Navigation Menu+

Den förlorade sonen

Posted on 15 Aug, 2017 in Guds rike, Kärlek, Tro | 1 comment

 

Ladda ned ljudfilen

Den förlorade sonen

Lukasevangeliet 15:11-24.

Han sa­de: ”En man ha­de två söner.  Den yngs­te sa­de till fa­dern: ’Far, ge mig den del av förmögen­he­ten som skall bli min.’ Då skif­ta­de fa­dern sin egen­dom mel­lan dem.  Några da­gar se­na­re ha­de den yngs­te so­nen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främman­de land, och där slösa­de han bort sin förmögen­het på ett liv i ut­svävning­ar.  När han ha­de gjort av med allt blev det svår hung­ersnöd i lan­det, och han börja­de li­da nöd.  Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det lan­det, och den­ne skic­ka­de ut ho­nom på si­na ägor för att vak­ta svin.  Han ha­de gärna ve­lat äta sig mätt på fröski­dor­na som svi­nen åt, men ing­en lät ho­nom få något.  Då kom han till be­sin­ning och tänk­te: ’Hur många daglöna­re hos min far har in­te mat i över­flöd, och här svälter jag ihjäl.  Jag ger mig av hem till min far och säger till ho­nom: Far, jag har syn­dat mot him­len och mot dig.  Jag är in­te läng­re värd att kal­las din son. Låt mig få gå som en av di­na daglöna­re.’ Och han gav sig av hem till sin far.

Re­dan på långt håll fick fa­dern syn på ho­nom. Han fyll­des av med­li­dan­de och sprang emot ho­nom och om­fam­na­de och kyss­te ho­nom.  So­nen sa­de: ’Far, jag har syn­dat mot him­len och mot dig, jag är in­te läng­re värd att kal­las din son.’  Men fa­dern sa­de till si­na tjäna­re: ’Skyn­da er att ta fram min fi­nas­te dräkt och klä ho­nom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter.  Och hämta gödkal­ven och slak­ta den, så skall vi äta och hålla fest.  Min son var död och le­ver igen, han var förlo­rad och är åter­fun­nen.’ Och fes­ten börja­de.

Jag har fått från Gud, som en gåva därför att jag bett om det, en kärlek till Guds Ord. Men även om man älskar Guds Ord så finns det alltid favoritställen, ord som berör och träffar oss djupare än andra. Så är det med denna berättelse. Jag känner igen mig så väl i dessa ord. Jag vet hur det känns att lämna Faderns hus, full av framtidstro om hur underbart livet ska bli, men en dag inse att man förlorat allt och vända om hem för att se om man kan få komma tillbaka hem.

Berättelsen stämmer in på mig. Jag växte upp i ett kristet hem, men valde att börja gå på andra vägar, mina egna vägar, bort från Faderns hus, bort från den Gud som älskade mig och sökte mig.

Men 2005 hände samma sak med mig. Jag vaknade upp och insåg att jag vaktade svin, dvs mitt liv var helt meningslöst, helt tomt. Det Du måste göra är som den förlorade sonen gjorde och som jag gjorde en gång, dvs resa Dig och bestämma Dig att gå hem. Bestämma Dig för att lämna svinen och det främmande landet, vilket är en symbol för ett liv borta från Gud, ett meningslöst liv, ett liv i tomhet och hopplöshet, och istället vända om hem till Gud, till Din himmelske Fader, som älskar Dig så innerligt och som vill ge Dig ett liv, fullt med innehåll, mening och glädje, med en framtid och ett hopp.

Vi får också påminna oss om hur innerligt Fadern älskade sin son, Fadern längtade efter att Hans son en dag skulle komma hem. Fadern stod och spejade ut genom fönstret, med saknad och längtan i sin blick och hjärta, och undrade: kommer min son hem idag?

Vi ser också hur Gud reagerar när någon vänder om hem. Det står att Fadern såg honom redan på långt håll. Fadern hade väntat och längtat på detta ögonblick. Och det står att Fadern fylldes av medlidande. Sonen kom hem med trasiga kläder, slagen och illa medfaren av sin vandring och sitt liv borta från Fadern, från Gud. Gud är inte utan känslor.

Fadern kom inte med förebråelser, med frågor om var han hade varit, vad han hade gjort med det arv han hade fått. Nej, Fadern bara gladde sig över att Hans son hade kommit hem. Så var det också för mig. Efter barndom och tidiga tonår som kristen så hamnade jag på villovägar. Jag var långt hemifrån, långt från Gud, och jag var illa medfaren. Jag kom till Gud i utslitna kläder, som en slagen och vilsen liten pojke. Jag var på mina knän.

Men jag trodde att Gud fanns, och jag hade någonstans en aning eller känsla för Guds barmhärtighet, Guds nåd. Fast jag varit långt borta så hade jag ett hopp. Tänk om Gud kan förlåta mig? Tänk om jag kan få komma hem till Far? Jag gick hem till min Far på samma sätt, med ett nedböjt huvud, full av en känsla av skuld. Mitt hjärta sa: förlåt mig, Far! Kan jag få komma hem till Dig igen?

