Jesus Kristus är uppstånden

Jag läser Lukasevangeliet 24:13-35

Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: “Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: “Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: “Vad då?” De svarade: “Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa.

21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: “Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: “Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

32 Och de sade till varandra: “Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: “Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

36 Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: “Frid vare med er.” 37 Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. 38 Men han sade till dem: “Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” 40 När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. 41 Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: “Har ni något att äta här?” 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk, 43 som han tog och åt inför deras ögon.

44 Och han sade till dem: “Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: “Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta. 49 Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.”

För två tusen år sedan vandrade en man omkring på vår jord som hette Jesus. Han föddes i Betlehem och växte upp i en obetydlig by i norra delarna av dagens Israel som heter Nasaret. Han var son till en snickare och levde de första trettio åren av sitt liv i ödmjukhet, tystnad och enkelhet.

När han var ca trettio år trädde han fram och började förkunna Guds Rike i Ord och handling. Jesus blev snabbt känd genom Sin oerhörda vishet och mäktiga kraftgärningar och fick också många namn. En del kallade honom Jesus från Nasaret, andra för profeten från Nasaret.

Själv kallade Sig Jesus oftast för Människosonen, men Han sa sig också själv vid flera tillfällen vara Messias, Guds Son. Jesus sa Sig vara Gud som kommit till jorden för att befria människan från det som plågade och band henne. Synden. Döden. Den Onde.

Vid ca trettiotre års ålder, ungefär år 30 efter Kristus i vår tideräkning, blev Jesus arresterad och dömdes till döden efter en mycket summarisk rättegång. Jesus fördes ut och korsfästes på Golgata och begravdes. Så långt är de allra flesta historiker överens.

De allra flesta är överens: stenen är bortrullad och graven är tom. Jesu lärjungar säger att det beror på att Jesus lever, att Han har uppstått från de döda.

Men trots allt det underbara Jesus gjorde och sa, så är det allra märkligaste med denne man vad som Jesu lärjungar påstår ska ha skett efteråt. Även här är de flesta överens om en sak: tre dagar efter Jesu död och begravning så är graven tom. Den stora stenen är bortrullad och graven är tom. Den stora frågan är varför.

Jesu lärjungar, som har författat Nya Testamentet, påstår att Jesus hade uppstått. De påstår att de såg Honom, hörde Honom tala, ja, till och med såg Honom äta fisk och en av dem, Tomas, sägs fått röra vid Jesu Sår. Det är ju helt oerhörda påståenden om vi tänker efter. Jesu lärjungar var helt övertygade att Jesus levde, att Jesus hade uppstått.

Att Jesus Kristus har uppstått påstår de som följde Jesus under Hans jordeliv vara ett historiskt faktum. De hade erfarit det. De hade med egna ögon sett Honom arresteras och en del av dem sett Honom dö på korset, så de visste att Jesus var både död och begraven. De väntade sig inte någon Uppståndelse utan höll sig gömda av rädsla att själv få gå samma väg. De var slagna och besegrade.

Men sedan händer något. De får med egna ögon se Jesus vara levande och de blir helt plötsligt modiga som lejon och går frimodigt ut på gator och torg och förkunnar budskapet att Jesus lever och tagit på Sig hela mänsklighetens synd och skuld inför Gud. De gör detta trots att de hotas med både fängelse och döden och trots att flera av dem får betala för detta budskap med sina liv. Lärjungarna var helt överbevisade om att Jesus inte längre var död, Han var levande, för de hade själva sett och hört det, ja, till och med rört vid Honom. Det enkla budskapet: Jesus lever! Jesus Kristus är uppstånden! Det enkla budskapet, som de fått visshet om, fyllde dem med glädje genom Den Helige Ande och drev dem att berätta det för andra. Att Jesus har uppstått är en av hörnstenarna i kristen tro.

Detta skedde för två tusen år sedan, och sedan dess har många människor fått göra samma erfarenhet. Man har fått möta Jesus, Den Uppståndne, och fyllts i sina hjärtan med en inre visshet om att det är sant: Jesus lever. Jesus har uppstått. Många har fått höra Honom tala. Andra har också fått se Honom, däribland jag själv. Jag har själv fått erfara att detta är sant, vilket jag talar mer om senare. Det är inte bara Bibeln som säger det, jag vet också själv att det är så.

Att det är ett historiskt faktum, dvs något som verkligen, på fullaste allvar, har skett en gång för två tusen år sedan, det är en helt avgörande sak för kristen tro. Om det inte skulle vara så att Jesus hade uppstått, då är kristen tro helt tom. Kristen tro är helt meningslös om det inte skulle vara så.

Aposteln Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 15:14-21:

Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

Aposteln Paulus konstaterar faktum: om det inte är sant att Jesus Kristus har uppstått från de döda så är det verkligen synd om oss kristna. Då är vi beklagansvärda, dvs då är vi sorgliga människor, för då är vår tro och vårt hopp helt meningslösa. Men nu har Kristus uppstått från de döda, skriver Paulus. Paulus hade själv sett Honom så han visste att detta var sant.

