Sanningens Ande

Vi läser Johannesevangeliet 14:15-17.

Den Helige Ande, som också av Jesus själv kallas för Sanningens Ande, men också på andra ställen för Guds Ande, Jesu Ande eller Hjälparen, har många Namn. Vi säger ju att kärt barn har många namn och så är det även här. Jag älskar alla Namn på Guds Ande, men det jag älskar mest, som är mest ljuvligt på mina läppar och i mitt hjärta, är namnet Sanningens Ande.

Där Guds Ande, Sanningens Ande, går fram och är, där är det ljuvligt att vara. Atmosfären blir kärleksfull, mild, fylld av glädje och och där finns frihet. Det är lätt att andas och man känner sig fri, som att man är fri att vara den man är skapad till. Alla masker och roller får falla och man behöver inte förställa sig. Sanningens Ande verkar sanning i oss. Det som är vår sanna, innersta natur kommer fram. Och det i oss som inte är av sanningen, det vill Sanningens Ande forma om i oss.

För att Guds Ande, Sanningens Ande, ska kunna verka och vara start och påtagligt närvarande så är det viktigt att de som samlats har förnekat sig själva och dött och uppstått med Kristus. Där mycket av den gamla naturen lever kvar, den som tänker på sig själv, som säger: jag, mig och mitt, där blir det svårt för Guds Ande att trivas.

Sanningens Ande trivs också där atmosfären är äkta, dvs sann, inte spelad eller förfalskad. Jesus Kristus är Sanningen, och ska Jesu Ande trivas måste det vara en hjärtlig jag sann atmosfär, människor som är de som de utger sig för att vara. What you see is what you get.

Ordet sanning är något som allt fler inte bara avvisar, utan som ofta gör människor upprörda, nästan arga idag. Vi lever i ett postmodernt samhälle, med värderelativism där man får lära sig att det inte finns något som är rätt eller fel, sant eller falskt. Vi får höra att sanningen inte existerar.

Åren 1995-2005 var jag sk andlig sökare och jag älskade ordet sanning, men jag älskade min uppfattning om vad sanning är, men ville inte lyssna till eller böja mig för Guds Sanning. Jag tilltalades då av nästan alla religioner utom en, den kristna. Det fanns flera skäl till det, men ett av de främsta var att de gjorde anspråk på sanningen.

Men en dag fick jag böja mig för Guds Sanning, dvs Jesus Kristus, Sanningen själv i en person, och då insåg jag att det inte var de kristna som gör anspråk på sanningen, utan Jesus gör det. Jesus sa: Jag Är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Om man då säger att sanningen inte existerar, så gör man faktiskt Jesus själv till en lögnare, eller man säger åtminstone att Jesus inte vet vad Han talar om. Och en sak kan jag lova Dig, Jesus inte en lögnare, och Jesus vet precis vad Han talar om. Jesus både talar sanning och är sanningen.

Visst förekommer det att vi använder sanningen och slår andra i huvudet, och det har nog även jag gjort vid några tillfällen, och det är fel, även om man menar väl. Sanningens Ande, Guds Ande, tränger sig inte på, våldför sig inte på någon utan är varsam och lyssnar in om den andre vill ta emot Honom.

Så bör vi kristna också göra. Vi bör vänta och lyssna in Guds Ande istället för att pressa på framåt, om än gjort i all välmening. Vi ska vittna för människor, i handling och när Guds Ande så leder, i ord, och vi ska be för dem. Men vi ska inte jaga människor eller pressa på dem Evangelium, för det är inte rätt och det fungerar heller inte. Guds Ande är varsam, lyssnande, och väntar in rätt ögonblick.

Det finns något som vi, i dagligt tal, brukar kalla för sanningens stund eller sanningens minut. Det är ett tillfälle, en stund, när allt ställs på sin spets, när saker och ting ska komma upp till ytan, tas upp i ljuset, när allt ska avgöras. Så är det också med Guds Ande. Sanningens Ande söker människans hjärta, men väntar in sanningens stund, när människan är villig och redo att ta emot budskapet om Jesus Kristus och Jesus själv, Jesu person.

