Man kan komma till Jesus precis som man är, och Han tar emot en. Man kan komma i synd, skam och elände. Man kan komma i glädje och fröjd. Man kan komma i sorg och smärta. Man kan komma full av lycka och välmående. Till Jesus kan man komma precis som man är, helt utan att förställa sig, utan ansträngning eller prestation. Därför är det så befriande och läkande i Jesu Närhet, i Jesu sällskap.

I Jesu Närhet är det också en läkande atmosfär. Idag talar vi väldigt mycket om fysiskt helande, och det är ju något som Gud gör nu och då och det är ju såklart något underbart, men jag känner ändå att det idag finns en överbetoning på det som inte är bra.

För det finns ett helande som är långt viktigare än fysiskt helande. Det är när någon får helande för syndens skada på deras relation med Gud, när de får möta Jesus och bli frälsta, när den brustna relationen till Gud helas. Det är det helande som sker när syndens börda lyfts av, det helande som sker när den som är slav under synden blir fri. Vi kallar det för frälsning och relationen till Gud återställs, läks och helas.

Det är ett långt, långt mer angeläget helande för alla människor, och det är precis detta helande som orden ur Jesaja 53: ”och i Hans sår är vi helade”, betyder. De orden talar om helande från syndens skada på vår relation till Gud, helande från syndens makt i våra liv och dess straff inför Gud. Det är vad de orden handlar om, vilket syns om vi ser till det sammanhang som det står i.

Det finns en helande och läkande atmosfär i Jesu Närhet. Jesu närhet är som balsam för vår själ. Den läker våra sår. Den smörjer våra själar, våra huvuden med olja. Den är vilsam. Den kommer med sin frid och skänker oss vila, ro. Den ger oss läkedom för själsliga och känslomässiga sår, orsakade av ord som är sagda kanske i vår barndom som vi stoppat undan och förträngt, de för Jesus så stilla och milt upp till ytan. Det ger läkedom från människor som kanske svikit oss och gjort oss illa. Jesus för upp det till utan och Han gör det i exakt rätt tid, när vi är mogna för det.

Jesus är själens Herde och Mästare. Han vet precis vad vi behöver för att få läkedom och vila för vår själ och även när vi behöver det, och Han leder oss så stilla och varsamt så att vi under vissa perioder inte alls tror att Han verkar i oss och för oss. Men det gör Han. I djupet av vår personlighet verkar Jesus med Sin Helige Ande.

I Jesaja 41:11 står det: Han för Sin hjord i bet som en Herde, Han samlar lammen i sina armar, Han bär dem i Sin famn. Sakta för Han moderfåren fram.

Idag i delar av vår kristenhet är vi så upptagna med att vara ”on fire” att vi glömmer bort behovet av stillhet och avskildhet. Visst kan man fastna även i det diket så att man bara är i stillhet, bara drar sig undan, men vår karismatiska del av kristenheten fastnar ofta i det andra diket. Man är för mycket uppe i varv, och ofta är det inte Guds Ande utan man jobbar upp stämningar i köttet, men det är till ingen hjälp, det är Anden som ger liv. Du kan ropa halleluja hela kvällen om Du vill, men det är inget bevis för att Guds Ande varit verksam. Det kan ha varit Guds Ande, men det kan lika gärna och är också ofta på många håll idag bara mänsklig ansträngning som arbetar upp känslor som inte bär någon bestående frukt.

Nej, beviset för att Guds Ande varit verksam är vad som skett i Din inre människa och som ger effekter under nästa vecka, från måndag morgon till fredag, ja, ända till söndag och veckan därpå. Har Du blivit mer lik Kristus eller inte? Har Du fått mer av Andens frukt i Ditt liv? Det är tecknet på att Guds Ande varit verksam, att något bestående skett i Din inre människa, i Din karaktär.

Där Jesus är, där är också Guds Ande, och samma atmosfär som det är i Jesu Närvaro, ska det vara där Guds Ande är. Andens frukt ska kännas och märkas: kärlek, glädje och frid. Det skapas en läkande, fridfull och ljuvlig atmosfär.

