Gäller Guds bud för en pånyttfödd kristen?

Om ni älskar Mig kommer Ni att hålla Mina bud. Johannes 14:15 (Bibel 2000).

När man talar om vilken roll Guds bud har i en kristens liv så använder man ofta, som Luther och Rosenius gjorde, uttrycket Synden och Nåden, Lag och Evangelium. Lagen gavs för att överbevisa människan om synd. Då avser man inte Mose Lag i sin helhet, dvs med de sk renhets- och ceremoniallagarna, utan bara Guds bud, dvs Guds heliga vilja för våra liv. När jag framöver talar om Lagen så menar jag Guds bud, inte de andra delarna av Mose Lag.

Mose Lag tillhör det Gamla Förbundet och det finns en del klara skillnader mellan det Gamla och det Nya Förbundet, men också en del saker som de har gemensamt. Mose Lag, i meningen lagarna om offer, renhet och ceremonier, är helt klart avskaffad i det Nya Förbundet, men inte Guds bud. Vi ska tala lite om vilka skillnaderna mellan dessa båda Förbund egentligen är och vilka de inte är.

Skillnaden mellan det Gamla och den Nya Förbundet är inte att vi lovas slippa svårigheter, lidande och prövningar i det Nya Förbundet. Sådan förkunnelse är populär på många håll i vårt land idag, ja, på många håll runt hela vår jord, och det är ju inte så konstigt, för vem vill inte ha en sådan tillvaro redan här på jorden? Men det finns inga som helst sådana löften i Bibeln, i Guds Ord, som skulle peka på en sådan skillnad mellan Förbunden redan här på jorden.

Om vi ser på apostlarna och den första kyrkan så är det tydligt och klart att det inte finns en sådan skillnad mellan Förbunden. Väldigt många av dem led svårt och dog martyrdöden, så alla fagra löften som kommer med denna förkunnelse kan vi avvisa som icke bibliska. Jesus har aldrig givit några sådana löften.

Inte heller har Gud förändrats en enda millimeter mellan de två Förbunden. Idag hör jag ibland folk säga: sådär var Gud i det Gamla Förbundet, men i det Nya Förbundet är Gud inte sådan. Men så är det inte. I Hebreerbrevet 13:8 står det: Jesus Kristus är densamme igår och idag och i Evighet. Gud har inte förändrats ett enda dugg. Gud är densamme.

Inte heller är skillnaden att Guds bud skulle vara upphävda och inte längre gälla i det Nya Förbundet. Jesus sa själv att Han kommit för att uppfylla Lagen, inte upphäva den.

Nej, en viktig skillnad mellan det Gamla och det Nya Förbundet är att det Gamla var mellan människa och Gud, i form av Abraham och hans efterkommande, det judiska folket. Men det Nya Förbundet är mellan Gud Fadern och Sonen, Jesus Kristus, och det Förbundet får den som tror på Jesus Kristus del av, av bara Nåd genom tro.

En annan skillnad är att i det Nya Förbundet så är vår frälsningsväg inte längre Mose Lag, dvs vi blir inte frälsta genom att hålla Guds bud, inte heller genom alla rituella lagar, utan vi blir frälsta av nåd genom tro på Kristus Jesus. Mose Lag är upphävd i Nya Förbundet, men Guds bud är inte upphävda i det Nya Förbundet.

Jag har ju tidigare nämnt filmen “the Bible” som den film om Jesus som jag älskar allra mest. Där finns en scen som på ett bra sätt visar skillnaden mellan Guds bud och tron på Jesus och hur vi ska förhålla oss till dem. Nn farisé står och undervisar folket i Mose lag. Folket sitter ner och lyssnar. Sen kommer Jesus och går fram med Sina lärjungar i följe. Några barn hoppar upp, ropar ”it’s Jesus”, med hopp och glädje i rösten.