Därför är det viktigt att vi predikar en rätt bild av Gud. Inte en Gud som kan acceptera ett liv i synd, men däremot en Gud som alltid vill förlåta, som alltid vill ge nåd, som alltid vill att människor ska komma hem igen till Honom. Det är en rätt gudsbild. Vi måste predika en Gud som alltid vill att människor ska vända om, och att tills den dag Gud säger: nu är tiden ute, tills Den Dagen så ska vi förkunna: ännu finns inbjudan till festen! Ännu kan Du få vara med på bröllopet! Ännu kan Du få komma hem, in i Guds Famn, in i Guds vila. Vi måste ge människor hopp, för det är vad Gud vill ge: en framtid och ett hopp.

För Gud kom inte med förebråelse eller anklagande ord. Fadern sa inte: vad har Du gjort med arvet jag gav Dig? Varför har Du slösat bort allting? Nej, Fadern fylldes av glädje, kärlek och medlidande. Så var det också för mig när jag vände om till Gud 205/06. Gud var så glad. Mitt barn, min son har kommit hem, och det var som att min glädje och Guds glädje var lika stora, ja, Guds var nog ännu större än min.

Men vi får dock påminna oss om att detta gäller en son som rest sig upp och bestämt sig för att vända om hem. Det symboliserar ett hjärta som inte vill missbruka Guds Nåd, utan som säger: jag vill inte längre vakta svin, dvs inte längre leva i synden. Ja, en kristen syndar dagligen, men har ett hjärta som säger: jag vill leva ett liv efter Guds vilja. Jag vill hålla Guds bud. Jag vill inte synda mer och absolut inte leva med det som Gud kallar för synd i mitt liv. Detta kallas för omvändelse.

Men kan man då säga: jag vill inte vara så noga med mitt liv och kan tillåta mig en del synd och ändå vara Guds vän. Nej, det går inte. Ja, det finns de i framför allt USA men även Sverige som förkunnar så, men det är inte sant. Om Du vill ha Guds vänskap och välsignelse måste Du ha ett hjärta som uppriktigt vänt sig bort från synden och som avskyr den. Du måste ha ett hjärta som bestämt sig för att vända sig bort från synden och vill leva för Gud. Och Du måste ha ett hjärta som säger: visa mig, Jesus, vad i mitt hjärta och liv som inte behagar Dig, och ge mig genom Din Helige Ande kraften att bryta med det som Du visar mig!

Men när en människa reser sig upp och vänder om hem till Gud, så står inte Gud passivt och noterar det i sitt anteckningsblock. Det står att Fadern sprang emot honom. Ingenstans i Bibeln står det att Gud sprang. Överallt så går Gud, Jesus gick på jorden, men här sprang Gud sitt barn till mötes.

Så var det också för mig 2005/06. Jag kände hur Gud kallade på mig, drog i mig, och hur Han var ivrig och angelägen att få mig hem igen, tillbaka till Honom och in i Guds Rike. Det är en underbar känsla när man får känna Guds kärlek, hur Gud liksom drar i en med trofasthetens band.

Och på samma sätt kommer Gud att göra med Dig. Han drar i Dig redan genom det faktum att Du lyssnar på detta, även om Du kanske inte kan tro det eller känna det. Guds Ande, Jesus Kristus, går ännu omkring i vårt land och kallar på, söker människor till Guds Rike.

Gud Fadern jublar av glädje när ett barn kommer hem

Jesus Kristus älskar Dig. Han vill så gärna få Dig hem igen. Han vill så gärna få ta upp Dig i Hans Famn, ta emot Dig i Guds Rike. Åh, om Du bara kunde se, ana, känna, höra hur mycket Jesus älskar Dig, så skulle Du nog inte tveka att komma till Honom och in i Guds Rike. När Du tar det steget så kommer Du att undra: vad i hela världen har jag gjort i mitt liv tidigare? Varför har jag varit blind för detta? Och Du kommer att få en längtan att se andra få ta del av samma underbara kärlek och godhet som finns i Din Himmelske Faders hus och Ditt hjärta kommer att ropa: Jesus! Jesus! Jesus!

Det ropet finns idag i mitt hjärta, och jag vill aldrig någonsin bli av med det, för det är det mest underbara rop som funnits inom mig. Mitt hjärta har varit upptaget med många andra saker, som AIK, Peter Forsberg, fallskärmsjägarna och fysisk träning, men när jag fick komma tillbaka till Min Himmelske Fader, när jag fick möta Jesus, då fick mitt hjärta det rop jag alltid sökt och längtat efter.

Min bön är att Du som lyssnar ska få samma underbara rop på Ditt hjärta en dag. Att Du ska vilja komma och ta emot Jesus. Att Du ska få erfara vilket underbart liv det är när Du har ett hjärta som ropar: Jesus! Jesus! När Du får bli fylld av den inre glädje som Guds Ande, Jesus Kristus inom Dig, ger. När Du får smaka Guds kärlek i Kristus Jesus, då kommer Ditt hjärta att börja jubla inombords.

Gud välsigne Dig. I Jesu Namn.

1 Comment

  1. “Den förlorade sonen” Ljuvlig berättelse! Självupplevd också – underbart! Tack ❤ Jesus!
    All ära till Kristus!
    TACK Konrad!

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Translate »

Pin It on Pinterest

Share This