Navigation Menu+

Budskap till Guds folk i Byske

Posted on 4 sep, 2017 in Guds ord, Guds rike, Kärlek, Lidande, Tro | 1 comment

 

Ladda ned ljudfilen

Budskap till Guds folk i Byske: ”Känn ingen oro”

Predikan 3 september 2017 Korskyrkan, Byske
God morgon alla Guds utvalda och älskade i Byske.

Jag har två budskap som jag tror är stärkande och upplyftande. Det ena är från mig själv, det andra från Herren. Från mig kommer: sommaren är slut! Men nu det upplyftande: för denna gång!

Och från Herren: känn ingen oro, tro på Gud och tro på Mig.

Jag tror att Gud har ett budskap till Sitt folk i Byske, och det är “känn ingen oro.” Jag tror att Gud vill förbereda Sitt folk.

Låt oss be. Käre Jesus, tack för den kärlek Du ger oss. Tack för Din omsorg om oss och att Du vill förbereda oss och göra oss beredda. Jag ber nu att Du ger oss öron som hör och hjärtan som lyssnar. Jag ber att var och en som är här idag ska få något med sig härifrån som styrker och hjälper denne i det som ligger framför. Jag ber så i Jesu Dyrbara Namn.

I Johannesevangeliet 14:1 ur Bibel 2000 säger Jesus: Känn ingen oro, tro på Gud och tro på Mig.

Korskyrkan i Byske

Herren vill förbereda Sitt utvalda och älskade folk i Byske

Det är hälsning från Herren Jesus till Guds folk i Byske från en mycket betrodd syster som lever mycket nära Herren, ett budskap som ger oss mod och tröst. Budskapet lyder som följer: “känn ingen fruktan eller oro”. Herren har allt i sina händer. Det kommer att bli svårigheter och prövningar i vårt land, men Herren är med sitt folk. De som vänder om och följer Jesus helhjärtat och inte ser sig tillbaka, utan går den givna banan, den väg Herren visar, de ska inte känna någon oro, inte frukta.

Någon kanske tänker: omvända mig, det gjorde jag för många år sedan. Ja, men det är också en process och en vandring. Vi får omvända oss från saker som Herren visar är synd eller som inte behagar Honom, och vi får allt mera vända oss till Jesus. Vi får allt mera ha våra hjärtan och sinnen vända till Kristus i vår vardag. Kristus i oss, Den Helige Ande, vill omforma oss till Kristuslikhet, och med mig är det inte gjort i en handvändning, för mig tar det lång tid, men kanske Herren har bättre material att jobba med hos Er…

Men Herren Jesus säger till Guds utvalda och älskade i Byske: känn ingen oro. Skriv det i Era hjärtan. Låt oss följa Jesus, frimodigt, och göra det Jesus leder oss till och ger oss Nåd till. Låt oss komma ihåg att Gud är god. Vad som än ligger framför oss så är det något gott.

De som inte är kristna kommer nog inte att se det så, men vi vet att för Gud är Evigheten långt viktigare än här och nu, och jag tror personligen att Herren har kommit till en punkt när Han inser: mer goda tider över Sverige kommer att leda till att väldigt många går förlorade för Evigheten. Jag tror att Gud börjar känna att Han måste gripa in, och Gud vet att om det är något som får oss att söka Honom så är det när vi hamnar i nöd. Gud vill inte nöd, Han vill nåd, men ganska ofta är det nöden som leder oss in i nåden.

Låt oss också komma ihåg att Jesus är trofast. Han kommer inte att svika oss, inte lämna oss faderlösa. Jesus kommer att sända kraft från höjden så att vi kan ta oss igenom. På fallskärmsjägarna sa vi: preparatus supervivet. Den som är väl förberedd överlever, och det kan man nästan säga här också, men där trodde vi på vår egen förmåga.

Jag ska vara ärlig. Jag tror inte på min förmåga, inte på min kraft. Inte det allra minsta. Och jag ska vara ärlig: jag tror inte på er förmåga heller. Men jag tror på Jesu förmåga, Jesu trofasthet, Jesu kraft, och den håller att bygga på och lita till och luta sig mot. Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. Låt oss lita på Jesus Kristus, inte oss själva.

Låt oss också minnas vad Paulus skrev. Gläd Er alltid i Herren. Än en gång säger jag Er: gläd Er! Jag vill inte syssla med falsk marknadsföring. Jag vet att detta inte alltid är lätt, ja ibland nästan omöjligt. Jag har själv gått igenom saker då det varit nästan omöjligt.

