Vad är det som är så speciellt med Jesus?

I Johannesevangeliet 1:14 står det: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
Det är något speciellt med Jesus. Jesus är så fundamentalt, radikalt annorlunda än alla människor Du får möta och lära känna. Det är därför en människa som fått möta Jesus och lära känna Honom, sådan Han Är, börjar tänka på och tala om Honom väldigt ofta. Det kan skifta lite från person till person, beroende tex på kallelse, och från tid till tid, men det är något med Jesus som fångar våra hjärtan och får oss att tala om och tänka på Honom, som när man är förälskad. Det är något med Jesus som sätter ens hjärta i brand, som får ens hjärtas kärlek att väckas till liv.

Jag blir hänförd av många, för att inte säga alla, sidor av Jesu Person. Jag älskar att tänka på Jesus och på vem och hurdan Han Är. Hans person och karaktär upphör aldrig att förundra och fascinera mig och får mig att dras till Honom. Jag kommer att tala fritt från hjärtat men tror inte att något kommer att stå i strid med Guds Ord, och om det skulle göra det får Ni rätta mig.

När man ska tala om Jesu Person och vad i den som väcker ens kärlek och beundran så är det svårt att veta var man ska börja. Jesu Person är helt enkelt så remarkabel och så väsensskild från alla människor. Jag har fått möta och lära känna många fina människor, men när man jämför dem med Jesus står de sig slätt.

När man älskar någon så tycker man om att tänka på den personen, och det gäller både djup och nära vänskap, familj, men främst i äktenskapet. Man behöver inte befallas att tänka på sitt hjärtas kärlek, utan man bara gör det. Man längtar efter att få vara med den andre, i den andres närhet och att få lära känna den andre.

Så är det även med Jesus. Man vill vara med Honom för att det är ljuvligt, och man tänker på Honom för att man älskar Honom. Och när man tänker på Jesu Person, på Hans egenskaper, så fylls man av beundran, vördnad och fascination.

En av de främsta sakerna man känner är en djup, djup vördnad. När Jesus Kristus går fram, Herren Gud, så fylls man av vördnad, för man känner Jesu Majestät. När Jesus går fram släpar Hans mantel bakom Honom, en Konungs Mantel, och på Jesu tid på jorden så räckte det med att man rörde vid Hans Mantel för att bli fri från sjukdomar och onda andar, så mäktig är kraften i och hos Jesus Kristus. Man känner att här är det inte vem som helst som kommer gående, utan här är det Herren Gud som går fram, en Konung vars kraft, makt och styrka ingen kan mäta sig med.

Men även om Jesu makt och styrka går långt utöver någon människa, så använder Han inte den för att dominera, kontrollera eller betvinga, i alla fall inte så långt det går, in i det längsta.

Ja, på Den Dagen, dvs vid Jesu Återkomst, då måste Jesus böja knäna på sina motståndare med sin makt och kraft, och även förinta Sina motståndare, det säger Guds Ord tydligt och klart. Men tills Den Dagen vill Jesus böja människors knän och hjärtan genom Sin Nåd.

Och det är just i Hans Nåd som Jesu makt främst ligger. Det är Guds godhet och Nåd som Jesus använder för att beveka människor att komma till Honom och ta emot frälsning och Evigt liv. Det är egentligen oerhört märkligt att Gud ska behöva locka, beveka och dra människor att ta emot ett sådant otroligt generöst erbjudande från Guds sida, ett erbjudande om förlåtelse, nåd och Evigt liv.

Jesu Konungslighet ligger också i Hans helighet och Hans härlighet, Jesu utstrålning. Ibland inom dagens kristenhet strävar man efter att ha utstrålning, man talar om karisma, men jag känner att det är helt fel väg att gå.

Det står om Moses att strålglansen från hans ansikte när han hade varit med Herren på Sinai berg var så stark att han fick dölja sitt ansikte så att folket skulle kunna se på honom. All sann andlig utstrålning grundar sig på att man dött bort från sig själv, inte sysslar med sig själv, utan att man ser på och sysslar med Jesus Kristus.

Strålglansen från Jesu Ansikte är så stark att solen ser blek ut i jämförelse, och den glansen kommer en dag att förinta Antikrist, hans rike och anhängare. Denna strålglans får människan att vika ner sin blick. En dag ska vi få se Jesus Ansikte mot ansikte, och då tror att Jesu Härlighet bara kommer att väcka vår hänfördhet, fascination och beundran.

Men trots att Jesus har sådan oerhörd makt och kraft är Han oerhört, oerhört ödmjuk. Det fascinerar mig också. Det väcker min kärlek och respekt. Jag önskar och vill vara en ödmjuk person, och det är ju en skola där vi aldrig blir klara och alltid har en lång väg att vandra. Men Jesu Ödmjukhet upphör aldrig att fascinera mig och får mig också stum av beundran. Så oerhört olik Jesus Kristus är, den ende sanne Konungen, är mot denna världens och tidsålderns mäktiga män, som Putin, Trump och andra, så oerhört ödmjuk, saktmodig, mild och god.