Den Helige Ande är också Jesus Kristus närvarande, uppenbarad och manifesterad på jorden. Det Den Helige Ande gör på jorden, det är vad Jesus samtidigt gör i himlen. Om Den Helige Ande är glad i Dig, så innebär det att Jesus gläder Sig i himlen. Är Guds Ande bedrövad eller sorgsen, så är Jesus bedrövad i himlen.

Idag finns det gott om saker som man kallar för Den Helige Ande, men som är helt absurda. Om Anden får Dig att kackla som en höna eller skälla som en hund, så påstår Du att Jesus gör det i himlen. Om Anden får Dig att skratta okontrollerat så att Du ramlar av stolen, så trillar Jesus av Sin Tron i himlen på Gud Faders högra sida. Älskade syster eller bror, det är INTE Guds Ande. Om det inte är förenligt med Jesu personlighet, inte bara Jesu kärlek och glädje utan med Jesu Majestät och Konungslighet, så är det inte Den Helige Ande, vad folk än påstår.

I Markus 6:30 står det: Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.

Frid är lika mycket en Andens frukt som glädje. Att tjäna Jesus är viktigt, och här hade lärjungarna just återvänt efter härliga segrar, men istället för att driva på dem att göra mer så leder Jesus dem till en öde trakt för att vila sig och få vara med Jesus. Det finns ingen plats som är mer vilsam än hos Jesus. Och vi får inte glömma bort: att tjäna Jesus är viktigt, men att lära känna Honom är ännu viktigare.

I Johannesevangeliet 12:17-19 står det:

Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. 18 Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. 19 Men fariseerna sade till varandra: “Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom.”

En annan orsak till att det är ljuvligt att vara hos Jesus är att man känner att allt är möjligt. Och så är det, för i Matteus 19:26 står det: Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Där Jesus gick fram skedde tecken, under och mirakel, och det är ju såklart helt underbart och en del av att Jesus är med.

När man är i Jesu Närhet, Jesu sällskap, så är allt möjligt, och då menar jag det helt bokstavligt. Det finns ingen situation som är hopplös eller omöjlig för Gud att hitta en utväg ur.  Det finns ingen situation som kan få Jesus att handfallen säga: vad ska Jag ta Mig till?

Detta innebär att för den som tror på och tillhör Jesus finns det alltid en framtid och ett hopp. Till och med när en kristen står inför döden, tex martyrdöden, så finns det en framtid och ett hopp. Även då får Jesu lärjungar en seger, en triumf, men av bara nåd, för det sker inte genom deras förträfflighet utan bara av nåd genom tron på Jesus Kristus. Och tron är ingen gärning eller prestation, som vi så lätt gör den till, utan bara den kanal genom vilken vi tar emot Guds nåd. I Guds Rike är allt av nåd.

Men det finns också en stor risk om vi tror att det är Jesus som går fram bara för att tecken och under sker, därför att även Fiendens andliga styrkor kan göra under och tecken. Det visar Faraos trollkarlar i Andra Moseboken och även Jesu Egna Ord i Matteus 7:21-23. Där talar Jesus om tecken och under som utförs till och med orden ”i Jesu Namn”, men det är ändå inte Guds Ande som utför dem.

Hur kan vi då avgöra om det är Jesus från Nasaret som går fram? Först och främst: hur förkunnas Guds Ord? Håller det man säger för en prövning av summan av Guds Ord, eller stöder de sig bara på enstaka bibelverser eller enstaka bibelböcker? Stämmer det med klassisk, sann och beprövad teologi, och jag rekommenderar främst Rosenius? Om inte, se upp. Jesus säger att den sista tiden innan Jesu Återkomst ska utmärkas av falska profeter som framträder i Jesu Namn men som ändå leder människor vilse.

Men vi känner det också i atmosfären, den andliga atmosfären. Om det är Jesus från Nasaret som går fram, då blir det ljuvligt att vara där. Det blir en atmosfär som får oss att känna: jag vill alltid bara vara kvar här! Jag vill bara ha mer av denna atmosfär. Jag önskar att det vore så här för alltid, för Evigt. Det blir en levande, varm och kravlös atmosfär.