Så bör också vi göra. Vi lyssnar till Mose lag i meningen Guds bud, för de är givna av Gud och de är goda. Men det är bara Jesus som ger oss hopp och som frälser oss. Vi lyssnar till Guds bud för att vi älskar Gud, men det är Namnet Jesus som får oss att skutta upp av glädje, det är när Jesus kommer som våra hjärtans kärlek väcks till liv och hoppet fyller oss.

En del inom vår kristenhet idag påstår att Guds bud inte längre gäller för en pånyttfödd kristen, och det har jag hört flera förkunnare påstå. Men frågan är ju inte vad de säger, utan vad Guds Ord säger.

I Matteus 5:19 står det: den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Jesus säger alltså tydligt och klart att vi inte får lära ut att Guds bud inte längre skulle gälla. Om vi undervisar så blir resultatet en budlös kristendom där man får göra vad som helst, vilket i Uppenbarelseboken kallas för Nikolaiternas gärningar, och Jesus använder starka ord om detta. Jesus säger att Han avskyr eller hatar detta. Det bör få oss att tänka efter. Resultatet av en sådan förkunnelse blir en laglös kristen tro, där allt till slut blir tillåtet.

Vad händer då med oss om vi slutar lyssna till, lära känna och älska även Guds bud? Jesus själv ger svaret i Matteus 24:12: när laglösheten tilltar, kallnar kärleken hos de allra flesta. Innan jag blev frälst trodde jag att Jesus talade om växande kriminalitet, men det Han talar om är att man inte längre vill lyssna till och hålla Guds bud.

När jag växte upp på 80-talet fanns en djup insikt och lyhördhet för Guds bud i vår kristenhet. Guds bud ansågs viktiga. Men även bland mina klasskamrater kunde man höra någon citera ett Guds bud då och då, eller en lärare, och det fanns en grundläggande respekt för dem och de ansågs vara goda, vilket de också är. Det fanns då en utbredd hjälpsamhet, vänlighet och kärlek i vårt land. Vi hade mer tålamod med varandra och mer värme för varandra. Det fanns såklart annat också, men jag minns att det också fanns mycket värme, och grova våldsbrott var ovanliga.

Men idag har vårt samhälle kastat Guds bud på marken, och kärleken kallnar hos de allra flesta. Ord och gärningar blir allt hårdare. Men även inom stora delar av vår kristenhet anser man sig inte längre behöva Guds bud. Man vill inte längre höra talas om Guds bud, synden och Nåden, och synden uppenbaras genom Guds Ord, Guds Ande och bud.

Detta är också helt i enlighet med profetian från Valdres 1968. En äldre Herrens tjänarinna bar fram den till Emanuel Minos, och den har stämt till punkt och pricka hittills. Hon sa att de kristna inte längre skulle vilja lyssna till undervisning om synden och Nåden. Istället skulle det komma en form av lycko-kristendom där man gav löften på ett sätt som Gud aldrig hade avsett. Den förkunnelsen ser och hör jag tydligt och klart är här idag i vår kristenhet. Jag tror att det är viktigt att vi återigen börjar älska Guds bud.

Jesus sa också: om Ni håller Mina bud så blir Ni kvar i Min kärlek. Det finns flera andra exempel som visar att Guds bud inte är upphävda. Guds bud är ett uttryck för Guds Heliga vilja för våra liv och Guds vilja förändras aldrig, eftersom Gud inte förändras. Det finns flera andra bibelställen som säger samma sak: en troende ska hålla Guds bud, de är inte upphävda. Men om de inte är upphävda, vilken roll och uppgift har de då?

Paulus skriver i Romarbrevet 3:20-22a:

Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror.

Lagen, Guds bud, har givits oss för att vi ska kunna överbevisas om synd och få oss att inse att inför en Helig Gud är vi alla syndare. Vi kommer alla till korta inför Guds bud och Guds Heliga vilja för våra liv. Vi kan aldrig klara av dem, så vi har inte fått dem för att visa oss Vägen till frälsning.