Men jag tror ändå att det är något vi kan lära oss och att det delvis är ett val. Och om vi lär oss att glädja oss i Herren, så kommer den glädjen att bära oss väldigt långt i det svåra. Och om Du inte har denna glädje idag så gäller orden: be, så ska Du få. Be Jesus: fyll mig med Din glädje. Lär mig att glädja mig i Dig, oavsett omständigheter. Det kommer att bära Dig genom mycket, och även lysa upp Din vardag redan nu.

Men jag vet inte när det svåra kommer, men tills dess har vi uppgifter och ska följa Jesus, dag för dag. Vi har en Mästare att följa och tjäna och ett arbete att utföra, somliga i bön, andra på andra sätt. Så låt oss söka Guds vilja för våra liv. Låt oss allt mera lägga ner våra liv för Jesu Fötter och vandra den Väg Han ger oss.

Låt oss fästa blicken på Jesus, inte på Kim-Jong Un, inte heller på Putin, som jag tror är en slug rackare och som kastar lystna blickar västerut, så även mot Skandinavien. Samma sak tror mina fd kollegor på Försvarsmakten. Jag tror att han har både konkreta och ganska så långtgående planer för hur det kan gå till.

När Konstantin och Anna bodde i Ukraina fick de typ 2010 höra att Putin hade konkreta planer på hur han skulle kunna ta över Krim. Då skrattade de och trodde det inte. Men om vi betänker hur snabbt och smidigt ryssarna tog Krim, så säger jag: det var inte snutet ur näven. Jag har tillräcklig militär erfarenhet för att säga att det inte var improviserat, det var planlagt. De kunde såklart inte förutse allt, det finns såklart alltid ett visst mått improvisation med i sådana här saker, men det fanns en plan. Och det är jag övertygad om att Putin har nu också.

Det finns också många kristna profetior kring detta, och på senare år har många kristna drömt om detta, så även jag, kanske ett tiotal gånger det senaste året, och så även många andra. Försvarsmakten säger samma sak: se upp! Det finns en klar risk och jag tror att Gud vill förvarna Sitt folk, så att vi inte blir tagna på sängen.

Men vi ska inte frukta. Vi har ju Gud. Jorden och allt som den rymmer tillhör Herren. Vi är medborgare i Guds Rike, ett osynligt Rike, vad kan människor göra oss? Vad vi har består för Evigt. Låt oss glädja oss, ty Guds Rike och Jesu Återkomst närmar sig. Vi ska komma ihåg att vi har vår stad och vår glädje i himlen.

Vi ska inte grunda vår framtid och hopp på nyheterna, utan vi ska tro på Guds Ord, vad än känslor och omständigheterna säger. Och vad säger Guds Ord? Att vi har fått Evigt liv i Kristus Jesus. Att Gud har allt i Sin hand. Frukta inte. Åt Mig har givits all makt i himlen och på jorden. Inte så mycket som ett hårstrå ska krökas på Era huvuden.

Här måste vi förstå vad Jesus menar. Vi kristna är inte odödliga. Elva av tolv apostlar dog martyrdöden. Ingen här inne är större än apostlarna. Även vi kristna ska dö en dag. En del av ålderdom, andra av sjukdom, någon i trafikolycka eller naturkatastrof, andra i krig, och någon i martyrdöden, eller något annat.

Men det sker när Gud så tillåter och det är när Gud säger: nu tar jag hem Dig, mitt älskade barn, för att vara hos Mig i himlen för Evigt. Och jag kan lova Er att ingen av de som står inför Lammets tron, i Jesu Närhet, med palmkvistar i händerna och hyllar Jesus och Jesu Sår, ingen av dem säger: åh, jag önskar jag vore kvar på jorden. För de ska aldrig mera hungra, aldrig mera törsta, och Herren Gud ska torka alla tårar från deras ögon. Och när Gud säger alla tårar, då menar Gud alla tårar.

Jag säger inte att Ni ska gå ut härifrån och söka martyrdöden, det är inte det jag menar. Vi har alla en uppgift här på jorden som vi ska försöka fullborda, som förälder, morförälder, förebedjare eller själavinnare. Vad jag säger det är att byta jordelivet mot himlen är inget dåligt byte.

Jag vill också säga en sak och det säger jag nästan med tårar i mina ögon. Jesus Kristus är Evigt Trofast, kärleksfull och god. Evigt Trofast, kärleksfull och god. Det vet jag att Han är. Vi bygger vår tro på Guds Ord, och Guds Ord säger att Jesus Kristus är sådan. Herren är Trofast och Sann, rik på kärlek och sen till vrede. Vi bygger på Guds Ord.

Men jag har också erfarit det själv. Under mina elva år i Kristus har jag fått gå igenom många svåra saker, men Jesus har bevarat mig genom allt och varit Trofast, rakt igenom, det ser jag idag.

