Navigation Menu+

Den som är utan synd må kasta första stenen på henne

Posted on 12 Oct, 2017 in Guds rike, Kärlek, Tro | 1 comment

 

Ladda ned ljudfilen

“Den som är utan synd må kasta första stenen på henne”

Jag läser Johannesevangeliet 8:1-11.

8 1 och Jesus gick ut till Oljeberget. 2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig 4 och sade: “Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: “Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: “Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” 11 Hon svarade: “Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: “Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”

Denna berättelse är för mig en av de mest gripande i hela Bibeln. Jesus ställs inför en situation som utåt sett ser helt omöjlig ut att komma ur. Ja, för mänsklig visdom är detta en så svår fälla att ingen av oss skulle ha kunnat komma ut ur den såsom Jesus gjorde. Han ställs inför en kvinna som på bar gärning tagits för äktenskapsbrott, en synd som enligt den lag som Mose fått av Herren Gud på berget Sinai skulle resultera i stening till döds.

Jesus kände till Mose lag. Det gjorde fariséerna också. Ja, det var ju Herren själv, dvs Jesus Kristus innan Sitt jordeliv, som ristat in buden på stentavlorna med Sitt eget finger. Jesus behövde inte bli undervisad i Mose lag, Han kände den bättre än någon annan. Och Jesus visste mycket väl att Mose lag inte kunde eller fick upphävas. Den var ett uttryck för Guds heliga vilja med våra liv.

Men samtidigt hade ju alla, både fariséerna och de enkla människorna, sett och anat Jesu medkänsla. Den där ödmjuka, innerliga, inkännande kärleken från Jesus som så levde sig in i andras lidande att Jesus själv ibland både grät och blev upprörd. Alla visste att Jesus var barmhärtig, särskilt mot de små och svaga.

Om Jesus skulle frikänna kvinnan från stening så upphävde Han Guds heliga vilja och lag. Om Jesus skulle uppmana till stening så var allt tal om Hans ljuvliga kärlek och barmhärtighet slut. Jesus var fast i en fälla som Han omöjligt kunde komma ut ur.

En av mina favoritfilmer om Jesus heter “the Bible”, och där porträtteras denna scen på ett makalöst sätt. Den beskrivs ju inte exakt så i Bibeln, men jag målar upp den bild som nog är realistisk och som finns i just den filmen.

Fariséerna och de skriftlärda kommer släpandes med kvinnan, som är förtvivlad. Hon gråter mängder med tårar, för hon vet att hennes sista stund har kommit.

I fariséernas hjärtan finns nog en känsla av triumf: nu ska vi äntligen sätta Jesus från Nasaret på plats! Nu har vi Honom i en fälla som Han inte kan undkomma! Segern är vår! Men Jesus sitter stilla och lugnt och ritar på marken. Guds Son, Jesus Kristus, är inte orolig, inte rådlös, inte pressad. Jesus känner och vet allt.

Fariséerna ställer frågan: vad ska vi göra med denna kvinna, och de påminner om vad Gud har talat genom Mose. Inte för att de behöver påminna Jesus, för det var Herren Gud, Jesus Kristus, som med Sitt finger skrev ned budorden på stentavlorna.

Men Jesus går med fasta och beslutsamma steg fram mot fariséerna. Jesu steg är fulla av värdighet, majestät, fasthet och på samma gång med ödmjukhet. Jesus ser bestämd ut, nästan lite sträng. Han tar upp en sten, håller den i en öppen hand och passerar framför alla fariséer samtidigt som Han tittar dem alla djupt i ögonen. Han som har ögon som eldslågor ser dem ända djupt in i själens innersta. Jesus känner dem alla, Han vet vad som rör sig i hjärtats innersta på alla människor.

Sedan går Han fram till kvinnan, höjer Sin hand med stenen och liksom förbereder sig för att kasta stenen. Så står Han i någon sekund, och lärjungarna står helt förskräckta. Ska Jesus kasta stenen?

Den som är utan synd ska kasta första stenen på sin nästa

Jesus släppte ner sin sten och det bör vi också göra.