Vi har fått dem från Gud för att vi ska inse vårt totala beroende av Jesus Kristus som vår Frälsare. Vi kan aldrig uppfylla Lagen, i betydelsen Guds bud, så därför måste vi ha någon som gör det i vårt ställe.

Men Guds bud har två olika funktioner för den icke pånyttfödde och för den pånyttfödde. Ibland tror jag att det kallas för Lagens första och andra bruk. Lagens första uppgift är att täppa till munnen på dem som inte har Jesus Kristus och visa för dem att de är syndare och faktiskt är under Guds dom. De är på väg att en dag få möta Guds Dom, istället för Guds Nåd.

Det är inte populära ord idag, men de är ändå sanna, för så är det. Det är såklart inte jag som ska döma Dig, men Bibeln säger tydligt och klart att hela världen står under Guds dom, och att en Dag kommer Jesus tillbaka till vår jord, och denna gång som Domare. Och står Du under Guds dom, då finns det bara en utväg: att hitta någon som kan rädda Dig, en Frälsare. Detta är budens uppgift för den icke-troende, att visa Dig att Du behöver en Frälsare, få Dig ner på knä. Det kallas ibland, tror jag, för Lagens första bruk, dvs det första sätt som den ska användas på.

Men buden har en uppgift även för den pånyttfödde, för idag säger en del att en pånyttfödd kristen inte alls ska kallas för syndare, men det är Guds buds andra funktion; att visa för Dig att Du ännu inte är fullkomlig. När man lyssnar till Guds bud så ser även en pånyttfödd kristen: ja, i mig själv är jag ännu en syndare. Jag kan ännu inte hålla Guds bud, och förr eller senare så inser vi att så kommer det att vara hela livet: jag kommer aldrig att komma till en punkt där jag kan hålla Guds bud.

Därmed ödmjukas även den pånyttfödde och säger: jag behöver Dig ännu, Jesus! Jag kan inte hålla Dina bud, för i mig själv är jag en syndare. Ju mer vi inser vårt behov av Jesus, desto mer kommer vi att älska Honom och hålla oss nära Honom, och om något är bra för oss så är det just det: att inse att vi är helt beroende av Jesus för vår frälsning. Att hålla sig nära Jesus.

Men den pånyttfödde är en benådad syndare, så buden får honom inte fördömd, utan visar honom bara tillrätta och bevarar honom ödmjuk och helt beroende av sin Frälsare Jesus Kristus. Buden visar oss på rätt väg för vårt liv, för Guds bud är goda. Buden visar oss tillbaka till korsets fot, till Jesu Fötter. Inte för att fördöma oss, utan för att visa oss till rätta och bevara oss små, ödmjuka och helt beroende av Jesus.

Det är bra att vi älskar Gud. Det är bra att vi vill hålla Guds bud och leva efter Guds vilja. En pånyttfödd kristen har en vilja och en önskan att hålla Guds bud, för att han älskar Jesus och vill göra Guds vilja, och Guds bud är ett uttryck för Guds vilja för våra liv. Att älska Gud och vilja hålla och leva efter Guds bud är en självklar del av en kristens liv. Allt sådant är gott, och varken Gud eller Guds bud är emot det.

Men det kan aldrig frälsa mig. Om min frälsning skulle hänga på min kärlek till Gud, då är det helt kört för mig. Om min frälsning skulle hänga på att jag håller Guds bud, då är det också kört för mig. Om min frälsning hänger på min rättfärdighet, då är det också helt kört för mig.

Jag kan inte bygga på något alls hos mig själv. Jag kan inte bygga på min kärlek till Gud, för även om jag älskar Jesus så älskar jag inte Honom på det sätt som Guds bud begär: av hela mitt hjärta, hela min själ, hela min kraft. Ingen av oss kan älska Gud på det sättet, därför kan vi inte bygga på det. Ingen av oss kan heller hålla Guds bud, därför kan vi inte bygga på det heller.

