Vårt gensvar på Jesu Kristi kärlek

Markusevangeliet 12:28-34

Gud vill ha vårt hjärtas kärlek

28 En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: “Vilket är det största av alla buden?” 29 Jesus svarade: “Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en , 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade: “Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: “Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.

När Jesus får frågan om vilket som är det första och största budet så svarar Han, som alltid, utan att tveka. Det första och största budet är att älska Herren Gud. På andra plats kommer att älska vår nästa, och på tredje plats att älska sig själv. Denna turordning bör vi ha i åtanke.

Idag i Sverige stöter jag ibland på förkunnelse som talar om Guds kärlek till oss, men inte om vårt gensvar, vår kärlek till Jesus. All sann kärlek är ömsesidig, den nåde vill ha och måste ha ett gensvar, ett frivilligt gensvar för att vara kärlek. Så är det även med Guds kärlek. Om Gud bara älskar oss, men utan något gensvar från oss, då är det inte kärlek. Då är det inget äktenskap. Vi människor måste älska Gud tillbaka för att det ska vara äkta kärlek. Hur visar det sig att vi älskar Gud, att vi älskar Jesus?

Som vanligt ska vi först söka svaret i Bibeln, i Guds Ord. All sann kärlek söker ett gensvar, och Guds kärlek är inget undantag. Vår kärlek till Gud har sitt ursprung och sin orsak i att Gud först har älskat oss, men sedan väntar och längtar Gud efter ett gensvar. Vad säger Guds Ord om vår kärlek till Gud? Hur visar den och uttrycker den sig?

I Johannesevangeliet 14:23 så säger Jesus att den som älskar Honom bevarar Hans Ord. Man sa förut inom kristenheten att Du älskar inte Gud mer än vad Du älskar Guds Ord. Jesus själv är Ordet. Om vi älskar Jesus så uttrycker det sig som en kärlek till Guds Ord. Det innebär att Du älskar att höra Guds Ord, Du längtar och törstar efter att få höra ett Guds Ord. Det innebär att varje Ord som utgår från Guds mun ser Du som en dyrbar skatt, som en källa till liv och kraft för Din vandring. Om Du inte har denna kärlek, så be om den, ty den som ber, han får.

Idag talas det i kristenheten mycket om att vi behöver få se tecken, under och helande för att människor ska komma till Gud. Jag tror att detta lätt leder fel, för då ser vi mer på vad Gud gör, än på vem Gud är. Vem är då Gud? Jesus är Ordet. Om vi älskar Jesus så älskar vi Guds Ord, vi älskar de ord som Jesus har talat, och inte i första hand Jesu mirakler. Där Jesus Kristus och Guds Rike går fram så kommer det att förekomma helanden och mirakler, men det får aldrig bli vad vårt hjärta omhuldar och söker efter, utan vi ska älska, följa och söka Jesus Kristus, Guds Ord och söka Guds Andes ledning och vilja.

Dessutom, om folk kommer till Jesus för att få helande så kommer de ju av egenintresse, och inte av sann kärlek. Den sanna kärleken till Jesus säger: Jesus, jag vill älska Dig i nöd och lust, jag vill älska Dig oavsett vad det kostar mig personligen. Sann kärlek tänker inte: vad tjänar jag på relationen med Jesus? Rikedom? Helande? Andliga upplevelser?

Nej, den sanna och rena kärleken är osjälvisk och väntar sig inte något tillbaka. Den sanna kärlekens natur sätter den andres vilja, intressen, väl och ve framför sitt eget. Sist men inte minst så är den sanna kärleken ute efter att i första hand ge, inte få. Jesus sa: det är saligare att ge än att få. Om vi kommer till Jesus med tanken på att vi ska tjäna något på saken, så kommer vi inte till Honom för att vi älskar Honom för Jesu egen skull.

Om vi älskar Jesus mer för vad Han gör, än för Vem Han Är, så är vi på fel väg. Om vi mer söker och vill ha välsignelser, än Honom som välsignar, så är vi på fel väg. Vi ska ha hjärtan som är upptagna med Jesus Kristus. Det ska finnas ett rop i våra hjärtan som säger: Jesus! Jesus! Jesus! Han ska vara vår första och största kärlek. Vår strävan ska vara att förbli i Jesus Kristus och bli kvar i vår första kärlek till Honom. Det är inte alltid så lätt, men även här gäller: den som ber, han får.

