Att bli lik Kristus

2 Kor 3:16-18.

¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸ Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Dessa ord talar om något så ofattbart stort att vi kristna knappt ens kan fatta det, och som världen kanske avfärdar som högmod, men Bibeln, Guds Ord, säger att vi kristna förvandlas till Kristuslikhet. Vi omskapas till att bli allt mera lika Jesus Kristus.

Jag vill vara känd av Jesus, jag vill tro på Honom, älska Honom och lära känna Honom, Jesus Kristus. Och för att det ska kunna ske måste jag bli allt mera lik Honom. Vi kallar det för att man blir Kristuslik, man börjar som människa att bli allt mer och mer lik Kristus, ju längre man vandrar med Honom. Det är såklart Guds verk, ett verk av Den Helige Ande i oss, men jag tror att det kommer också an på vår vilja att låta oss formas.

Den Helige Ande är Guds Ande, dvs Gud själv, som bor i den kristne som fått bli född på nytt och döpt i Den Helige Ande. Anden verkar i den kristne på många sätt, men ett verk av Den Helige Ande är att förvandla oss till att bli lika Kristus. En erfaren kristen hade fått frågan hur detta går till och svarat: ansträng Dig som om allt hängde på Dig, och tro som om allt hängde på Gud.

Jag tror personligen att det är viktigt att ha ett hungrigt, törstigt och längtande hjärta. Carter Conlon från TSC sa i en predikan: the hungry heart gets the victory. Den som har ett hungrigt hjärta får segern. Visst hänger det ytterst på Gud, men jag tror att vår iver, vår längtan, våra böner och vår törst tror jag bidrar till att Gud mättar oss. Där gäller orden: be, så ska Du få, sök, så ska Du finna, bulta, så ska dörren öppnas.

Jag brukar ofta be: Jesus, ge mig ett hjärta som verkligen älskar Dig. Ge mig en längtan djupt i mitt hjärta efter Dig. Skapa en hunger och en törst i mig efter mer av Din Ande och en kärlek till Ditt Ord. Lägg djupt i mitt hjärta en vilja att göra Din vilja. Lägg Din vilja på mitt hjärta. Låt Din vilja för mitt liv bli min vilja. Jag vet att Gud hör bön och jag tror att Han gärna hör och besvarar en sådan bön.

För att bli lik Jesus får jag fästa mina ögon på Honom och umgås med Honom. Jag får påminna mig om hurdan Jesus var. Jag blir lik Honom genom att se på Honom. Genom att förneka mig själv, ta mitt kors och följa Honom. Jag blir lik Honom genom att ge akt på Hans Ord, att lyssna till det och ta det till mig. Genom att umgås med Honom i bön. Genom att be Honom ge mig ett hjärta efter Jesu Hjärta. Genom att lyssna till hur Guds Ande leder mig i mitt inre och i mitt liv.

Vi ska inte imitera Kristus, för då är risken stor att vi blir skådespelare, och en skådespelare spelar en roll, och är därmed inte äkta, inte sann. Vår efterföljelse av Kristus får inte bli ett utanpåverk, utan något som finns i det inre. Däremot ska vi låta Jesus allt mera ta gestalt i oss. Vi ska se på Jesu personlighet, på Jesu karaktär, och säga: sådan Du Är, den inre människa Du visar på, sådan vill även jag vara eller åtminstone bli.

Den Helige Ande har många uppgifter, men en av dem är just denna: att omforma oss, dana oss att bli mer och mer lika Kristus. Det kan låta som ett omöjligt mål, och för oss människor är det också just det, för människan är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Men det är också ett samarbete med Herren. Vissa saker kommer an på oss. Herren får visa och uppenbara för oss brister i vår karaktär, i vårt liv, och vår uppgift är att hålla med Gud och säga: jag ger Dig rätt, så här är det i mitt hjärta, i mitt inre, och sedan får vi be Gud om hjälp att komma till rätta med det som brister.

Och här kommer man förr eller senare till samma slutsats som aposteln Paulus: man inser att i mig, i mitt gamla jag, där bor det inget gott. Allt det som är gott i mig kommer från Gud. Jag får be om det, längta efter det och söka efter det genom bön och läsning av Guds Ord, men det är Gud som måste göra det, det är Gud som måste ge det till mig.