Vi kan bara bygga på Jesus Kristus, och på Jesus Kristus allena. Jag kan bara bygga på vad Han gjorde för mig på Golgata kors. Ingen annan grund håller att bygga på. Jag måste bygga på det faktum att det ÄR fullbordat. Jag varken kan eller behöver hålla alla Guds bud, utan bara tro på Jesus Kristus. Det är fullbordat. Jesus har uppfyllt Lagen och hållit alla Guds bud i mitt ställe, så jag är fri från Lagens krav och anspråk på mig. Min väg till frälsning är inte att hålla buden, utan av nåd genom tron på Jesus Kristus. Men Guds bud är ändå inte upphävda.

Men, säger Du, om Guds bud inte är min frälsningsväg och inte heller är upphävda, vilken roll har de då i en pånyttfödd kristens liv? Om det är fullbordat, vad ska jag då med buden till? Budens uppgift är att vara Ditt rättesnöre för Ditt liv. De ska visa Dig hur Du ska leva. De ska bevara Dig ödmjuk och hålla Dig vid Jesu Fötter. Detta innebär att Du ska ha en vilja att följa dem och leva efter dem, men de avgör inte Din ställning inför Gud eller Din frälsning. Så när Du har gjort något som inte var rätt enligt Guds bud, då varken kan de eller vill de fördöma Dig, utan bara tillrättavisa Dig. De ska hjälpa Dig att vandra i Anden. När Du bryter mot buden så vandrar Du inte i Anden och behöver vända om.

Men Din väg då är inte att säga till Gud: jag syndade, men jag ska aldrig göra om det, och sedan försöka skärpa till Dig. Då är Du återigen under Lagen. Du försöker bli frälst genom att hålla Guds bud och ge Gud löften, istället för att leva på Guds löften till Dig och det faktum, den sanning, att Jesus redan har uppfyllt Lagen, hållit alla Guds bud. Du ska inte ramla in i fällan i att låta Guds bud återigen bli Din frälsningsväg, utan bara lyssna till dem och låta dem visa Dig till rätta. Men det är inte buden som avgör om Du är ett Guds barn, om Du har en rättfärdighet som består inför Gud, det avgörs av Din relation till och tro på Jesus Kristus.

Och när buden visar Dig till rätta så visar de Dig tillbaka till Kristus. Inte som fördömd, utan de visar Dig tillbaka till korset och Jesu Fötter som en benådad syndare. Du lyssnar till Guds bud för att Gud ska kunna visa Dig hur Du ska handla, hur Du ska leva, hur Du ska tänka och tala, men Du lyssnar inte till Guds bud för att avgöra om Du är ett Guds barn. Du lyssnar inte till Guds bud för att avgöra om Du är frälst. Din ställning som Guds barn avgörs bara av vad Jesus Kristus gjort för Dig och mig på Golgata. Din frälsning avgörs bara av Din relation till och tro på Jesus Kristus.

Om Du däremot inte har någon inre önskan alls att leva efter Guds bud och höra Guds Ord så beror det sannolikt på att Du inte är född på nytt och döpt i Guds Ande. Det kanske kan finnas en annan förklaring, men om Du inte alls bryr Dig om att vilja hålla Guds bud och leva efter Guds vilja, då är det nog något som är fel. Men om Du inom Dig har striden mellan köttet och Anden, dvs en del av Dig vill leva som Gud lär och den andra delen kämpar emot, då är det ett tecken på att Du är ett Guds barn.

Detta beskriver Paulus i Romarbrevet 7:14-25. Han visar hur han så gärna vill göra det goda, vilket är uttryckt i Lagen, i Guds bud. Paulus säger att Lagen är god. Det är inget fel på Guds bud, det är fel i mig. Men Paulus inre önskan att göra det goda visar att Guds Ande verkar i honom, men han visar att han inser att han inte kan hålla Guds bud. Då utbrister han: jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp? Dvs; jag klarar inte detta i mig själv, hur ska jag klara mig? Denna kamp är också alla stora gudsmäns erfarenhet.