I inledningsorden läste vi att Jesus var full av Nåd och Sanning. Ordet sanning står inte högt i kurs idag, vare sig i ute i samhället eller i delar av Jesu Kristi kyrka, men det är också ett drag hos Jesus och jag älskar det också. Jesus både talar sanning, är full av sanning och är sanningen. Det innebär tex att Jesus är sann, Han är äkta. Han förställer Sig inte, spelar inte en roll, utan Han Är den Han Är, vilket också är ett av Guds Namn, både från Andra Moseboken och Johannesevangeliet. Han står stadigt, är en Klippa och är också en stötesten. De som inte älskar Sanningen står inte ut med att höra på Jesu Ord och vill inte vara i Jesu Närhet. Så var det på Jesu tid med tex fariséerna, och så är det även idag. Bara de som älskar sanningen och vill ha den, även när den är obekväm eller gör lite ont, för det gör sanningen ibland, bara de kommer till Jesus och stannar kvar hos Honom. Jesus är full av Nåd och Sanning.

Men det går inte tala om Jesus Kristus utan att tala om Hans kärlek. Paulus talar i Efesierbrevet 3:19 att han ber att de ska förstå bredden och längden och höjden och djupet och så lära känna Jesu Kristi kärlek. Det är en kärlek som aldrig går att fullt ut förstå eller lära känna här på jorden, men det är den sida av Jesu Person som mest av allt väcker min fascination och mitt hjärtas kärlek till Honom. Jesu Majestät, Ödmjukhet och Tålamod drar mig till Honom, men Jesu kompromisslösa, villkorslösa, självuppoffrande, utgivande kärlek är ändå det som mest av allt drar mig till Honom.

Ingenstans visar sig den kärleken tydligare än på korset, när Jesus av en ofattbar, villkorslös och självuppoffrande kärlek tar på Sig all min synd, skam och skuld och bär den i Sin kropp på Golgata kors. Där lider Han, plågas och uthärdar Han straffet för mina, och alla andra människors, synder.

Och Jesus tömmer bägaren, till sista droppen. Jag tolkar det som att Jesus inte håller något tillbaka. Han ger Sig själv helt och hållet, tömmer ut allt av Sin outgrundliga kärlek och därmed utplånar Han allt och bär det i Sin kropp. Och anledningen till att Han inte håller något tillbaka, att Jesus säger: Fader, Jag tar emot den bägare, fylld av orenhet, synd och dom över synden, och tömmer den till botten, för Jag älskar människorna, Jag älskar Min mest dyrbara skapelse: människan. För Mig är människan, varje själ, som en dyrbar juvel, som en ädelsten. För Jesus är människan, varje enskild människa, så dyrbar och värdefull att Han frivilligt ger Sitt liv för oss, och Jesu kärlek är så villkorslös och beslutsam, den är så stark att Han är beredd att uthärda allt, bära allt, all smärta, allt lidande, för att rädda Dig och mig för Evigheten. Det är sann kärlek.

Det talas mycket om kärlek i vårt samhälle idag, men jag känner inom mig: nej, detta är inte sann kärlek. Detta är utsvävningar, passion och hjärtats begär, men det är inte ren, sann, osjälvisk, utgivande och äkta kärlek. Det är inte en kärlek som består provet i både vått och torrt, utan den klarar bara goda tider och medgång, och då är det inte sann kärlek, för den saknar tålamod och förmåga att bära och uthärda lidande och smärta.

Det är Jesu Kristi kors som visar människan hurdan Guds kärlek till människan är och hurdan sann, äkta kärlek är i alla relationer. Det finns ingen annan äkta kärlek att finna, och all kärlek som inte påminner mig om Kristi kors vill jag inte kalla för kärlek.

Jesus vill visa Dig hur mycket, mycket, mycket Han älskar Dig.

När jag fått möta Jesus 2006 och sen hamnade i en mycket jobbig period så suckade mamma till Herren och sa: hur kan jag hjälpa Konrad nu? Vad kan jag säga till Konrad? Och Herren sa: säg till Konrad hur mycket, mycket, mycket Jag älskar honom. Det är Ord som får mina ögon att tåras ännu idag.

Och precis lika mycket älskar Jesus Dig. Han gör inte skillnad på person. Jesus älskar alla lika mycket, och gav Sitt liv för alla människor och betalade priset fullt ut för alla. Det enda som krävs är att Du säger: Jesus, jag vill ta emot Dig och det Du gjorde för mig och tro på Dig.

En annan sida av Jesu Kristi person är Jesu medkänsla, Jesu Barmhärtighet. Det är såklart en följd av Jesu kärlek, men den förtjänar ändå några egna ord.