När jag känner eller ser att min kärlek till Jesus inte är vad den borde vara, då får jag gå ner på mina knän och ropa: Jesus, ge mig ett hjärta som älskar Dig! Ge mig ett hjärta som älskar Dig över allt annat. Och jag tror att Gud både hör och svarar på den bönen.

Jesus säger också att om vi älskar Honom så kommer vi att hålla Hans bud, dvs hålla Guds uttalade vilja för våra liv som de framställs tex i de tio budorden och i Kristi bergspredikan. När vi verkligen älskar Jesus så vill vi göra Guds vilja. Vi får en önskan att av kärlek och tacksamhet till Jesus göra Honom glad och till viljes, tex genom att hålla Guds bud och visa kärlek till våra medmänniskor.

Det finns de idag som säger att tio Guds bud inte gäller för oss kristna, men det stämmer inte, det är inte sant. Jesus själv säger att Han inte har kommit för att upphäva lagen och att den som upphäver ett  enda litet bud och lär människorna så ska räknas som den minste i Guds Rike. Jesus har upphävt de renhets- och ceremoniallagar som gavs till Mose, men inte tio Guds bud. Tvärtom, i Bergspredikan så skärper Jesus buden. All förkunnelse som lär något annat om detta är inte sann och strider mot Guds Ord.

Det står också i Uppenbarelseboken 12:17:
17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

I Första Johannesbrevet 2:3-6 står det:
3 Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde

Guds Ord är därmed tydligt och klart: Guds bud är till för att människan ska lyssna till och hålla dem. Men inte ens en pånyttfödd och andedöpt kristen klarar detta någon längre tid. Det är därför vi är “syndare frälsta av nåd”. Guds bud är Guds Heliga vilja för våra liv och vi ska akta dem noga.

Men vi kommer till korta och då får vi göra som Rosenius säger. Vi får säga: heliga, förskräckliga Lag, Du gör rätt när Du tuktar och bestraffar mig, men Du kan inte fördöma mig, för den rätten över mig upphävde Guds Son när Han fullbordade Lagen i mitt ställe, och upphävde Guds Dom över mig. Lagen ska vara vårt rättesnöre och tillrättavisa oss, men det är inte vår Väg till fräsning och inte heller vår rättfärdighet: det är Jesus Kristus och tron på Honom. Tron allena. Nåden allena. Skriften allena. Jesus allena. Det är Vägen för oss.

Vi följer Vägen, och det finns alltid diken. Ett dike som nog förekom förut i vår kristenhet var att man förkunnade för mycket av Lagen. Det blir fel, för vi står inte under Lagen, utan under Nåden.

Å andra sidan kan man hamna i det andra diket. Idag talar vi så mycket om att Gud är kärlek att vi ofta glömmer bort att Gud också är en helig domare. Ja, Jesus Kristus är en passionerad, osjälvisk, utgivande och tålmodig kärlek, men Herren Jesus Kristus är också en helig domare, som en dag ska döma alla människor.

Om vi bara talar om Gud såsom kärlek så kan vi hamna fel. Vi kan då hamna i sk hyper-grace, som är ett missbruk av Guds Nåd och en villolära som till de allra flesta förkunnare avvisat. Det är en lära som Jesus Kristus själv säger i Uppenbarelseboken att Han avskyr. Nikolaiternas gärningar var en tidig variant på hyper-nåd.

Men Paulus säger också i Galaterbrevet 2:19:

19 Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus.

För att kunna leva för Gud behöver vi först dö och uppstå med Kristus. Ju mer vi får smaka Kristi kärlek till oss, och ju mera vi odlar kärleken till Jesus Kristus, desto mer får vi lust till det goda. För den pånyttfödde kristne har Kristi kärlek inom sig som driver oss till goda gärningar och kärlek, och som ger oss en inre önskan att leva efter Guds bud och Guds vilja. Vi får en önskan att leva till Guds behag.