Sedan förändras musiken. Det kommer en mjuk musik, och Jesu gestalt, som nyss sett beslutsam och lite hård ut, mjuknar och Hans Ansikte mjuknar också. Barmhärtigheten triumferar över domen. Jesus vänder Sig om, visar stenen i Sin öppna hand för fariséerna och säger: Jag ger Min sten till den förste av Er som kliver fram och säger att att han aldrig har syndat. Fariséerna häpnar inför svaret, ser sig runt omkring, släpper sina stenar, en efter en, och går därifrån.

Jesus, som nyss sett ut att ha varit snärjd i en fälla utan någon enda möjlig utväg, står helt plötsligt som segrare genom en vishet som ingen människa besitter. Jesus kom ut ur fällan utan att bryta Mose lag och utan att vara obarmhärtig. Jesus Kristus, Guds Son, kan Du inte överlista.

Jesus sätter Sig ner hos kvinnan, lyfter upp hennes ansikte med Sin hand och säger: gå, och synda inte mer. Jag är helt medveten om att det inte beskrivs exakt så här i Bibeln, men jag tycker att scenen porträtterar denna berättelse på ett både trovärdigt och mycket gripande sätt.

I denna scen visas på ett makalöst sätt vad som menas med orden ur Bibeln: barmhärtigheten triumferar över domen. Jesus lät nåd gå före rätt. Men Jesus visade ändå på allt sätt att detta var på fullt allvar. Idag säger många, nästan som ett mantra, just orden “Du ska inte döma”, och den underliggande betydelsen är ett överslätande. Man säger mellan raderna: det är inte så noga. Det är inte så noga hur Du lever, vad Du gör eller hur Du tror.

Men Bibeln talar om något helt annat. Bibeln säger att det är på fullaste allvar både med hur vi lever och hur vi tror. Ja, Bibeln, Guds Ord, säger att det faktiskt är en fråga om liv och död.

Jesu Ord till kvinnan: gå, och synda inte mer, visar hur Jesus ser på syndens allvar, och på att vi kristna inte bör eller får missbruka den förlåtelse som givits oss, utan för Dig och mig gäller samma ord: Konrad, gå och synda inte mer.

Och jag tror personligen att en del av orsaken till att Jesus dröjde med svaret var just att visa på allvaret. Jag tror inte att det berodde på att Han inte visste vad Han skulle göra. Nej, tystnaden ville nog visa på allvaret. Kvinnan och alla som var där fick under några dramatiska och gastkramande minuter ana: detta är allvar. Denna kvinna riskerar döden. Hon har syndat och är en synderska. Hon står där skyldig, och domen väntar på henne.

Men Jesu svar visar att vi alla är syndare inför Gud. Ingen av oss är utan synd. Vi är alla i oss själva syndare, antingen benådade syndare, eller syndare på väg till förtappelse. Det finns ingen tredje kategori av människor enligt Bibeln.

Idag påstår en del kristna att de inte längre är syndare i sig själva när de tror på Kristus, och det förstår jag inte hur de kan fantisera ihop. En enda blick på Kristi Bergspredikan visar att inför Guds bud och vilja, inför Jesu Ord, kommer vi alla till korta, både före och efter vår frälsning.

Människan syndar eftersom hon har en sk syndanatur. Den har vi alla, både Du och jag, och den har en dragning till att synda. Den blir vi aldrig fria ifrån på denna sida av Evigheten. När vi har syndat så gnisslar vi våra tänder och säger inombords: jag ska aldrig mera, men det håller inte länge. Vi är alla hjälplösa inför synden, och behöver någon utifrån som ger oss en vit klädnad och övervinner syndens makt.

Jag har i mitt liv haft förmånen att träffa några mycket helgade människor. När man bara sett dessa gå fram har jag fått en känsla i hela mig: där går en helig man eller kvinna. Några sådana fick jag lära känna på Klara kyrka, och särskilt en man. När man kom nära honom så kände man: detta är en helig man. Man bara visste det. Denne man känner Gud, känner Jesus Kristus, och lever nära Honom.

Det man också kände hos denna person var en djup, djup ödmjukhet och en djup insikt och kännedom om hans egen syndanatur. Han visste att det inte bodde något gott i honom, att han var helt hjälplös i sig själv och helt beroende av en Frälsare. Han visste att han inte hade något att komma med inför Gud, ingen egen rättfärdighet, utan bara Guds Nåd i och genom Jesus Kristus. Och det var inte bara läpparnas bekännelse, utan en djup inre kännedom. Detta gjorde honom djupt ödmjuk, vilket är en förutsättning för att leva nära Herren Gud.