Men även andra orsaker finns till att det är ljuvligt i Jesu Närhet. Jag läser Lukasevangeliet 5:1.

En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå Honom för att höra Guds ord, 2 fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte Han Sig ner och undervisade folket från båten.

En annan orsak till att det är så ljuvligt att vara i Jesu Närhet är de ljuvliga Ord som strömmar ur Hans mun. Jesus talar som ingen annan, och ibland är det ju faktiskt ganska så skarpa ord, och detta gäller främst Jesu motståndare. Kom ihåg att Jesus kallade fariséerna för Djävulens barn. Det är ord och inga visor.

Men till Sina barn, Sina lärjungar, till dem som tillhör Honom talar Jesus helt andra Ord. Visst, ibland kan Jesus tillrättavisa oss och det kan svida till och göra lite ont, det har jag själv erfarenhet av, men det är ändå ord fulla av nåd, dvs av sann kärlek också.

Någon har sagt: sanning utan kärlek är brutal, men kärlek utan sanning är sentimental. Om vi talar sanning utan kärlek så krossar det bara, men bygger inte upp. Talar vi kärlek utan sanning blir det inte äkta kärlek, det blir flum-flum, utan bestående värde eller fasthet.

Jesus var, och är, full av Nåd och Sanning, och när Han säger sanningen om oss, så kan det svida till, men det gör oss ändå gott, för det är sagt för vårt eget bästa, för det är ord som befriar. Jesus sa: Ni ska lära känna Sanningen, och Sanningen ska göra Er fria. Jesu Ord befriar och omformar oss.

Men Jesu Ord är också fulla av nåd. Fulla av Jesu innerliga, omsorgsfulla, milda kärlek. I Lukas 4 står det så här efter det att Jesus läst ur Jesaja orden: ”Herrens Ande är över Mig” inför hela synagogan:

Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: “I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun.

De Ord som utgår från Jesu Mun är ljuvliga, underbara att lyssna till. Jesus sa: den som älskar Mig bevarar Mitt Ord. Så är det. Tidigare sa vi i vår kristenhet något som vi borde ta upp igen: Du älskar inte Herren mer än Du älskar Hans Ord. Ett av de starkaste tecknen på att Du älskar Jesus är att Du gärna vill höra Guds Ord. Och detta är ingen tävling, för även det ges oss av nåd, men vårt hjärtas önskan, hunger och strävan bidrar också till att Gud ger oss en kärlek till Honom och Guds Ord som en gåva.

Att lyssna till Jesu Ord är verkligen underbart. Att få sätta sig ner och bara få höra Jesu Ord är en högtid för oss. Tron kommer av predikan och när vi hör Guds Ord så skapas och väcks tron till liv i våra hjärtan.

Och att lyssna till Guds Ord är inget krav från Guds sida, det är ett erbjudande, en möjlighet. Vi borde säga: tack, Gud, att jag får lyssna till Ditt Ord. Jesus sa: den som hör Mitt Ord och tror på Honom som har sänt Mig, han har Evigt liv. Jesu Ord är som honung för vår mun och balsam för vår själ. De påverkar oss och omskapar oss. Vår inre människa påverkas och formas av vad vi hör. Jesu Ord gör våra hjärtan mjuka, milda och fyllda av Guds kärlek och kraft.

Jesu Ord är också fulla av vishet. I Lukas 2:45-47 står det:

När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar.

Salomo hade vishet som han fått av Gud som en gåva för att han bad om det, men den vishet som Jesus har är oöverträffad. Flera gånger i Evangelierna försöker Jesu motståndare att sätta Jesus på plats och ställa Honom inför en situation som inte har någon lösning, men gång på gång kommer Jesus med ett svar som får Hans motståndare att häpna, tystna och gå bort med skam, men som får Jesu lärjungar att le triumferande leenden och glädja sig.