Men all sann kärlek behöver, ja, kräver, ett gensvar, annars är det inte kärlek. Kärleken söker alltid ett gensvar hos den andre. Om Du tex hade en hustru som ständigt och jämnt talade om hur mycket Du älskade henne, bad Dig att visa det i praktisk handling genom att göra henne goda gärningar, dvs betjäna henne, men aldrig göra samma sak mot Dig, hur skulle det kännas?

Och när sedan gäster kom hem till Er så skulle hon sitta hela middagen och tala om hur mycket Du älskade henne, men inte med ett ord nämna hennes kärlek till Dig, så skulle Du nog bli lite ledsen, iaf skulle jag bli det. När kvällen kom och Ni hade lagt Er så vände Du Dig till henne och sa hur mycket Du älskade henne, och hon skulle vända sig om med ordet: tack!

Jag tror att Du skulle bli ledsen i ett sådant äktenskap. Jag skulle bli så ledsen och olycklig. Så tror jag att alla skulle känna, och så tror jag att Gud känner inför vad Wilkerson kallar för “the bless me club”, som bara vill höra hur mycket Gud älskar dem och välsignar dem, men inte med ett ord eller gärning visar sin kärlek tillbaka till Jesus. Denna fälla får vi se upp med, för all sann kärlek söker ett gensvar. Ja, vår kärlek till Gud börjar med att Gud först har älskat oss, men sedan söker kärleken ett gensvar från oss.  Om gensvaret saknas så är det inte sann och äkta kärlek från vår sida.

Om Du har träffat Ditt livs stora kärlek och är djupt förälskad, så kan knappast någon av oss dölja det för vår omgivning. Vårt inre kommer att bubbla av kärlek och glädje och vi kommer att vilja dela denna vår glädje med andra. När vi är förälskade i någon så visar det sig genom att vi gärna och ofta tänker på denne och vi gör det med kärlek. Det gör också att har svårt att inte tala om den vi älskar och vi vill gärna vara med vårt hjärtas kärlek.

Om Du älskar någon, om Du är riktigt förälskad i någon och älskar denne av hjärtat, då vill Du göra denne glad, av kärlek! Du gör det inte av tvång, utan Du gör det fritt och med glädje, bara för att Du älskar den andre. Om Ditt hjärtas stora kärlek ber Dig: kan Du göra detta för mig?, så vill Du ju bara ropa: självklart, för jag älskar Dig!

Och Gud vill att vi ska göra det av ett fritt och glatt hjärta. Mose Lag, Guds bud, får oss att göra goda gärningar av tvång, ibland känns det som ett hot. Det är inte vad Gud vill se eller ha. Gud vill se Sina barn frivilligt välja det goda, och det får människan aldrig kraft till om hon inte fått ta emot Jesus, frälsningen och Guds Nåd. Ju mer vi tror på Guds Nåd, Jesu kärlek till oss, desto mer får vi lust och kraft till det goda.

Samma sak sägs i Johannesbrevet 5:3
3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Så är det också med kärleken till Jesus. Vi har iofs olika gåvor och kallelser, men om Du verkligen älskar Jesus så måste det märkas på något sätt i Ditt liv. Jesus sa: munnen säger vad hjärtat är fullt av. Om Ditt hjärta är fullt av Jesus, så bör det märkas. Det bör märkas på Ditt sätt att leva, Dina tankar och Dina ord. Det är inte visligt eller en framkomlig väg att ständigt och jämt tala om Jesus om inte Den Helige Ande leder Dig till det, för då kommer Du inte att få skörda något ändå, hur mycket Du än arbetar och vittnar. De flesta av oss, så även jag, har prövat vittna som ett slags prestation gentemot Gud, utan att vara ledd och manad till det av Guds Ande, och jag tror att de flesta av oss har samma erfarenhet: det blir inte bra. Det blir pannkaka av alltihop. Det bär ingen frukt.

Nej, vi bör försöka lyssna in hur Guds Ande leder och vittna när Han leder oss till det, då blir det rätt och bra. Vi måste låta Gud göra jobbet, bara då kan det bli något som kan bestå, då kan det bära frukt för Guds Rike.