Vi bör försöka lära oss av Guds Ande och lyssna in hur Han leder, och det kräver en hel del träning och i det förblir vi lärjungar hela livet. För att lyssna in Guds Ande krävs det ofta känslighet, tålamod, stillhet, bön och mycket bibelläsning. Men det är inte omöjligt, för Jesus sa: ni ska lära känna Sanningen, och Sanningen ska göra er fria.

Där Guds Ande är, där är också Guds Rike. Guds Rike är ljuvligt, därför där är Guds Ande, och där är Jesus Kristus. Den Helige Ande är en person i gudomen, på samma sätt som Fadern och Sonen. De är förenade och har samma vilja, samma väsen, samma natur, men är ändå tre skilda personer.

Man kan likna det vid ett gott och lyckligt äktenskap. Två personer, man och kvinna enligt Bibeln, lever ihop, känner och älskar varandra. Om de planerar att åka iväg på en resa under semestern, så säger inte mannen till sina kollegor på jobbet: jag ska åka på semester, utan vi ska åka. Vi ska flytta. Vi ska skaffa barn. De har helt enkelt så mycket gemensamt att de talar om ett vi.

De är dock ännu två helt avgränsade personer. Min mamma och pappa kan, om än de är lite virriga ibland, utan svårighet skilja på vem som är vem. De vet vem av dem som sagt vad, och är distinkta personer, men ändå förenade till ett “vi”.

Så är det också med treenigheten i gudomen. I Första Mosebok 1:26 står det: låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. De tre personerna i gudomen, Gud Fadern, Jesus Kristus, Guds Son, och Den Helige Ande, är alla tre distinkta personer, klart urskiljbara från varandra. De som har vandrat länge med Herren och som har riklig andlig urskiljning, som tex min mamma, kan säga: detta sa Herren, dvs Jesus Kristus, eller detta sa Den Helige Ande, eller detta sa Fadern.

Oftast är det dock Jesus Kristus som talar till oss, eftersom det är Sonen som står oss människor närmast. Vi kristna älskar alla tre i gudomen, men den som står oss närmast är Jesus Kristus.

Hurdan är då Den Helige Ande, Sanningens Ande?

För det första är Han mild, ljuvlig, foglig, försiktig, nästan blyg. En man sa en gång till mig: Den Helige Ande är en duva, stampar Du i marken så flyger Han iväg. Ja, Den Helige Ande är skygg, troligen den skyggaste i gudomen. Om någon då försöker få Guds Ande att närma Sig och verka och åkalla Hjälparen, som är en duva, genom att skrika “fire!” så att jag, gammal fallskärmsjägare som jag är till trots, nästan blir lite rädd, då har Den Helige Ande flugit sin kos för länge sen. Nej, Sanningens Ande är mild, stillsam och för alltid med Sig frid. Även när Guds Ande bär fram ett svårt budskap, såsom tillrättavisning eller varning, så åtföljs det av Guds frid. Ja, den som är föremålet för detta kan ofta komma i sorg, bedrövelse och tårar, men där finns också en frid och det blir då en sorg efter Guds vilja, som leder till omvändelse och förnyat liv i och tillsammans med Kristus.

För det andra så är Den Helige Ande lik Jesus, ja, Han är i mångt och mycket Jesus Kristus manifesterad och uppenbarad här på jorden, alltmedan Jesus ännu är i himlen. Han är en Jesus Kristus som kan vara överallt. Om tex jag känner att Guds Ande i mig blir glad, då är Jesus i himlen glad. Om jag eller någon annan gör något som bedrövar Guds Ande, då är Jesus bedrövad i himlen. Det kan man känna i sitt hjärta.