Jesus säger att Han Är Sanningen, och då vill Han också höra sanningen från oss. Om Du inte vill bekänna att Du i Dig själv är en syndare så gör Du motstånd mot sanningen och Du blir lite stolt och högmodig, och då kan Du inte komma Herren nära. Ödmjukhet och sanning är en förutsättning för att leva nära Jesus Kristus, och i oss själva är vi alla syndare inför en Helig Gud.

Men den som har Kristus har en fullkomlig rättfärdighet som inte är hennes egen, och som skänks henne av nåd genom tron. Hon är en benådad syndare, och det är ljuvliga ord. Hon är frikänd, men inte syndfri. I Johannesbrevet 1:8 står det: om vi säger att vi inte har synd så bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Det finns inga syndfria människor, utan bara de som fått del av Guds Nåd och genom Den Helige Ande fått åtminstone lite Kristuslikhet, men de är ändå inte syndfria.

Jesus var full av Nåd och Sanning. Han känner alla människor, så även denna äktenskapsbryterska. Jesus väjde aldrig tillbaka för att säga sanningen, även när Han själv fick betala priset för det genom döden på ett kors. Men i den sanning som Jesus uppenbarar, finns det alltid nåd. Det finns alltid barmhärtighet.

Någon har sagt: kärlek utan sanning är sentimental, men sanning utan kärlek är brutal. Så är det. Jesus uppenbarar alltid sanningen i mildhet, och där har vi alla, så även jag, mycket att lära. Vi ska inte backa bort från att tala sanning, det är också fel, när vi bara slätar över allt och inte säger som det är, men vi ska göra det i mildhet, i saktmod, i kärlek. Vi ska göra det men samtidigt hålla i åminnelse att Gud älskar även denne person som Du talar med, att Jesus Kristus givit Sitt liv även för denne. Bibeln säger att vi ska tala sanning till varandra i kärlek.

Orden “Du ska inte döma” används flitigt idag i kristenheten, men ofta på ett felaktigt sätt. Man menar på ett överslätande sätt, med undertonen: hur Du än lever så är det ok i mina ögon och i Guds Ögon. Andra gånger menar man: det spelar ingen roll hur eller vad Du förkunnar. Men det är inte det Jesus menar. Det är inte heller vad Bibeln lär, vilket inte minst visas genom aposteln Paulus i Galaterbrevet. Hur vi lever, vad vi tror på, vad vi förkunnar, är viktigt. Ja, det är en fråga på liv och död.

Den som har släppt ner sin sten och inte vill kasta den på kvinnan, gör det av ett milt och stilla hjärta. Det är ögon som ser och ett hjärta som både vet och känner och som liksom säger: jag vet att Din klädnad inte är vit, Dina kläder, dvs Din rättfärdighet är som en fläckad klädnad, och det är en klädnad som inte består inför Gud.

Jag vet att Du också har syndat, precis som jag, men precis som jag så kan Du få en vit klädnad. Inte heller jag var ren, men jag fick en vit och ren klädnad av Jesus Kristus. Du kan få en rättfärdighet som inte är Din egen, utan en som ges Dig av Nåd. Du kan, av Nåd och genom tron, få ikläda Dig Jesu Kristi rättfärdighet, och den klädnaden är ren, vit, utan fläck eller skrynkla. Den kommer en dag att bestå inför Gud när Ditt Eviga liv ska beslutas om.

Då kan man se på den andre i ömhet, i barmhärtighet, och liksom i sitt hjärta viska: om
Du bara visste att Dina synder är uppspikade på korset, och att Du behöver bara vända om till Gud och ta emot förlåtelsen. Trots Dina brister så kan Du få ta emot en ren, vit klädnad som Du kan få ikläda Dig.

Att få kunna se på det sättet på sin medmänniska är en stor nåd från Gud. Då har Gud, genom Sin Nåd och Guds Ande, fått verka i Dig, visat Dig på Dina brister, Ditt hjärtas djupa syndanatur, men också visat vilken ren, vit och fullkomlig klädnad Kristus har givit Dig. Och då är det lätt, eller i alla fall lättare, att se på sin broder med mildhet och i sitt hjärta tyst viska: min broder, Dina synder är förlåtna, för Kristus har dött för Dig, och mitt hjärta vill bara ge min broder eller medmänniska en kram, full av värme, kärlek och tröst och säga: ta emot den klädnad som Kristus vill ge Dig! Du kan få Dina synder förlåtna.