Och det beror inte på något hos mig. Jag har vacklat, jag har snubblat, fallit, tvivlat och även varit trolös. Men Herren har varit Trofast, Han har i stor kärlek rest mig upp gång på gång. Och när jag har vänt om, börjat söka Jesus på nytt och sagt: förlåt mig, Jesus, då har Jesus stått där med öppen famn och sagt: se, Konrad, med Evig kärlek har Jag älskat Dig, därför låter Jag Min Nåd förbliva över Dig. Och sedan: kom till Mig på nytt, Mitt barn.

Och Jesus gör inte skillnad på person. Vi möter olika prövningar, en del mindre och andra mer, men Jesus Kristus är och förblir Trofast. Om vårt hjärta bara frågar efter att få vara Hans eller på nytt få bli Hans, då står Han där. Jesus Kristus är densamme, igår, idag, i Evighet. Har Han varit Trofast mot mig så kommer Han att vara Trofast mot Er.

Jesus är Trofast, så vi ska inte titta på politiker, sätta vårt hopp till dem eller frukta dem, inte heller någon annan människa, utan vi ska se på, älska och följa Jesus Kristus. En del tror att SD kan frälsa Sverige, Trump frälsa USA och Putin rädda Europa från islam. Jag tror bara på en Frälsare: Jesus Kristus.

Så låt oss gå stadigt i Mästarens fotspår. Låt oss hålla oss nära Jesus och nära varandra. Låt oss försöka vinna nya lärjungar åt Jesus Kristus i Byske genom bön, ord och handling. Låt oss ha tro för att Gud kan använda oss och göra stora ting, främst genom bön. Låt oss verka för att sprida Guds Rike och Guds Ord. Låt oss som syskon älska varandra och visa varandra kärlek, aktning och uppskattning.

Apropå uppskattning så får jag berätta en liten historia. Det var en broder i en församling där David Wilkerson arbetade som alltid hittade något gott att säga om andra. Men det fanns också en annan broder där som var mycket, mycket besvärlig. Då gick några till den broder som talade uppskattning om andra och de frågade: kan Du säga något gott om den andre, den där besvärlige brodern? Han blev tyst en stund, och sen sa han: jag har hört att han har en underbar fru.

Om vi tänker efter så finns det alltid något vi kan uppskatta hos andra. Och om vi tänker efter så finns det alltid något vi kan tacka Gud för. Så låt oss komma ihåg att göra det. Att tacka Gud. Att välja att se det vi kan uppskatta hos den andre. Inte så att vi ska göra våld på oss själva eller inte vara ärliga, men kärleken överskyler alla brister. Sann kärlek ser bristerna hos den andre, men väljer att älska den andre, trots den andres brister. Om man vill älska andra människor så kan man, för kärlek handlar inte om känsla, utan om vilja.

Men jag tror på uppriktighet. Jag tror inte på att gå omkring och säga en massa saker som vi inte menar. Jag sätter personligen stort värde på en uppriktig person. Brodern som fick frågan slätade inte över och sa tex: han är underbar, utan han tänkte efter noga och sa: jag har hört att han har en underbar fru! Om vår kärlek inte är grundad på sanningen, om den inte ibland också kan vara ärlig och uppriktig, så är det inte Kristi kärlek, ty kärleken har sin glädje i sanningen.

Men vi måste hålla oss till både kärlek och sanning, vi kan inte gå till en överviktig person och säga: Du är fet, för det är inte kärlek.  Bibeln säger: tala sanning till varandra i kärlek.

Och Jesus sa: sanningen ska göra Er fria. I en predikan sa Carter Conlon: det är underbart att vara på en plats där sanningen är älskad och sanningen är välkommen. Det finns en väldig frihet på en sådan plats, det blir högt i tak och lätt att andas, ty där Herrens Ande är, där är frihet.

Jag vill få säga några ord om mina föräldrar. Min älskade mor och far, som snart har varit gifta i 50 år, känner nog varandras brister ganska så väl. Men det är ändå kärleken som segrar. Man väljer att se och hålla fast vid det hos den andre som man älskar och aktar.

Jag tror att jag kan berätta det här, men ibland när min käre far blir lite ivrig och får någon av sina ibland lite tokiga idéer, då sätter sig mamma ner på en stol, suckar tungt, skakar på huvudet och säger: Gilbert. Gilbert. Gilbert, med en röst full av kärlek och med ett varmt leende på läpparna. För mig är det sann kärlek. Man ser den andres brister, men man älskar ändå, ty kärleken överskyler många brister.

Jag undrar om Jesus ibland gjorde så med lärjungarna, kanske särskilt Petrus som var så ivrig och passionerad. Vid något tillfälle sa Jesus: ”Simon, Simon”, dvs Jesus menade: Jag älskar Dig, Petrus, men Du har mycket kvar att lära. Det finns inte i Guds Ord, men jag kan läsa det mellan raderna hur Jesus tålmodigt och i stor kärlek hade överseende med många brister.