I Bibeln berättas det om hur läkande, befriande och helande det är för människan att vara i Jesu Närhet, för både kropp, själ och ande. Jesu beröring är lika ljuvlig som Jesu Person och full av medkänsla, av förståelse och medlidande.

Jag har själv fått en sådan ljuvlig beröring av Jesus vid några tillfällen, och en sådan gång var i Sankta Klara kyrka vintern 2006. Ofta är Jesus som närmast när vi själva är som svagast, mest slagna och illa medfarna. En av Jesu mest utmärkande drag är Hans barmhärtighet, medkänsla, förmåga att leva Sig in i vår smärta, kamp och tårar. Jesus har långt större problem med vår styrka än vår svaghet, och därför oroas jag personligen över hur så många i dagens karismatiska kristenhet strävar efter styrka, kraft, auktoritet och storslagna manifestationer. Det är inte det som främst drar Jesus Kristus till oss, inte det som främst drar oss till Honom.

Nej, Jesu barmhärtighet gör att Han trivs mycket bättre bland de slagna, svaga och utsatta. Paulus ville inte skryta med något annat än Kristi kors, och med sin svaghet.

Vintern 2006 fick jag en sådan mild, ljuvlig beröring av Jesus vid ett själavårdssamtal i Klara kyrka, full av medkänsla. Allt brast för mig, tårarna bara rann, och den fd starke, framgångsrike reservofficeren under många, många år vid fallskärmsjägarna fick böja knä. Den själsliga, mentala och andliga anspänningen som jag kämpade med i flera månaders tid blev mig övermäktig, och allt brast för mig.

Jag minns det som igår. Tårarna bara rann, och jag kände mig helt hjälplös. Själavårdaren, som var mycket lyhörd för Guds Ande, förstod direkt vad som skedde, bara slöt sina ögon och bad. Herren talade till mig genom honom och sa: var inte rädd. Du ska få se att Du är gudfruktig.

Det kändes som att Herren var närmare än någonsin förr. Jag kände hur Jesus stod på min högra sida och rörde med Sin Hand vid ett sår på min högra sida. Och Jesus är så känslig, så känslig, så lyhörd och inkännande. Han kör aldrig över någon, utan lyssnar och känner in med en osviklig vishet och ett Hjärta fullt av medkänsla, inkännande, lyhörd kärlek.

Jesus rörde vid ett själsligt sår på min högra sida, och det var som om Jesu hela Väsen och Hjärta sa: Konrad, Jag vet att detta gör ont, men Jag ska hela Dig och befria Dig. Jesu beröring och Närhet är som balsam på våra sår. Ingen kan säga Ditt namn som Jesus, men ingen kan heller beröra Dig som Jesus.

Det står i Jesaja 53 att Jesus var en smärtornas man, väl förtrogen med lidande. När Jesus rör vid det som gör ont hos oss, det som skadat och sårat oss under vår livsvandring, då är det fullt av medkänsla. Det är en beröring som säger: Jag vet. Jag känner Dig. Jag känner Din börda, Dina tårar, Din smärta och kamp.

Och Jesus kan säga så eftersom Han själv har lidit. Han blev människa och bar alla våra bördor, och därför känner Han dem, kan sätta Sitt Finger på dem och även befria oss och läka våra sår. Bara den som själv har lidit kan lära sig vad medlidande är, att leva sig in i en annan människas smärta och kamp.

Detta gör också att jag oroas av hur man inom den karismatiska delen av kristenheten idag på så många håll strävar efter att till nästan varje pris undvika eget lidande, svaghet och sjukdom, sådant som gör oss mer ödmjuka, formbara och visar oss hur svaga och hjälplösa vi är i oss själva, och som, genom lidande, lär oss medlidande. Lidande är inget självändamål, men får heller inte vara något vi flyr ifrån och undviker till varje pris.

Men Jesus vet vad både lidande jag medlidande är, och det gör att Jesus kan leva sig in i vårt lidande och också bär det, och en dag ska Jesus befria och läka oss totalt. Det står i Uppenbarelseboken att Herren Gud ska torka alla tårar från våra ögon och att där inte ska finnas någon sorg, smärta eller plåga, utan bara Jesus, Herren Gud, och Jesu ljuvliga Närvaro.

Vilken plats det måste vara. Här kan vi bara ana den ibland när Jesus kommer nära med Sin Helige Ande, och då blir det en ljuvlig atmosfär. Men här varar det bara ett ögonblick, och sedan avtar det igen. Men i himlen, i Guds Rike, då ska vi vara i Jesu Närhet hela tiden. Då ska vi alltid vara hos Herren skriver aposteln Paulus. Och de orden skänker oss tröst och hopp. En dag ska vi till fullo få känna och njuta av Jesu Närvaro, i Guds Rikes ljuvliga, vilsamma och prestationslösa atmosfär. Amen.