Och ofta är det just de som, missförstå mig rätt, är “smutsigast”, som allra mest önskar och söker en ren, vit klädnad. I Guds Ögon är alla lika smutsiga. Alla människor har syndat och är syndare inför en helig Gud, och därför hjälper det inte att säga: jag har bara syndat några få gånger. Det resonemanget kan hålla inför människor, allra helst inför Dig själv, men det håller inte inför Gud.

Gud vill ha en hel och full bekännelse, och då vill Gud inte bara ha en full bekännelse av vad Du har gjort, utan av vad som finns i Ditt hjärta. Gud vill höra orden: Gud, jag är en syndare! Jag är räddningslöst förlorad utan Dig, Jesus Kristus, Min Frälsare. Inga andra ord duger inför Gud. Inga andra ord kan ge Dig förlåtelse hos Kristus och den vita klädnaden.

De som i sina egna ögon har syndat bara “lite grann”, de håller sig gärna och länge borta från Gud, för människan vill oftast in i det längsta inte säga sanningen inför Gud: jag är en syndare! Men den som har “syndat mer”, inom citationstecken, som tex en alkoholist eller en prostituerad, den som känner omgivningens blickar och känner sig fulla av skuld och skam, de längtar efter en ren och vit klädnad.

Dessa människor har inte längre något hopp om att känna sig rena i sig själva, och de ropar efter en vit och ren klädnad, och dessa tar ofta gärna emot Jesus Kristus och den rena, fläckfria klädnad Han vill ge. När Jesus vandrade här på jorden så var det just de mest föraktade, såsom tullindrivare och skökor, dvs horor, de ville ha det Jesus erbjöd. Syndernas förlåtelse, en ren klädnad från Gud, skänkt som en gåva, bara att ta emot, och de jublade av lycka. Det finns ingen större glädje eller befrielse som en människa kan få uppleva än att få ta emot Jesus, syndernas förlåtelse, frälsningen och den vita klädnaden. Det är en otrolig, himmelsk glädje att få äga detta i sitt hjärta.

Jesus kallas i Guds Ord ofta för både Lejonet och Lammet, Guds Lamm. När Jesus kom till jorden första gången så kom Han som ett Lamm. Han kom då inte för att döma världen, utan för att offras som ett Lamm för att frälsa världen, eller åtminstone de som ville ta emot frälsningen. Ännu idag är Jesus Lammet. Han är inte här för att döma, utan för att frälsa.

En dag kommer Jesus åter till vår jord. Då kommer Han som en rättfärdig Domare, som ett Lejon. Han kommer att strida mot Sina fiender och besegra dem. Han kommer att döma alla människor. Den Dagen är det bara vad Jesus Kristus gjort på Golgata och att vara iklädd Kristus och Hans rena, vita kläder som kommer att bestå.

Men fram tills Den Dagen står Jesus ännu och erbjuder Sin rena klädnad åt Dig och mig. Han ger den villigt, gärna och helt gratis åt var och en som vill ta emot den.

I Johannesevangeliet 1:9-13 står det:

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Här talas det om att få bli född på nytt, få bli född av Gud och få bli ett Guds barn. Den pånyttfödelsen kan bli Din. Den vita klädnad som Jesus vill räcka Dig kan bli Din. Du kan få allt förlåtet och glömt. Du kan få bli ett Guds barn och jubla i himmelsk glädje över frälsningen och den vita, rena klädnad som blivit Din, helt utan att Du gjort någonting, utom att tro på Jesus Kristus och ta emot den. Amen.

1 Comment

  1. Kanske var det just dom orden Jesus skrev i sanden: barmhärtigheten triumferar över dommen

Trackbacks/Pingbacks

  1. Kritik – Birger Schlaug – Utrotningshotade och utslagna vilda ryggradsdjur – Homo obstinatus observans | Vetenskapliga partiet - […] “Den som är utan synd må kasta första stenen på henne” Källa: Johannesevangeliet 8:1-11. […]

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This