Att det är viktigt att Jesus verkligen har uppstått visar sig också i texten som vi läste i början. Jesus själv verkar tycka att det var väldigt viktigt att helt öppna Sina lärjungars ögon och öron för att Han levde. Han visar Sig vid flera tillfällen för dem, och vid detta tillfälle låter Han dem se hur Han äter en bit fisk. Jag tror att Jesus verkligen ville visa att det var sant.

Orden ”Jesus lever” är ord som kan fylla en människa med ett underbart hopp, en känsla av att barriären är bruten, och då tänker jag främst på dödens barriär. Om man känner Jesus och tror på Honom, då är det ord som fyller Dig med en närmast obeskrivlig glädje.

Och med hopp. Man kan jämföra med en kvinna som vinkat farväl och sett sin man stiga ombord på Titanic. Hon får höra att fartyget förlist och hennes hjärta fylls av sorg. Men efter några dagar kommer ett telegram. Din man hittades bland vågorna och lever. Hennes hjärta fylls av glädje, hopp och nytt liv.

Så är det också för den som fått möta Jesus och bli född på nytt. Orden ”Jesus lever” fyller Dig med glädje, tro, hopp och liv om Du tror på budskapet. Det fyller Dig också med en känsla av seger, av triumf. Du får en visshet om att Jesus besegrat alla fiender, Den Onde och synden, men också döden och domen över Dig. Livet har segrat över döden. Evigt liv. Om Du däremot inte tror så är det neutrala, meningslösa ord.

Men det är en ödmjuk seger, för det är inte jag som har vunnit den. Jag har fått ta del av Guds seger bara av Nåd, som en gåva som räckts mig och som jag tagit emot. Den kristne har sin stolthet inte i sig själv, utan i Herren, som det står skrivet.

Första gången som jag själv fick uppleva glädjen och sanningen i dessa ord var på Stiftelsen Berget i oktober 2005. Jag hade haft ett själavårdssamtal med en präst och han hade, med hjälp av Guds Ande, öppnat mina ögon för hur mycket jag hade att tacka Gud för i mitt liv.

Jag la mig ner i min säng och började tacka Gud, och till sist insåg jag att jag hade fått allt man kunde önska sig från Gud, men jag hade en önskan ouppfylld: ett hjärta som brann av kärlek till Gud och människor. Efter en stunds bön ledde Guds Ande mig fram till Jesus, och jag bara lutade mitt huvud mot Jesu bröstkorg, och det sa bara swosh från himlen, och Guds Ande utgöts över mig.

Och mina läppar började bara forma orden: Jesus lever! Jag inte bara trodde att Jesus levde, jag VISSTE det. Varje cell i min kropp ropade: Jesus lever! Jag fick som en inre syn där jag såg graven framför mig, med stenen bortrullad från dess öppning. Graven var tom, Jesus hade uppstått.

Vad är då innebörden i Jesu död och uppståndelse? Jesu död innebar att Han tog på Sig alla våra synder, oavsett vilken den är, och betalde hela priset för dem. Dvs Jesus upphävde den dom från en Gud som är rättvis och helig och som måste komma över all synd, orenhet och orätt. Men Jesus tog allt det på Sig, så den som tror på Honom är förlåten, frikänd. Inte perfekt i sig själv, men Jesus har sagt: Du tillhör nu Mig. Därför är Du ren och helig i Mig.

Och att Jesus uppstod gjorde Han för vår rättfärdiggörelses skull. Det står i Romarbrevet 4:25:

Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

I och med att Jesus uppstod blir de som tror på Kristus förklarade rättfärdiga. De får tillgodoräkna sig det som Jesus gjorde genom Sitt liv och Sin död på korset. Det innebär inte att den kristne har någon egen rättfärdighet, något att visa upp för medmänniskor eller inför Gud, utan att de, av bara Nåd, får räkna Jesu rättfärdighet som sin egen. Innebörden i Jesu död och uppståndelse innebär att den som tror på Honom blir frikänd av Gud och får Evigt liv. Det är ett ofattbart budskap, men det är sant.

Till sist kan jag bara säga att Jesus lever, jag vet att det är så, det är sant. Han kommer En Dag att visa Sig helt synligt så att alla kan se Honom, vid Jesu Återkomst. Då kommer alla att se och förstå att det är så, men på Den Dagen är det försent att fatta ett beslut. Då är tiden ute.

Den Dagen kommer Jesus att visa Sig i all Sin Majestät, Härlighet, Makt och Ära. Glansen från Honom kommer att driva Hans fiender på flykten och även förinta dem, och även vi som tillhör Jesus kommer att känna oss väldigt små, det tror i alla fall jag.

Men vi behöver inte vara rädda. Jesus kommer för att befria oss, för Han har friköpt oss och vi tillhör Honom, och föra oss in i ett ofattbart tillstånd av glädje, nåd, kärlek och frid. Det kommer att överträffa allt vi har upplevt, och det kommer att vara i Evighet. Så viktig är tron på Jesus Kristus och Hans uppståndelse. I Jesu Namn. Amen.