I Johannesevangeliet 15:9-10 står det:
9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

De allra flesta kristna vill ha Jesu kärlek, och de som har fått bli födda på nytt och döpta i Guds Ande har alla fått ta emot och möta Jesu kärlek i någon omfattning. Men sedan är det vår uppgift, genom Guds nåd och Guds Ande, att förbli i den kärleken och få den att växa till.

Vi förblir i Jesu kärlek genom att hålla Jesu bud, Guds bud. Ingen av oss klarar att hålla Guds bud en endaste vecka, jag skulle vilja påstå inte ens en enda dag om Du verkligen skulle rannsaka Dina tankar, ord och gärningar och pröva dem utifrån Guds bud.

Denna insikt ska inte leda till att vi springer omkring som yra höns och ber om syndernas förlåtelse varannan minut. Nej, Gud Fadern ser på oss som Han ser på Sin Älskade Son. Gud ser på oss i Kristus. Fadern ser på oss med en blick full av kärlek, för vi är iklädda Kristus och trolovade med Honom.

Nej, den insikten, om att jag inte kan hålla Guds bud i egen kraft, den ska istället hjälpa mig att bevaras ödmjuk, så att jag inte blir högmodig. Men jag får aldrig börja leka med Guds underbara nåd. Gud vill se ett hjärta som vill säga nej till synden, ett hjärta som vill leva efter Guds bud, Ord och stadgar, men som likt Petrus efter Jesu Korsfästelse får ödmjuka sig och bekänna att jag inte kan älska Jesus som jag skulle vilja och önska av mig själv, utan även till det behöver jag Guds Nåd och Guds Ande.

Vi förblir också i Jesu Kristi kärlek genom att be. När vi ber Jesus om att Han ska ge oss kärlek till Honom och mina medmänniskor, så brukar Han höra den bönen. Vi kan komma in i perioder av torka och i avsaknad av känslor, men vi bygger inte på våra känslor, utan på tron. När vi tror på Guds kärlek till oss och även när vi saknar känslor, då växer sig tron starkare.

Min kärlek, vår kärlek, till Jesus är viktig. Det visar tex Johannesevangeliet 21 där Jesus talas vid ensam med Petrus och frågar honom tre gånger: älskar Du Mig? Jesus ställer den frågan eftersom den är viktig. Vårt hjärtas gensvar är viktigt.

Men kärlekens organ är inte en känsla, utan det är viljan. Kärlek är ett val, en vilja och ett beslut. Ja, all sann kärlek inrymmer även känslor, ofta starka sådana, men sann kärlek går djupare än bara flyktiga känslor. Och jag tror att mycket av vår kärlek tillbaka till Jesus, vårt gensvar, visar sig främst på några sätt.

Det viktigaste är nog vårt hjärtas hunger och törst, vår längtan och iver efter Honom. Jesus är ju vår brudgum, och den som ska gifta sig med någon längtar ju efter den andre, längtar efter att få vara med den andre, få lära känna denne, bli förenad med den andre.

Så är även vår kärlek till Kristus. Om Du verkligen älskar Jesus, så bör Du ha ett hjärta som liksom säger: kosta vad det kosta vill, men jag vill ha Dig, Jesus! Jag vill få vara hos Dig, med Dig, även om allt annat skulle tas ifrån mig. En sådan kärlek till Jesus hade Paulus, därför ansåg han sig rik, fast han inget ägde. Och den skatt Du äger i Honom kan ingen ta ifrån Dig, varken fängelse eller döden. Du bör ha, eller be om att få, ett hjärta som liksom säger: komma vad som komma vill, jag vill ändå älska Dig, av hela mitt hjärta.

Men vår kärlek till något eller någon visar sig också i vad vi är villiga att avstå. Om jag har ögon och hjärta som ser och sneglar på det som denna världen kan erbjuda mig, som tex rikedom, framgång, ära, berömmelse eller som för kung Salomo, hundratals vackra kvinnor, då har jag, för att citera ur Kristi Bergspredikan i Matteusevangeliet, redan där visat att mitt hjärta inte är helt troget min brudgum.