Men då kommer Evangelium i nästa vers: Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre. Jesus har fullgjort Lagen, hållit Guds bud åt mig, så jag varken kan eller förväntas göra det. Jag kan aldrig bli frälst genom att hålla Guds bud.

Hur ska jag då använda Guds bud som en pånyttfödd kristen? De ska jag anpassa mitt liv efter, därför att de är ett uttryck för Guds vilja för våra liv, och vi vill ju göra Guds vilja, och därför ska jag lyssna till vad de säger. Men när jag på kvällen träder fram inför Gud och ska pröva om jag är ett Guds barn, då ska jag inte se på buden, då gäller bara vad Jesus Kristus gjort för mig på Golgata. Jag ska lyssna till buden för att visa mig till rätta, men inte för att avgöra om jag är ett Guds barn. Buden får inte komma in i samvetet, för samvetet är den plats där Kristus bor, och där gör Han rent. Jesus Kristus ger oss av nåd ett rent samvete när vi ber Honom om det, dvs ber om Nåd, och inför Gud Fadern har vi av nåd fått en fullkomlig rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus.

Men Guds bud är inte heller till för att jag ska ha kvar min frälsning, för då hamnar jag återigen under träldomsoket. Varför ska jag då lyssna till Guds bud? Därför att jag har fått bli född på nytt och brinner av längtan efter att få göra Guds vilja, och Guds bud hjälper mig att se och förstå Guds vilja för mitt liv.

Men, frågar Du, om buden inte avgör min ställning som Guds barn, varför ska jag då hålla dem eller ens lyssna till dem? Jesus ger själv svaret. I Johannesevangeliet 14 säger Jesus på två ställen ungefär så här: om Ni älskar Mig, så kommer Ni att hålla Mina bud.

Om vi är födda på nytt, är Guds barn och har Guds Ande, så kommer vi att älska Gud och denna kärlek till Gud kommer att visa sig i en inre önskan och vilja att leva efter Guds bud. Vi vill leva efter Guds bud för att vi älskar Honom. I Johannesbrevet står det: detta är kärleken till Gud, att vi håller Hans bud. Och sedan fortsätter det: och Hans bud är inte tunga.

Av kärlek och tacksamhet till Gud för vad Han har gjort för mig i Kristus så vill jag hålla Guds bud. Och när kärleken till Gud är min drivkraft till att hålla Guds bud, så är inte längre buden en tung börda, tvärtom, jag älskar Guds bud och de är en glädje för mitt hjärta. Guds bud blir en lust och en glädje för mig.

Vi håller Guds bud av kärlek och tacksamhet till Gud och Jesus. Vi har vår glädje i Guds bud och Ord.

Vi håller inte Guds bud för att bli frälsta och förlåtna, utan vi gör det av glädje, tacksamhet och kärlek till Honom för att vi är frälsta och förlåtna. Av kärlek till Honom som gjorde allt för oss, till Honom som betalade ett sådant pris för oss att bli frälsta och som visat oss en sådan kärlek. Vi håller inte Guds bud för att bli förlåtna, utan av kärlek och tacksamhet för att vi är förlåtna. Därför vill vi hålla Guds bud. Och därför bör vi också lära oss dem, vilket Jesus också säger i Matteus 28 att vi ska lära Jesu lärjungar att hålla allt vad Jesus har befallt, dvs hålla fast vid Jesu Ord bud. Buden är också bra för att ge oss ledning hur vi ska handla och visa oss Guds vilja.

Men, säger någon, jag har Guds Ande. Jag behöver inte lära mig Guds bud för Guds Ande kan leda mig.