Det förekommer idag märkliga saker som man påstår är manifestationer av Den Helige Ande. Man skäller som en hund, kacklar som en höna eller skrattar så att man ramlar av stolen. Detta innebär att man påstår att Jesus skäller som en hund i himlen eller kacklar som en höna, och det inser ju var och en att det är fruktansvärda saker att påstå. Jag säger åt er alla: om manifestationerna inte påminner Dig om Jesus Kristus, Jesu Majestät, värdighet, konungslighet och så vidare, då är det inte Guds Ande, vad folk än påstår.

Precis som Wilkerson och Conlon, pastorer vid Times Square Church, och många andra kristna så tar jag avstånd från sådana manifestationer och säger: det är inte uppenbarelser av Jesu Kristi Ande. Det tror jag att till och med ett barn förstår, eller det kanske är så att det krävs ett barn för att förstå det. Jesus sa att vi måste bli som barn för att komma in i Guds Rike. Ett barn har oftast en känsla för sanningen, en intuitiv aning om vad som är äkta och inte, och de allra flesta barn, om Du skulle fråga dem om detta är från Gud, skulle svara nej. Vi bör bli som barn, enkla, ärliga och uppriktiga.

Vi kan ju dessutom ställa oss frågan om det skulle förhärliga Jesu Namn om någon människa genom Den Helige Ande skulle kackla som en höna? Svaret blir såklart nej, det gör tvärtom att Namnet Jesus får ett löjets skimmer över sig, och en sak är säker: det vill inte jag. Jag älskar Jesus Kristus och vill inte ta del i saker där Jesu Eget folk bidrar till att Kristus blir hånad av människor.

Ja, ibland blir både Kristus och vi kristna hånade även när vi talar och handlar efter sanningen, som tex när vi talar om Jesu Återkomst, men då har vi handlat rätt, och då drar vi inte skam över Jesu Namn, utan dessa människor drar då skam över sig själva. Sådana gånger kan vi stå med ett högburet huvud och säga att vi vet att Kristus ändå blir förhärligad, för vi har talat och handlat efter Guds Ord.

Jesus sa i Johannesevangeliet 18:37: var och en som är av sanningen, lyssnar till Min röst.

Att följa Jesus handlar i mångt och mycket om att ha ett öra och ett hjärta som lyssnar till sanningen. Som söker sanningen. Med sanning menar jag det som är äkta, oförfalskat, bestående, i motsats mot det som är oäkta, spelat, överdrivet, falskt.

Med den definitionen tror jag att de allra flesta kan instämma i att det finns saker som är sanna, och de som inte är det. Vi säger ju ibland, även om det blivit mer ovanligt idag, att en människa är sann. Hon är äkta. Hon är den hon utger sig för att vara. Hon är ärlig och uppriktig, hon säger vad hon tycker, tänker och känner innerst inne. Hon manipulerar inte, dribblar inte, spelar inte en roll, smickrar och duperar inte, hon står för vad hon säger. En sådan människa kallar vi ofta för sann, och det anser jag är ännu ett bevis för att sanningen existerar, även om allt fler röster i vårt samhälle säger att den inte gör det.

Att vara av sanningen innebär att man är av Gud, att man är född av Gud och tillhör Honom. Om vi är födda på nytt och har fått ta emot dopet i Den Helige Ande så finns det något i oss, eller rättare sagt Någon inom oss, som känner igen sanningen, som känner sanningen. Det är en slags inre aning som säger: detta är av Kristus! Detta är av sanningen.

Denna förmåga har alla pånyttfödda och andedöpta kristna i någon mån, men det är också något vi kan öva upp oss i och är även en särskild nådegåva som brukar kallas gåvan att skilja mellan andar, vilket innebär att man har en inre förmåga att avgöra vad som är av och från Kristus och inte. Denna gåva medför ett ansvar och är ofta en svår gåva att hantera eftersom man inte vill trampa någon på tårna eller ifrågasätta deras tro, på samma gång som man av omsorg om sina medmänniskor och syskon i Kristus gör att man har svårt att tiga när saker går åt fel håll.