Så bör det också vara med oss syskon. Vi kan nog se varandras brister, och ibland kanske be Gud uppenbara dem för en broder, och kanske att vi ibland får ge Gud lite hjälp på traven, men vi säger ändå: se, där är en älskad broder, där är en älskad broder, där är en älskad broder.

Ja, jag vet, det finns många systrar här inne också och jag älskar Er också men det vågar jag inte säga för då kanske jag blir generad. Eller så står det några argsinta, svartsjuka äkta män och väntar på mig utanför efteråt, och det vill jag inte heller…

Och Jesus sa inte: Du ska älska Din nästa om han tycker som Du. Så står det inte. Jesus sa: Du ska älska Din nästa som Dig själv. Punkt. Jag håller inte med muslimer i många olika frågor, men jag ska ändå älska dem. Jesus har inte givit mig något val där.

Det innebär inte att jag inte att jag stillatigande ska acceptera att bli utnyttjad eller det en del av dem gör, såsom terrordåd, för det är inte rätt, men jag får inte avsky dem. Vi ser mycket elände komma därifrån, om än det ska sägas att det inte är alla muslimer som gör detta, men det är ändå för många. Men framför allt anser jag att protesterna från muslimskt håll är alldeles för få och för lågmälda. Ett ramaskri vore lämpligt. Detta måste vi få tycka och säga.

Det finns också saker jag kan uppskatta hos dem. De har en känsla för Guds helighet, om än den ofta tar sig felaktiga uttryck, som vi i västvärlden i stor utsträckning har förlorat. En missionär i Irak delade ut biblar och frågade en muslim om han ville ha en. Han sa ja, men jag ska gå och tvätta händerna först. En annan sak är att de i alla fall har en tro på Gud, även om de inte förstår och känner Honom. Ännu. Men visst finns det mycket som är helt galet, det gör det.

Men jag ska älska dem och visa dem kärlek, barmhärtighet och godhet ändå. Jag behöver inte älska deras gärningar eller deras åsikter, men jag ska älska personen. Och jag ska komma ihåg att Jesus Kristus dog även för dem, varenda en, och Jesus vill ge även dem evigt liv. Vi ser brister hos den andre, men väljer att älska den andre ändå, eftersom Jesus har dött för dem på Golgata.

Så gör i alla fall Jesus med mig. Han ser nog en hel del brister hos mig, och det gör jag också, men i Jesu Ögon är jag ändå en dyrbar ädelsten. Som det står i Jesaja 43:4: Eftersom Du är så dyrbar i Mina ögon, så högt aktad och så älskad av Mig. Så ser Jesus på mig, och på samma sätt ser Jesus på Er. Jesus gör inte skillnad på person. Vi är alla dyrbara ädelstenar i Jesu Ögon, högt aktade och älskade av Herren. Det får vi påminna både oss själva och varandra om då och då, för det gör oss gott.

Så till sist får jag knyta ihop säcken, för temat var ju inte Kristi kärlek, utan känn ingen oro, men när jag predikar kommer det nog gärna in lite Kristi kärlek ändå, för störst av allt är kärleken. Och då menar jag Jesu Kristi kärlek, för det är den sanna kärleken.

Men innan jag slutar måste jag ändå få berätta en sak om det. Jag älskar ju att lyssna på predikningar från Times Square Church, och där finns en som heter William Carrol. Han var uteliggare i New York, blev frälst och är idag en underbar förkunnare vid TSC. En gång talade han, jag minns inte om vad, och så sa han bara: the love of Christ. Mitt hjärta smälte som vax, jag blev nästan knäsvag och det kändes som att Jesus berörde mig i mitt hjärtas innerst med Sin kärlek. Sådan är Kristi kärlek. Den berör oss och förvandlar oss, så därför bör vi tala om den ganska så ofta.

Men nu knyter jag ihop. Älskade syskon, Guds utvalda och älskade; frukta inte. Låt oss verka så länge dagen varar, för det finns många därute som behöver få ta emot Jesus. Låt oss ha fästet för vår tro på Golgata: det är fullbordat. Döden, Den Onde, Domen, synden är alla besegrade fiender. Låt oss lita på Jesus, följa Honom, tro på Honom. Jesus kommer att bevara oss tills Han kallar oss hem till Sig. Och låt oss be som Herren Jesus själv lärde oss att be: Låt Ditt Rike komma, låt Din vilja ske. Amen.

1 Comment

  1. Amen!!!
    Jag och min man har precis lyssnat. Lagom lång för min man med rastlös natur. Gud välsigne dig.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This