Ett sådant tillfälle gestaltas så bra i filmen ”the Bible”. Jesu motståndare kommer med ett romerskt mynt och frågar om judarna ska betala skatt till kejsaren i Rom eller inte. Petrus ser oroligt på Johannes och viskar: det är en fälla! Jesus är fångad. Om han säger: nej, vi ska inte betala skatt, så kan romarna anklaga Honom för uppvigling. Men om Jesus bara skulle svara: ja, det ska vi, så kan judarna anklaga Honom för att samarbeta med den romerska ockupationsmakten.

Men Jesus blir inte orolig. Han tystnar en kort sekund, och sedan frågar Han vems ansikte som är på myntet. De svarar kejsarens. Jesus tar myntet, kastar det till en romersk soldat och säger: ge då till kejsaren vad som tillhör kejsaren, och ge till Gud vad som tillhör Gud, dvs ge Gud Ditt hjärta och Ditt liv.

Och då kommer höjdpunkten i scenen. Petrus får ett underbart leende på sina läppar och hela hans ansikte lyser upp. Leendet säger: där fick Hans motståndare så att de teg. Petrus ser på Johannes som har samma min: triumf! Men Jesu motståndare tystnar och går iväg med skam.

Sådan vishet visar Jesus prov på även andra gånger när de försöker sätta Honom på prov och snärja Honom, som tex med den kvinna som tagits på bar gärning med äktenskapsbrott. Om Han frikänner henne bryter Han mot Mose lag, om Han godkänner att hon stenas är det slut med allt tal om Jesu kärlek och barmhärtighet. Men Jesus låter än en gång Sina motståndare stå där med skam och säger: den som är utan synd må kasta första stenen på henne. Ett helt ofattbart svar som innehåller en vishet som ingen människa förfogar över. Utan att bryta mot Mose lag så upphäver Han steningen av kvinnan. Ingen talar Ord med sådan vishet som Jesus.

I just ”the Bible” finns flera scener som visar just hur ljuvligt det är i Jesu Närhet. Just efter Jesu Uppståndelse kommer Petrus springande in till de andra lärjungarna, för han har sett den tomma graven och förstår att Jesus har uppstått. Han delar brödet och vinet och visar därmed att han förstått att Kristi kropp och blod har utgivits för oss alla.

Just då träder Jesus in genom dörren och visar Sig för lärjungarna. Jesus har Sin uppståndelsekropp, och en otrolig härlighet vilar över Honom. Tomas tvivlaren tittar upp och hans ansikte fylls av vördnad och häpnad. Petrus vänder sig om, och liksom faller ner till marken inför Jesu härlighet, makt och Majestät. Rummet fylls av frid, kärlek och ljuvlighet. Jesus går fram och lägger Sin Hand på Petrus panna, och han bara smälter som vax.

Tomas säger: nej, detta är inte möjligt. Jesus går fram till Tomas, sätter Sig ner framför honom och ser honom djupt i ögonen. Jesu Ansikte är fyllt av kärlek, mildhet och godhet. Han visar Sin Sårmärkta Hand för Tomas, sträcker ut Sin Hand och smeker Tomas kind i oerhörd ömhet. Jesus säger: tvivla inte, utan tro! Tomas ansikte lyser upp, fylls av kärlek till Sin Mästare, och han säger: it IS you!

The touch of Jesus, Jesu beröring i Jesu Närhet, hade överbevisat Tomas: Jesus var uppstånden och Han var mitt ibland dem.

Jesu Närvaro smälter våra hårda hjärtan som vax. I Jesu Närhet omformas vi, både av Guds Ord och Guds Ande, dvs Jesus närvarande på jorden. I Jesu Närhet fylls vi av Guds välbehag och omskapas till likhet med Kristus, ett litet steg varje dag.

En dag ska vi få vara i Jesu Närhet för Evigt och ännu starkare än idag. Då ska vi, som Paulus skriver, alltid vara hos Herren. Och om det är ljuvligt redan här på jorden, hur ska det då vara i himlen? Min vän, himlen är ett mål som det är väl värt att både kämpa för och ibland lida för, för i Jesu Närhet och i Jesu sår finns läkedom, smörjelse och en ljuvlig, vilsam atmosfär. Amen.