Jesus säger att den som vill följa Honom och vara en Jesu lärjunge måste både förneka sig själv och avstå från allt man äger. Jag måste säga, av hjärtat, nej till vad denna världen erbjuder och lockar med för att kunna vara och bli en Jesu lärjunge och en brud för brudgummen.

Jag vill säga som Paulus, jag kastar allt det där på sophögen för att vinna det som är långt mera värt: Jesus Kristus. Jag vill avstå allt det som denna världen erbjuder, för jag vill ha Jesus Kristus, och därför säger jag nej till det som drar mitt hjärta bort ifrån Honom.

Och detta val gör jag först och främst av en enda anledning: för att jag älskar Honom. Jesus Kristus, allt det Han Är och ger, och särskilt Jesu Kristi kärlek, är för mig så mycket mer dyrbart än allt som denna världen kan erbjuda mig. Vi visar vår trohet och kärlek till Kristus inte bara genom vad vi säger ja till, utan även genom det vi säger nej till, genom det vi av fri vilja väljer att avstå ifrån.

Jag har inte mer kärlek till Jesus än någon annan, tro mig, det vet jag mer än väl. Men både jag och Jesus vet att jag älskar Honom. Men jag misslyckas ofta. Rosenius skriver: men det som skiljer en levande kristen från en död är att han snart blir bekymrad över sig själv. Han får en blick från Frälsaren och går ut och gråter bittert.

Så var det för aposteln Petrus. Han hade en passionerad kärlek för Jesus Kristus. Men i prövningens stund så förnekade Petrus sin Mästare, och i Lukasevangeliet står det att Herren då vände Sig om och SÅG på Petrus. Jag kan bara ana vad som fanns i den blicken.

Som alltid när det är fråga om Jesus så var blicken full av det som Jesus var full av: nåd och sanning, ur Johannesevangeliet 1:14. Jesus kände Petrus, dvs Han älskade Petrus. Men Jesus har också ögon som eldslågor, vilket står i Uppenbarelseboken 19:12. Jesu Ögon ser allt i våra hjärtan som inte är av Honom, som Han i sin kärlek vill rena med Guds Andes eld. Jesus ser på oss med stor kärlek, en öm, kärleksfull blick, men Han utrannsakar Dig också, inifrån hjärtegrunden. Han utrannsakar njurar och hjärtan. Och Han söker sanningen i Dig eller om Dig, och den fråga Han vill ha svar på är: älskar Du Mig? Och då får vi svara som Petrus: ja, Herre, Du vet allt, Du vet att jag har Dig kär, dvs Jesus vet bättre än vi själva om vi älskar Honom.

Många gånger har min kärlek till Jesus kommit till korta, men Jesu kärlek till mig har aldrig kommit till korta. Det är Jesu kärlek, Jesu Trohet som vi får bygga på. Vår uppgift är att vara villiga, be, söka och bulta, resten är Guds verk.

Men grunden som vi kristna får bygga på är Guds Nåd. Vi får vila i och bygga på Jesu kärlek till oss, inte på vår kärlek till Honom. Och ju mer vi börjar vila i Jesu kärlek till oss, desto mer kommer vi att börja älska Honom. Att vara kvar i den första kärleken till Jesus handlar i mångt och mycket om att bli kvar i det faktum att Jesus älskar mig. När jag får känna och erfara hur mycket Jesus älskar mig, då kommer också viljan att leva för Honom.

Men till syvende och sist så tror jag att allt ändå kommer an på Guds Nåd. Vår uppgift är att söka, be och bulta, resten kommer an på Gud. Men jag tror ändå att vår iver, vår hunger och längtan efter Gud har en viktig del i vårt liv med Kristus. Carter Conlon, som jag älskar att lyssna på, och som har en fighting spirit som jag bara älskar och som jag nog också tycker slår an en sträng hos mig, som tilltalar mig, han säger: the hungry heart gets the victory. Det hungriga hjärtat får segern. Så tror jag att det är. Det bör i våra hjärtan finnas en ständig längtan efter Kristus, för den som ber, han för, den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.

Jag tror att vi får be Gud om ett hjärta som ständigt längtar, hungrar och törstar efter Kristus och mer av Honom. Vi ber om ett hjärta som älskar Jesus Kristus, över allt annat. Amen.