Kristus likhet

Det finns inget jag längtar efter eller önskar mer innerligt än att få bli lik Kristus, att få lära känna Honom och omformas till Hans likhet. Jag har blivit så fångad, så fascinerad av Jesus att allt Han Är, allt i Jesu person fyller mig med kärlek och beundran.

Jag ser på Jesu ödmjukhet, och då börjar jag längta och önska så innerligt att vara en ödmjuk person och jag börjar avsky allt högmod i mig. Jag får be: Jesus, gör mig ödmjuk, liten och helt beroende av Dig.

Jag ser på Jesu tålamod, och jag fylls av vilja att bli mer tålmodig. Att inte svara med ilska, utan att svara människor med mildhet och tålamod, även de som gör mig illa eller sårar mig. Och när jag tappar tålamodet så vill jag snabbt sätta mig vid Jesu Fötter och säga hur det är fatt med mig och bli en annan.

Jag ser på Jesu kärlek, det jag åstundar mest av allt, och mitt hjärta nästan brister av längtan att få lära känna, erfara och i mitt hjärta äga en sådan kärlek. I mitt gamla liv var jag en sk andlig sökare 1995–2005, och det jag främst sökte efter var just kärlek. Men jag fann ingenting, trots att jag sökte överallt, i alla religioner, filosofi, psykologi, biografier och memoarer över stora personer osv, jag sökte överallt utom i just Jesus Kristus. Jag fann ingenting av bestående värde, inget som gav mig det svar jag sökte, ingenting som gav en verklig förändring inne i mig.

Men när jag fick möta Jesus, då fann jag den kärlek jag längtade efter och sökte. Och idag längtar och söker jag efter mer av den, mer av Kristus och Kristi kärlek. Det var också en liten bön jag bad med innerlig längtan till Gud hösten 2005: jag önskar att mitt hjärta brann av kärlek till Gud och människor. Och Gud gav mig vad mitt hjärta begärde. Ännu idag är det vad jag mest ber om och önskar: att älska Jesus och mina medmänniskor av hela mitt hjärta, mer och mer för varje dag.

Men om vi ska lära känna Kristus så säger Paulus att vi också måste dela Kristi lidanden. Det står i Jesaja 53 om Jesus Kristus att Han var en smärtornas man, väl förtrogen med lidande. Aldrig har någon älskat som Jesus, men aldrig har någon heller lidit som Jesus Kristus. David Wilkerson sa i en predikan: Den Helige Andes verk är att omskapa oss till Kristuslikhet, men det är omöjligt utom genom lidande.

Vi ska såklart inte söka lidande som något självändamål, men vi bör heller inte undvika det till varje pris, tex genom att välja bekvämlighet. Om våra hjärtan är efter Jesu Hjärta så är det så att om vi i våra liv inte har något lidande eller prövning just då, så bör vi, precis som Kristus gjorde, frivilligt söka upp dem som lider och dela deras lidande och nöd och försöka bära deras börda för att lätta på den. Den som ser det som ett viktigt mål i sitt liv att bara och ständigt ha det bekvämt och slippa lidande och prövningar följer inte fullt ut Jesus från Nasaret, de följer inte Kristus, Messias från Jesaja 53, som var en smärtornas man.

För exakt så gjorde Jesus. Han ägde allt i himlen. Han var upphöjd, Gud, Konung över myriader av änglar, Han hade allt, men helt frivilligt så avklädde Jesus sig allt det mäktiga och höga, steg ner till jorden, i ringhet, ödmjukhet och enkelhet, som en tjänare. Och på jorden tog Jesus på Sig allt vårt lidande, all vår synd, hela vår skuld och straff inför Gud, och bar det i Sin kropp upp på Golgata kors.

Detta är Kristi kärlek. Man böjer sig ner till den som är i nöd, man ödmjukar sig, sträcker ut en hjälpande hand och lyfter av den andre människan bördan, och lägger den på sig själv. Och sådan Mästaren var och är, så bör också Hans lärjungar vara. Amen.