Det skulle jag vilja påstå både är en felaktig och även en farlig inställning. Jesus var fylld av Guds Ande när Han gick ut i öknen för att sättas på prov av Satan, men när Jesus blev trött och hungrig, då kom Frestaren och började viska i Jesu öra. Och kunde Frestaren viska i Jesu öra för att försöka få Honom på fall, så kan Du lita på att han kommer att försöka med oss också. Men hur avslöjar och avvisar Jesus honom? Genom Guds Ord och Guds bud. Du skall icke, svarar Jesus. Det bör lära oss en del saker.

Om Jesus kunde bli frestad och höra Frestaren viska, så är även Du utsatt för hans viskningar, och om Du inte tror det eller hör det så beror det på andlig sömn, ljumhet, blindhet eller högmod, eller på något annat, men Du är i alla fall inte fullt på det klara med att så är det. Du är inte en helt vaken kristen om Du inte känner igen att Frestaren också är där i Ditt tankeliv och försöker få Dig på fel väg, för det gör han i alla människors liv. Hos de som inte fötts på nytt behöver han inte jobba så hårt, men han viskar till alla, så även till Jesus och apostlarna. Och om Jesus använde buden för att både avslöja och avvisa Frestaren, så bör vi göra på samma sätt.

Vi får komma ihåg att Guds Ande inte är den enda röst som viskar till oss. Oavsett hur smord av Guds Ande Du anser Dig vara så är Du inte mer smord än Jesus, och Jesus hörde Frestaren viska till Honom vid fler tillfällen än bara i öknen, vi vet minst ett till från Evangelierna när Petrus försökte förmå Honom att undvika korset och Golgata. Frestaren viskar till oss alla, vem Du än är.

Dessutom har vi alla ett kött, en gammal natur, och den vill också sticka upp både nu och då. Guds Ande är inte den enda röst som påverkar oss och Guds bud visar då Vägen, för Guds Ande skulle inte leda oss att göra något som ett Guds bud förbjuder. Guds Ande är en suverän Hjälpare men Han är i linje med Guds Ord.

Det är därför bra för oss att kunna både Guds Ord och Guds bud. För när Frestaren kommer och vill få oss att göra något som inte är Guds vilja så kommer han ofta förklädd till en Ljusets ängel. Han kommer ofta och påstår sig vara Herren Jesus. Bara för att en andlig röst säger: så säger Herren, så innebär inte det att det verkligen är Herren. Många falska profeter har gått ut i världen säger Jesus i check.

Hur ska vi då pröva den röst som talar, antingen som en hörbar röst eller i vårt tankeliv? Jesus säger i Johannes 10:27 att: Mina får lyssnar till Min Röst, och Jag känner dem och de följer Mig. Att känna igen Jesu Röst sker på många sätt, men en sak som är grundläggande är att Du känner Guds Ord och Guds bud. Då kan Du svara, när Frestaren vill förmå Dig att göra något som inte är Guds vilja: Du skall icke. Så tystade Jesus Frestaren, och så tror jag att vi avslöjar och tystar honom.

Som en Jesu lärjunge älskar jag Jesus, men det är inte min kärlek till Jesus som frälser mig, det är den kärlek Jesus visat mig på Golgata kors och att jag genom tron tar emot den frälsning, nåd och förlåtelse och litar på den som frälser mig. Som en Jesu lärjunge älskar jag både Guds Ord och Guds bud, när jag hör dem fylls mitt hjärta med glädje. Jag vill hålla dem, eftersom jag älskar Gud, men det är inte det som frälser mig, det är Guds Nåd i Jesus Kristus som frälser mig.

Guds bud gäller för mig som pånyttfödd kristen, men det är inte min väg till frälsning, däremot en glädje för mitt hjärta och vägledning för mig om vad som är rätt och fel, gott och ont i Guds Ögon. Jag ska lyssna till dem, känna till dem och älska dem.

Men det är inte på det jag bygger min frälsning. Det enda jag kan bygga på för min frälsning är tron och tilliten till vad Gud har gjort för oss alla i Jesus Kristus genom Sitt liv, död och uppståndelse. Amen.