Sist men inte minst så har man av kärlek till Kristus, av kärlek till sanningen i Evangelium, svårt att hålla tyst. Denna gåva är en underbar gåva på många sätt men den är också en börda att bära, av just de orsaker jag har nämnt.

Innan jag blev född på nytt så kunde jag ibland höra något ord från Jesus, och ibland även citera det, men jag älskade på den tiden inte Jesu Ord, Guds Ord, och jag bevarade inte Jesu Ord som en dyrbar skatt i mitt inre.

Idag har jag inom mig Sanningens Ande, Den Helige Ande, och idag lyssnar jag till Jesu Röst, eller försöker iaf, för jag lyckas såklart inte jämt, då vore jag inte längre en människa, och det vill jag förbli, för allt annat tal är andligt högmod. Idag finns det inget jag älskar mer än Jesus Kristus själv och Guds Ord. Varje ord som utgår från Guds mun är som honung för mig. Jag älskar att lyssna till det, och det är ett verk av Guds Ande och en gåva från Gud som jag är mycket tacksam för.

I Johannesevangeliet 16:13 säger Jesus: men när Han kommer, Sanningens Ande, då skall Han leda er in i hela sanningen. Detta är såklart oerhörda ord och helt sagolika och magnifika löften, men de Ord som Jesus talar är alltid sanna, hur otroliga de än verkar vara.

Den Helige Ande, Sanningens Ande, ska leda oss in i hela sanningen, och det tror jag menas den fulla sanningen i Kristus och om Kristus. Jag tror att de Ord Jesus talar är sanna, men jag tror att dessa ord bara kan gå i uppfyllelse i nästa liv, i Evigheten.

Jag menar att om någon skulle säga: min församling, mitt samfund, jag själv, vi har lärt känna hela Sanningen, då skulle jag starkt misstänka andligt högmod och backa tre steg från den personen, och det tror jag att jag skulle göra ledd av Guds Ande. Jag tror att ingen människa, ingen församling, inget samfund kan göra anspråk på att ha letts in i hela sanningen här på denna sida av Evigheten. Det är högmod.

Till och med självaste aposteln Paulus, en av de allra största gudsmän som någonsin har levt, skriver i Filipperbrevet 3:12-15: inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Sanningens Ande ska leda oss in i hela Sanningen, dvs in i Jesu Kristi fullhet, ty Jesus Kristus Är Sanningen. Paulus säger i 1 Korintierbrevet 13:12 att nu ser han som i en spegelbild, dvs han ser Kristus som en spegelbild, men där, på andra sidan döden, då ska han få se Honom Ansikte mot Ansikte. Nu, dvs i livet, förstår han bara till en del, men då, på andra sidan, då ska han få känna Kristus fullkomligt. I Bibeln så används ofta orden känna som synonymt med älska. Man kan därför också säga: här älskar vi Kristus till en del, men där, på andra sidan, där ska vi älska Jesus Kristus till fullo. Där ska inget stå i vägen för vår kärlek till Honom eller för vår gemenskap och relation till Honom, utan där får vi leva i den innerliga och nära relation med Honom som vi här bara längtar efter och ber om.

Att få tillhöra och lära känna Kristus på denna sida om Evigheten, här på jorden, i detta livet, är det mest underbara som finns. Men att på andra sidan få lära känna Jesus till fullo, att få bli helt fylld av Jesu Kristi kärlek och få smaka en glädje som inte går att beskriva eller ens ana på denna sidan, det är ett hopp, det är en framtid som är så underbart ljuvlig att man inte kan sluta tala om den eller längta efter den.

Att få ha hoppet att få lära känna Jesus Kristus fullkomligt och få vara hos Honom, med Honom för all framtid, i Evighet, det är ord som övergår mitt förstånd, men jag omfamnar dem som sanna, för Gud själv har sagt det. Amen.